Äntligen dags att resa iväg för årets sommarfjällvandring. En av sommarens allra varmaste dagar hade jag valt som resdag! 

Sulitjelma i Norge skulle bli startpunkt. Men hur ta sig dit? Lite sökande på Utsidan fick mej att upptäcka "Silverexpressen", en busslinje mellan Skellefteå och Bodö, som passerar Jörn och Fauske. Så det blev nattåg till Jörn, buss till Fauske och ännu en buss därifrån till det lilla samhället Sulitjelma.

SJs nattåg var delvis en positiv överraskning! Vagnen var riktigt fräsch och fin, rena fåtöljer, rymlig toa som inte luktade gammalt kiss! Ryggsäcken kunde jag lägga bredvid min sittplats och ha fötterna på, det gick nästan att ligga ner och jag sov faktiskt rätt mycket på natten trots att luftkonditioneringen var urusel. 

Jörn. Där finns ingenting, sa min nyaste arbetskamrat  som har sina rötter i den trakten. Så i väntan på bussen satt jag i morgonsolen och löste korsord utanför stationshuset. Min tunga ryggsäck lockade inte till strövtåg för att ta reda på om han har rätt eller fel.

Så iväg med buss längs "Silvervägen" Jag har aldrig rest här tidigare och såg fram emot  bussresan. Arvidsjaur, Arjeplog och Jäkkvik passerades, mycket skog och många sjöar, en vacker väg! Mot norska gränsen blev det mera fjällikt och över på norska sidan blev naturen vid sidan av vägen mycket - norsk! Kaxiga fjälltoppar, djup dalgång, brant och slingrande väg, så vackert! Många stopp längs vägen, skönt i det varma och soliga vädret men jag var orolig att vi inte skulle hinna till Fauske i tid för att hinna med nästa buss. Det gjorde vi, men det var inte mycket tid över.

Ska du till Ny-sulitjelma, frågade nästa busschaufför då han hörde var jag ville bli avsläppt. Då brukar de flesta ta en droska sista biten, det är långt dit, fortsatte han. Jo, det är rätt långt. Och brant uppför längs en ganska trist anläggningsväg. Två andra vandrare som klev av på samma ställe var inte intresserade av att dela taxi så från kyrkan i Sulitjelma, efter 28 timmars resa, var det till fots!

Jag tänkte bara gå till första tältbara plats med närhet till vatten, men då jag nådde dit stod en skylt att det var dricksvatten och badning förbjuden. Var det något jag behövde så var det ett bad efter denna långa, varma och svettiga resa!  

Till slut var tältet rest på badtillåten plats, kroppen uppfriskad och magen mätt. Solen sjönk sakta, kvällsfriden infann sig och jag var bortom mobiltäckt område.

Min fjällvandring hade äntligen börjat!