Vaknar upp lördagen den 4:e Januari och har ingenting att göra, så jag packar ryggsäcken och åker till Gyllbergen för ytterligare en vandring i området. Förutsättningarna är om möjligt ännu sämre än i torsdags för det är ytterligare nån mer plusgrad och så ett envist duggregn med dis och dimma. Efter jag åkt en bit på vägen så börjar det att regna rejält men det avtar ju närmare Gyllbergen jag kommer. När jag startar vandringen så har det slutat regna men det är en rejäl dimma så sikten är inte så bra. Jag börjar med att vandra på vägen mot Dragsjön. Det är lite snö kvar på vägen sen i torsdags men den är tunn och blöt. Efter en bits vandring så hör jag ett brak i skogen, jag stannar upp en minut men hör inget mer så jag går vidare men så brakar det till igen och jag ser en skymt av något i en sekund eller så i dimman ca 50 meter framför mig. Oj vad var det där för nåt, jag går fram för få det bekräftat med spåren jag tror ska finnas i snön men inte hittar jag några spår inte, så det var nog en fågel igen... ibland skenar fantasin iväg med en...

Kommer strax fram till den här stugan som ligger efter vägen. Måste berätta en episod som hände här i mitten av oktober. Jag skulle bara ta en tur till  Dragsjön och tillbaka. Jag mötte en äldre man strax innan stugan som var försedd med en stor träpåk i händerna. Han berättade att det var hans stuga och hade sovit över i den och på kvällen hade han hört en vargflock som ylade i närheten av stugan. Nu hade han blivit nyfiken och skulle ta sig en titt och som han sa hade han förskansat sig med träpåken utifall att.... Jag gick upp till Dragsjön och på vägen tillbaka så gick jag in i skogen vid stugan bara på måfå och det tog inte lång stund innan jag fick upp ett spår av flocken, det var då en decimeter nysnö så det var lätt att spåra dom, inte långt ifrån stugan så delade sig spåret. det verkar som om flocken delat på sig och gått åt varsitt håll. jag bakspårade en dryg kilometer men vände sen tillbaka. Det kändes häftigt att stå i de vargspår som hade gjorts för mindre än 10 timmar sen.

Jag går vidare mot Dragsjön och viker av vägen och tar skidleden mot Stora Älgsjön.

Kommer strax till den här mossen och den kommer jag inte över så jag får ta en omväg i skogen istället. Det blir en ganska stor omväg så jag tappar bort mig ett tag, vet inte riktigt var jag är, ser inga märkningar för skidleden.

När jag äntligen får syn på den här stenen så vet jag var jag är och kan forsätta efter leden mot Stora Älgsjön.

Isen på mossen håller så det är bara att vandra rakt på. Kommer snart upp på en till mosse alldeles innan jag är framme vid sjön och då.......

Ja då dyker det här spåret upp, jag lade linsskyddet ( 5,5cm.) bredvid så man förstår storleken på spåret. Det torde inte vara nån tvekan att det är från varg. Men det här var inte det enda spåret....

Vad har försigått här? Har vargarna samlats och haft rådslag eller nåt? Det knäpper till en bit in i skogen, Hjärtat bultar...och fantasin spelar mig ett spratt igen. det var säkert nåt annat, det räcker bra så här tycker jag.

Ytterligare en bild på spåren.

Det var ordentligt upptrampat.

Framme vis Stora Älgsjön så var jag tvungen att sätta mig i vindskyddet och pusta ut ett tag.

Här vid södra änden av sjön så finns ett vägskäl där man kan gå mot Prästbodarna eller Dragsjön, jag väljer det senare.

Det tar inte lång stund så dyker de här spåren upp, förmodligen från samma vargar jag såg spår av nyss för de går i riktning mot det stället. Under tiden jag fotar dessa så hör jag orrspel en bit framöver.. Nu är naturupplevelsen nästan total!

Har kommit fram till Långälgsjön med sitt vindskydd.

Ber en stilla bön till högre makter att isskorpan ska hålla att gå på i leden. Den håller, det tar mig en minut att gå över, det är en stor mosse så jag är glad att inte behöva runda den.

En Tjäder eller en Orre har promenerat i leden. Det har också börjat regna... men vem bryr sig!

Hittar en informationtavla utmed leden.

Blött, Blött sista biten ner till Dragsjön. Jag passerar sjön samma väg jag tog i torsdags men vid dragbergsstugorna så tar jag leden som går via Idkerbergsmasten.

Ett stort tack till de personer som bemödar sig med att släpa hit en massa spångar som jag kan gå på. Här hade det annars varit stopp, mossen är enorm och riktigt blöt som synes.

Ett vägskäl, jag går rakt på mot Gyllfäbodarna.

Passerar en liten skogstjärn, är nu iprincip uppe på högsta punkten i Gyllbergen (495m.ö.h.) lite längre fram så passerar jag Idkebergsmasten men den syns inte i diset. Jag skrämmer även här upp en fågel nu på bara 10 meters avstånd och ser att den här gången så är det en rovfågel av nåt slag.

Stannar till i det här vindskyddet och intar den matsäck jag har kvar.

Följer leden som går in i dimman.

Äntligen kommer jag till en lite torrare del av leden, men det är så dags regnet strilar ner och kängorna är redan vattenfyllda.

Här finns Stor Pers torraksskog som ju var en gammal timmerhuggare som tyckte man skulle spara gamla torrrakor till eftervärlden.

Och här kan vi se en av torrakorna.

Är nu strax nere vid Gyllfäbodarnas parkering, så här slutar den här vandringen. Men som sagt Gyllbergen är stort och har mer att visa så det kommer nog en tredje vandringstur framöver.

Fortsättning följer.........