Långtur 2019, del 1

Den första etappen av årets långtur i fjällen är nu snart till ända. I sju dagar har jag, S och sonen rört oss i området Björkliden-Katterjokk-Kårsavagge. Detta mycket trevliga, och inte särskilt stora områden har för oss varit helt okänt tidigare. Men nu får vi nog påstå att det är tämligen välutforskat för vår del.

Sonens egenhändigt gjorda schackspel. (Far-son: 2-0)

Och vi lyckades få med områdets tre stora: Låktatjåkka fjällstations våfflor, Frippes fall och Trollsjön i kvällssol.

Våfflorna. Tjocka, matiga och inte ett dugg frasiga. Supermumsiga med grädde och sylt. Faktiskt var vi förbi stationen två gånger och smaskade våfflor. Första gången var i början av turen när vi var på väg upp från Björkliden, där vår färd startade och andra gången när vi kom tillbaka efter Kårsavagge, Latnjacorrus och Måndalen. Då hägrade även bastun som lite välbehövlig återhämtning efter fem dagar på fjället.

Sonen fotograferar. Med riktig kamera.

Efter första våffelomgången i Låkta gick vi leden söderut mot Kårsavagge och stannade för natten innan sista branten ner mot vaggen. Dagen efter traskade vi bort mot Kårsavaggestugan och slog läger på sista udden väster därom.

Som ni märker gick vi korta behagliga dagsetapper. Den första, som jag inte nämnt, var bara halvvägs upp till Låktatjåkko fjällstation. Närmare bestämt så bodde vi vid lilla sjön öster om 902-sjön(sydsydväst om Kopparåsen).

Hursomhelst, åter till Kårsavagge. Detta är en väldigt vacker dalgång och särskilt på vägen ner är utsikten över deltat i västra änden av Bajimus Gorsajarvi väldigt vacker.

Ner till Kårsavagge...

Den fjärde dagen bar det av uppför, norrut, från Kårsavaggestugan. Uppför hela branten, nästan ända fram till sjön. Där vek vi av österut, för nu skulle jaktan på Frippes fall börja!

Upp från Kårsavagge...

Frippes fall, ja. Denna, här på Utsidan så mytomspunna duschinrättning var ju en given anhalt när man är de har krokarna.

Problemet var bara att vi inte riktigt visste var det låg. Kanske fanns den exakta informationen här men det enda jag lyckats läsa mig till var ett ungefärligt läge på Kårsavagges norrsluttning. Så vi traskade uppför i ett landskap som liknade den beskrivning som jag läst; släta hedar. Och så försökte vi hålla lite höjd. För man skulle inte leta för långt ner tydligen. Så vid alla bäckar gjordes nogsamma terränganalyser innan vi traskade vidare. Och plötsligt kommer sonen, som brukar ligga ett par trehundra meter före oss andra numera, tillbaka utan ryggsäck och säger att han hittat fallet. Och visst hade han det!

Ljuvligt skönt att duscha i. Inte särskilt kallt var det. Inte alls som de bäckar vi tvättat oss i ditintills i alla fall.

Vi bodde fjärde natten vid Frippes fall. Och därmed var två av Abiskofjällens stora begivenheter avklarade. Nu var det bara Trollsjön kvar på vår bucketlist.

Dagen därpå bar det av uppför. Över Latnjacorrus östra utstickare och sedan ner i en väldigt blåsig Måndalen. Målet för dagen var åter våfflorna och nu även bastun i Låktatjåkko där vi tältade utanför fjällstationen.

Dagen efter var det fredag och vi traskade iväg längs leden nordväst ut för att runda Gearggecorru. Vi försökte hålla oss på 750 metersnivån när vi rundade platån men tvingades ner en bit till för att komma in i Gearggevaggi.

Väl därinne möttes vi av turens häftigaste landskap: kull- och blockpartiet i nedre delen av dalen. Ljussättningen från vår vy snett uppifrån var hur häftig som helst. Det hela liknade en hobbitvärld fast i svart.  Urhäftigt.

Vi letade oss ner till en liten stig som går halvvägs ner till jokken och följde den fram till i höjd mad forkningsstationen där vi korsade över till dalgångens västsida där vi slog upp tältet.

Senare på kvällen gick vi upp och tittade på Trollsjön. Vid den tidpunkten var vi de enda besökarna även om vi såg tre andra tält i övre delen av dalen. Och ett sällskap med ungdomar stretade sig upp när vi sedan gick ner till tältet igen.

Därmed var även Trollsjön att räkna som en trevlig erfarenhet.

Idag när jag skriver detta har vi släntrat ner för berget och ligger strax sydöst om Katterjokk och lyssnar på malmtågens tutande i plankorsningarna.

Eftermiddagen har förutom bad bjudit på lite klädtvätt. Och god mat så klart. Som vanligt kör vi frystorkade färdigrätter till lunch och egenkomponerat till frukost och middag. S är i vanlig ordning chef över middagsrätterna och de har alla varit lite utöver det vanliga. Mums.

Gräddstuvad lax och mangoldpasta

Tror det kommer ett gästinlägg här angående maten av henne så jag skriver inte mer om den nu.

Grönkål, champinjoner och skinka. Och valnötter. Och parmesan. Och en skvätt vin. Gott så det förslår! 

Imorgon börjar del två av turen: S beger sig ner till tågstationen för paddeläventyr i Norge och jag och sonen ska runda hela alltihopa och ta oss till Abiskojaure. Där tar sedan tredje och sista etappen av långturen vid. Men det där är ju två andra historier.

Så... tills mobiltäckningen åter kommer i min väg: God tur!!!

Världens fulaste finaste kåsa. Min kåsa :-D