Det är något alldeles särskilt med strömmande vatten. Jag tror att det har att göra med variationen i ljudet av vatten. Det kan vara det stundtals porlande vattnet som i en smal och grund skogsbäck, stundtals forsande som i en brant skogsälv, det ibland kluckande ljudet från vågor som slår mot stenar, bryggor och båtar eller den stilla och (nästan) ljudlösa kraften i stora älvar.
Varje gång jag kommer till mina uppväxts- och hemtrakter slås jag av hur tyst det är. Tystnaden är något jag kan sakna och på riktigt längta efter. Då talar jag inte om den tystnad som jag upplever hemma när jag slår av stereon utan den tystnad som finns i bakgrunden tack vare frånvaron av stadens larm och brus. Den tystnaden kan jag förstås hitta några mil bort från där jag sitter nu, men då är jag ju där som besökare och turist. Då blir jag det som för oväsen för en stund, jag hinner aldrig bli del av tystnaden, jag förblir bara en åskådare och lyssnare som tillfälligt passerar och ändrar bilden av nuet, där och då. Då försöker jag anstränga mig att störa med respekt.
Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Långfärdscykling, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Multisport, Orientering, Paddling, Foto, Utförsåkning, Resor, Rita. Läsa. Meka med cykel och bil.
April
Juh
Det kan bli höga flöden i älvarna i norr i vår. Dom sa det på Uutiset. Det var länge sen nu som jag bevittnade en islossning.
