Många platser har man sovit på i kilsbergen men aldrig uppe på Falkaklippan. Denna gång valde jag denna klippa som ligger cirka 2 km söder om Ånnaboda, etapp 10 på bergslagsleden. Behövde ej leta någon längre stund innan en bra tältplats hittades.

Jag anlände vid 15:30 och allt djupare sjönk solen ner bland de svarta träden därborta. Träd och skog var som en tjock och dyster mur och bakom var allt det ljusa. Härliga kontraster. Ett fantastiskt ljus och färgspel uppstod så småningom på himlen. Jag stod stum och som förtrollad.

"Mina ögon drunknar av solnedgången där ljus och färger skiftar omvartannat. Mörkret som sedan tar över och lägger sig skapar en behaglig och kuslig stämning. Blickar upp mot det svarta oändliga och halvmånen lyser klart och tydligt därborta. En tredimensionell djup bild tecknar sig runtom månskäran där lätta moln sakta drar förbi. Stjärnorna gnistrar överallt och får mig att tänka på det förflutna och framtiden. En lägereld får tiden att stanna upp. Jag njuter till fullo av stillheten och tystnaden...förlorad i nuet..."

Morgonen var stilla och temperaturen var väl runt nollan tippar jag, svalt och skönt. Solen letade sig så småningom fram och värmde upp mer och mer. Fin utsikt från klippan. 

På stigen tillbaka till Ånnaboda fick jag höra något som rasslade till rejält bland några träd. Snett till höger framför mig höll några ekorrar på att jaga varandra. De kutade snabb uppför och runt trädstammen. En rackare stannade dock upp och då passade jag på. Fina små djur.

Bergen lockar och jag är snart där igen...