Sedan min 3 år äldre syster blev pensionär för fyra år sedan har vi åkt till Gotland under höst och vår för att skåda fågel. Förra året utökades skådandet med en tredagars tur i maj till Tåkerns naturreservat i Östergötland. Besöket där gav mersmak och i år utökades tiden till 4 dagar, från onsdag 22/4  till lördag 25/4. Det är skönt att som pensionär kunna välja att åka under veckodagarna och inte bara vara hänvisad till helger som när man jobbade. Vi bodde på STFs vandrarhem på Omberg. Det var halvfullt under veckan men fullbokat under helgen.

Resan till Tåkern från Uppsala gick via Västerås där jag hämtade upp min syster. Eftersom vår 97-åriga mor också bor där hälsade vi på hos henne. Hon bjöd på en utomordentlig frukost. Färden vidare tog vi i lugnt tempo med lite sightseeing här och var, till exempel i Askersund där vi åt lunch. Vädret var soligt och lite blåsigt, men inte så varmt, ca 12°C. En skön dag.

Parasiten Vätteros växer i mängd längs vägarna på Omberg.

Vandrarhemmet på Omberg ligger i en hög bokskog med inslag av stora grova granar. Överlag är träden på Omberg mycket imponerande och betydligt  högre och grövre än i den skog jag är van vid från Uppland och Bergslagen. Skogen innehåller också ett stort inslag av enorma ekar vilket inte heller är vanligt i Uppland där dess ungefärliga nordgräns går. År 2003 utsågs Omberg till Ekopark av Sveaskog som äger merparten av marken. Parken hyser ett stort antal vandringsleder av varierande längd. Första kvällen följde vi en av dem och lyssnade till fåglarnas sång.

Grågås med ungar.

De två följande dagarna ägnades åt fågelskådning från morgon till kväll. Fågeltorn har anlagts i alla de fyra vädersträcken runt sjön och första dagen började vi i öster vid Hov. Under dagens lopp förflyttade vi oss sedan medurs till tornen i söder och väster för att inte drabbas av alltför mycket motsol. Vädret var halvklart och med en frisk västlig vind om 9 -10 m/s. Det är på gränsen för att fågelskådning ska vara möjlig då det blir svårt att hålla både handkikare och tubkikare stilla. Ibland vibrerar hela fågeltornen när det blåser så mycket. Det påverkar också fåglarnas beteende och gör dem mindre rörliga.

Brun kärrhök med Omberg i bakgrunden.

Andra dagen tillbringade vi uteslutande vid tornet i norr, Svälinge, och tornet i öster vid Hov. Vinden hade då vridit mer mot norr och de här ställena låg mer skyddade. Vädret var mer mulet och motsol var inte samma problem som dagen innan. Vi upplevde också att de vid det här tillfället var bäst ur artsynpunkt.

En Brun kärrhök visar upp sig.

Inalles räknade vi till 43 olika arter vilket är ungefär vad vi såg föregående år. Vi är väldigt nöjda med vad vi fått se och särskilt roligt var att flera av observationerna skedde under relativt lång tid och på ovanligt nära håll. Exempelvis visade brun kärrhök, blå kärrhök och fiskgjuse upp sig på ett föredömligt sätt.

Hemresedagen följde vi den enkelriktade vägen norrut längs Ombergs västra kant. Här stupar berget brant ner i Vättern och vyerna är sköna.

Vi stannade några timmar vid fågeltornet vid norra Tåkern innan vi fortsatte hemåt med ett stopp och turistande i Skänninge. En mysig liten stad med många små bevarade trähus.

Vid passage av Västerås stannade vi återigen till hos min mor som bjöd på en utsökt middag.

Fågelskådning som pensionär är en härlig sysselsättning. Man kan ta det lugnt och får vara ute mycket i naturen. Dessutom träffar man många intressanta människor med liknande intressen. Stämningen är generös och man delar med sig av sina upplevelser.