Snöbristen gör att årets första vandring får göras istället för att som "normalt" åka omkring i meterdjup snö i Gyllbergen. Jag var tidig som vanligt men den här dagen så stod det redan två andra redo att ge sig ut när jag kom. Det hade ju varit kallt åtminstone ett tag så det gick skapligt bra att gå på tjälen efter skidlederna.

När jag nästan kommit fram till Stora Älgsjön så kan man se resterna efter de ynka skidspår som under en alltför kort tid funnits.

Dagen gryr vid Långälgsjön som jag passerar över via den spegelblanka isen, fortsätter sedan till Dragsjön. terrängen är inte lika framkomlig hela vägen som den här bilden visar. I lite tätare skog så får jag pulsa, men bara i dryga decimetern med snö.

Efter Dragsjön så krånglar jag mig igenom "Dragbergsskåran" som är en förkastningsspricka i berget och är ca. 400 meter lång.

Jätteistappar hänger längs den lodräta klippväggen, jag pulsar vidare och kommer fram på en stor mosse. Där följer jag " Boströmleden " en skidled som tar mig till prästbodarna.

Så här såg början av leden ut, men det var bara dessa femtio meter, resten av den 5 kilometer långa leden fick jag pulsa mig igenom, förutom några små tjärnar som jag kunde passera via isen.

En av de tjärnar som jag passerade utmed leden.

Kommer efter ett tag fram till prästbodarna, fortsätter att pulsa tillbaka mot Dragsjön igen.

Vargspår.

Nån kilometer innan Dragsjön så har ett antal vargar korsat leden jag går på, av spåren att döma så var det nog minst tre vargar. Kul att se att dom fortfarande finns kvar i området.

Dragsjön.

Härifrån var det slutpulsat i snön, bara att ta sig över sjön och sedan den tre kilometer långa snöfria vägen tillbaka till bilen.

I ett av vindskydden i norra ändan av Dragsjön sätter jag mig något utmattad ner av allt pulsande och intar den lilla kaffeskvätt som återstår.