Äntligen var det dags för fiskepremiär och i år blev det extra tidigt efter att kylan kommit onormalt tidigt. Tidigare år brukar premiären varit under december eller i värsta fall januari månad. Förutsättningarna för dagens fiske var bästa tänkbara.........NOT!

Efter att ha varit kallt under hela veckan så blev det ett väderomslag under lördag eftermiddag så söndagsmorgonen bjöd på 1 minusgrad, blåst och REGN. Fy vilket otrevligt pimpelväder med andra ord. Dessutom brukar fisket vara trögt när det varit väderomslag.

Nåväl, vädret går ju inte att styra över så det var ju bara att ge sig ut på isen och prova. Ett tjugotal fiskare hade mött upp i det otrevliga vädret vilket måste betyda att fiskare är antingen väldigt vädertåliga eller helt enkelt knäppa i huvudet. Jag håller på det senare......

Jag och farsan gick ut mot ett grund där det brukar vara bra tillsammans med ett par andra fiskare och inväntade startskottet. Klockan nio prick small startskottet och förväntansfulla fiskare släppte ner krokarna i vattnet. Snart skulle det första hugget komma......

Inget är som väntans tider sägs det ju men när det dröjt en kvart och ingen av fiskarna inom syn- och hörhåll hade haft ett enda napp började blickarna flacka efter alternativa fiskeställen. Det gäng som satt allra längst norrut på sjön verkade inte heller få fisk men det var lite för långt håll för att man skulle vara säker.

Nåväl, vi fiskade en dryg halvtimme runt grundet innan vi sökte oss vidare neråt längs sjön. Vi gick till en plats längre ner i sjön dvs söderut. Där finns det en udde som sticker ut där det brukar vara bra tidigt på säsongen. Vi var väl en 5-6 stycken som sökt oss till udden men efter en timmes fiskande där utan napp beslutade jag och farsan oss för att ta matpaus. Vi gick därför upp till stugan och stekte fläsk och pannkaka.

Precis när vi ätit klart och börjat fundera på var vi skulle prova i hopp om att hitta fisk så kom André in i stugan med ett stort leende. Han hade fått fisk och ville ha hjälp med invägningen. Farsan erbjöd sig att hjälpa till och när André tog upp påsen ur ryggsäcken började vi ana oråd. När vi tittade ner i påsen fick vi se det värsta fläskberg till röding som vi någonsin sett. Snabbt fram med vågen och vi trodde inte våra ögon när den stannade på 3,53 kilo! VILKET MONSTER.

Monsterrödingen med 2 "mindre" kusiner

Nu blev det tusen frågor som måste besvaras:
Var hade han fått fisken?
Vad hade den nappat på?
Hur hade han fått upp den ur hålet?
Vad hade han för färg på kalsongerna?
(Nja, den sista frågan ställdes nog aldrig......)

Vi fick i alla fall veta att han fått sina fiskar längst norrut i sjön och att alla som suttit där fått fisk. Till skillnad från alla som inte suttit där vill säga!

Nåväl, lunchen var avslutad och vi packade ihop och begav oss norrut. Snart var vi på plats och hittade en ledig plats bland de fiskare som satt där. Blodfläckarna runt hålen vittnade om slakten som pågått här litegrann i skymundan. Vilka typer som inte skrikit högt att här är fisken! Men man skulle nog inte ha skrikit så högt själv om man varit där från början....

Jag letade rätt på ett hål nära land där det trots allt var en 3-4 meter djupt och jag hade inte suttit länge innan de välbekanta knyckarna fortplantade sig i spöet. Efter ett par sekunder låg en 6-hektos röding på isen. Jippi, jag hade fått fisk!

I med kroken igen och en kort stund därefter kände jag att det var något som pillade på räkan därnere på botten. Det var dock en försiktig rackare så jag fick lirka litegrann innan den satt. Nu fick jag hålla på lite längre innan röding nummer 2 låg på isen.

En otrolig färgskillnad på mina 2 första rödingar

Rödingfenor

Detta går ju alldeles för lätt tänkte jag men det gjorde det inte alls. Direkt efter den tanken så dog det av. Inga fiskar kändes till på väldigt länge. Jag bytte hål och provade både här och där. Efter att ha provat en massa hål under en timmes tid var jag på väg att ge upp. Men innan jag skulle sluta så gick jag tillbaks till det hål där jag redan fått 2 fiskar.

Den här gången släppte jag bara ner kroken halvvägs och då sa det smack och den tredje rödingen kom upp på isen. Nu var fiskekortet förbrukat och så var även jag i det eländiga vädret. Jag packade ihop mina grejer och på vägen tillbaks pratade jag med några fiskare som suttit kvar på andra ställen. De hade inte fått något på hela dagen och undrade om det fanns någon fisk i sjön.

Jo, det gjorde ju det........

Skitfiske på er allihop!