Ligger vid de två små sjöarna ca 7 km väst-nord-väst om Nikkaloukta när jag sammanställer veckans anteckniingar till det här inlägget. Imorgon går vi ner så S och B kan ta bussen till Kiruna och vandringens del två startar för mig.

Dag 0: Funderingar på ett tåg.

Nedre Norrland svishar förbi utanför fönstret. Nattågen har några år på nacken. Påminner om ett svunnet Sverige. De såg ju lika ut på tidigt 90-tal. Och det är ju ändå 20-25 år sedan nu. Eller ett kvarts sekel om man vill uttrycka sig mer poetiskt. Det har tillkommit en vertikal ramp med eluttag i huvudändan på britsarna, annars intet nytt. Hustrun säger att de ska renovera nattågen. Är nog en bra ide.

Under den lilla hatthyllan vid fönstret hängde en ensam galge i plast. Kom att tänka på att då, på 90-talet, när jag började åka tåg i lite större omfattning, fanns det alltid sex stycken galgar i sovkupeerna. I trä. Endel fortfarande med SJ eller klassikern ”Tillhör Statsverket” tryckt på.
Jag tycker det är kul med de där små detaljerna som skiljer. Nu och då. Det är de som vittnar om tidsandan på nåt vis. Tror inte det var bättre för. Bara annorlunda. Eller rättare sagt; jag är övertygad om att det inte var bättre för. Fast endel saker var lite trevligare. Som sex stycken klädgalgar till exempel. Det trista med dem var att de alltid slog mot varandra i takt med tågets rörelser med ett ljud till följd som gjorde en vansinnig…. Alltså: inte bättre förr… ;-)

På de gamla hederliga tågen går det också att dra ner fönstren på och kika ut på världen utanför. Kunde inte låta bli att sticka ut huvudet lite, men bara lite, och känna fartvinden i ansiktet. Det var längesen jag gjorde det senast. Mycket längesen. Men det var lika härligt fortfarande!

Dag 1: Abisko – ut på fjället
Klockan är strax före fem på eftermiddagen. Regnet smattrar friskt mot tältduken. Vi ligger i sovsäckarna, tar en eftermiddagslur och torkar kläder. Sonen börjar precis snarka lite lätt när jag skriver det här.
Tåget upp var närapå en timme försenat och vi klev av vid Abisko turiststation strax innan tolv. Först en kort visit in på fjällstationen för att handla ett märke till Bs rygga. Han tycker det är lite kul och coolt med dem. Och så åt vi lunch när vi ändå var där. En Chili con carne som verkligen var utsökt. Lagom mycket tomatsmak och en varm rund fyllighet. Smaskens!
Sen gav vi oss iväg. Från tågstationsparkeringens östra kortsida går en stig skyltad mot Poddas. Den tog vi uppför genom björkskogen. Ett lätt regn föll hela tiden och vi gick alla i regnkläder. Blöt blir man ju ändå men naturligtvis inte lika mycket som utan.
Vårt första etappmål på den här turen var att ta oss upp ovan trädgränsen där våran stig möter Nissonvaggi. Till stigkorsningen i ruta N81E59 (sweref99). Helst skulle vi velat nån kilometer till åt öster, kanske bort mot renvaktarstugan men vädret skulle få avgöra. Prognosen sade tilltagande regn vid fyrasnåret och vi tänkte oss att gå till dess.

Alldeles i början på vår färd passerade vi ett förevisnings-sameviste, eller vad man nu ska kalla det. Det föranledde i alla fall ett litet vandringssamtal om minoritetsfolk, kultur och exploatering av gammal kulturmiljöer. Sonen har insiktsfulla tankar trots att han ”bara” är 13 år. Det är i alla fall kniviga frågor det där, utan enkla lösningar. Tycker i alla fall jag.
Väderprognosen slog in och regnet tilltog rätt mycket klockan fyra. Och vi var framme vid stigkorsningarna. Så det var bara att leta tältplats och rinnande vatten. Vi hittade båda tämligen omgående och snart satt vi i tältet och drack varsin varm soppa.

Dag 2: Nissonvaggi

13 km var det. 13 km gick vi.
Vattenståndet i bäckarna var rätt högt och vi var lite oroliga för hur det skulle gå att ta sig över Nissonvaggitjåkko. Planen var att korsa bäcken högst upp i dalgången vid vattendelaren; vattnet rinner norrut norr om northing 73 linjen ungefär och sydöstut söder därom. Rimligen är det minst vatten i det området. Mycket riktigt. Precis nordväst om den långsmala sjön i ruta N72E62 var bäcken ett vackert deltalanskap som vi gick i stort sett torrskodda över.
Fram till dess var vandringen i övrigt ok. Det var lite för blött i marken och bitvis för mycket sälgbuskar för att det skulle kunna betraktas som riktigt lättgånget. Men som sagt: helt ok. 
Nattläger slog vi några hundra meter rakt väster om ledkorset där Nissonvaggi möter Bessesvaggi.

Dag 3: Söder Bahkkabahokchohkka
Efter en vacker och solig morgon begav vi oss av snett ner i sydvästlig riktning mot leden som går runt Bahkkabahokchohkka.

Planen var att följa denna fram till bron över Aliseatnu och en bit upp längs leden mot Mårmastugan. De första två marschpassen fram till bäcken Bahkkabahoknjira var trevliga och helt ok lättgångna. Vi såg ett par jagande Tornfalkar och en Kungsörn när vi rastade.
Marschpassen brukar bli lite för långa oftast när vi går. Upp mot 90 minuter. Det funkar ett tag men sen blir det en miljon kortraster istället och vi kommer ingenstans. Så den här dagen var ambitionen att korta ner passen till ca 50 minuter och en kort 10 minuters rast. Denna rutin höll vi i stort sett hela dagen och det funkade riktigt bra. Fast det visste jag ju egentligen sen innan, men har bara varit för lat för att hålla den. Givetvis hade vi lite längre fika och lunchraster efter två-tre marschpass. Men på det hela taget så funkade det här bättre än att bara pressa på tills man blir för trött.

Resten av dagen var rent ut sagt ett litet helvete. Leden försvann i vegetationen gång på gång och terrängen var på riktigt fruktansvärd med sälgbuskar, fjäll- och dvärgbjörk och backar överallt. Och så var det blött. Riktigt riktigt tröstlöst var det och jag är väldigt imponerad av vandringssällskapet; de bet ihop och kämpade tappert på trots umbärandena. Det är på det hela taget väldigt roligt och lätt att gå i fjällen med S och B. De är proffsiga som få!
På det hela tagen måste jag nog å det bestämdaste avråda från det här vägvalet. Det var i särklass en av de sämsta vandringsdagarna jag någonsin haft i fjällen!

Dag 4: Söder om sjöarna
En av de trevliga sakerna med att vara till fjälls är att man liksom anpassar sin dagscykel till omständigheterna mer än annars. Vi sov till halv åtta; ett tydligt tecken på att gårdagen varit ansträngande. I synnerhet S vaknar annars tidigt och sitter och filosoferar en halvtimme innan hon väcker mig.
Det småduggade när vi vaknade och jag bestämde mig för att köra på regnbyxa-och-underställsalternativ för dagen. Dvs skippa de normala vandringsbyxorna. Egentligen skulle jag vilja ha ett par tunna tights till det där men några sådana kom inte med den här gången. Synd. För ska man vara ute 19 dagar som jag skulle kan man faktiskt tillåta sig nåt extraplagg tycker jag. Klädmässigt kör jag annars med följande:
Att gå i:
Korta tights
2par strumpor
Långärmad merinoulls t-shirt
Keb byxor
Lundhagskängor
Keps
Ombyte vid marsch:
Merinoulls t-shirt
2par srumpor
Extra sulor
Förstärkningsplagg:
Ylletröja
Goretexjacka
Goretexbyxor
Tunn vindjacka
Handskar , 2 par
Toppluva
Läger och sovkläder:
Merinoullspolotröja
Kalsonger
Strumpor
Underställsbyxor

Ursprungsplanen den här dagen var att gå upp till Mårmastugan och sen fortsätta över till Vistasvaggi pådag fem (tisdagen). När vi tittade upp i passet nerifrån vårt nattläger så bestämde vi oss för att skippa den vägen. Snöläget såg ut att vara lite för besvärligt helt enkelt. Upp till stugan skulle säkert gå, men sen då…?
Hur som helst traskade vi vidare västerut längs Aliseatnu istället. Äntligen var det hyfsat lättgånget, även om bäcken från Suorijarvi beredde oss ordentliga problem. Vi vågade helt inte vada där leden korsade den. Istället hittade vi ett ställe fem hundra meter längre upp där vi kunde gå över på stenar. Bäcken Biegganija krävde ett vad men det var odramatiskt i knädjupt om än ganska strömt vatten i dubbla fåror. Dock fick vi stanna strax efter för att värma fötter som inte riktigt kom igång i fuktiga kängor.

Men några minuter i armhålan och torra strumpor gör susen!

Kvällsläger slog vi klockan åtta vidhalvön mellan och Miesakjarvi. Och då hade det småregnat till och från hela dagen, så vi var rejält trötta. Väder och vind tar på bra…

Vid dåligt väder slår vi upp tältet vid lunchrasten och tar loss halva innertältet, så vi kan sitta i den dåmera jättestora absidern...

Dag 5: Ahppasjarvi- Alisjarvi
Regnet slår mot tältet varje gång jag vaknar under natten, vilket jag normalt gör sådär fyra-fem gånger när jag sover ute. Och regnet slår mot tältet på morgonen också. Blä. Det tar emot att börja dagen i regn. Men det är ju bara att bita ihop. Så vi gjorde oss iordning som vi brukar och kom iväg efter två timmar ungefär. Klockan var då elva  Vi valde att somna om ett par ggr extra pga regnet. Kanske skulle det gå över om vi sov lite till. Men icke. Nu var det ju inget hiskeligt regn utan bara lätt duggregn. Men temperaturen var strax under fem grader och motvinden 8-10 m/s så det tog på krafterna ändå. Efter första marschpasset bestämde vi oss för att inte vika in i Vistasvagge som planerat när vi kom dit utan istället gå till Alesjaurestugorna och bo inomhus en natt och få saker torkade. Alla blev vi uppiggade av beslutet och vi traskade glatt på. En bit in på eftermiddagen upphörde dessutom regnet och då blev allt genast mycket roligare.

Alesjaurestugornas lilla kafe

S fick ont i knät de sista kilometrarna så B och jag tog lite extra packning för att underlätta. Vid det här laget skulle jag tro att B bar ungefär 14 kg, S 17-18 kg och jag 26-27 kg.
Väl vid stugorna som vi nådde kl sex på kvällen välkomnade stugvärden oss som brukligt är med varm saft. Sen blev det middag och bastu efter att vi tagit hand om vår utrustning.

Dag 6 Vistasvagge

Högst upp i Vistasvagge. En oerhört vacker dalgång! 

Underdimentionerat torkrum och förmiddagsregn gjorde att vi tog det lugnt på morgonen. Egenhändigt uppsatt torklina over kaminen i stugan gjorde dock susen för det som inte riktigt torkat under natten.
Upptäckte att en söm på min ryggsäck gått sönder. Märk väl att det var en fabrikssöm, inte en av mina ;-). Åtgärdades snabbt med en läderrem.

Det här var min första natt på fjällstuga någonsin. Spännande med alla olika människor. Några glada, några sura, några konstiga, andra roliga, vissa speciella och de flesta precis som folk är mest. Och många stilar och typer av vandrare finns det. Fjällvärlden har blivit väldigt tillgänglig för många människor på sistone. Det är i huvudsak bra. En hög grad av medvetenhet hos många människor borgar för att vi får ha de här värdena kvar även i framtiden.

Vi kom iväg sent. Halv tolv. Men vad gör väl det när ens största bekymmer är mat, torra strumpor och att få sova när man är trött!?!
Vistasvagge är fantastiskt vackert! Och kommer man från Alesjaure lutar det dessutom åt rätt håll 
Vi höll god fart och klockan åtta nådde vi Vistasstugan. Vilket litet paradis!!!! Vi beslöt att bo i stuga en natt till bara för att det var så mysigt. Och för att vila upp oss lite extra inför sluttampen på den första delen av turen.

Litet, enkelt och supermysigt!

Bastu är skönt!

Likaså att doppa sig i bäcken...

Pratade en del med stugvärden T om stugvärdskapet. Jag har sökt stugvärdskurs två ggr nu utan att bli antagen. Men skam den som ger sig :-)

Middag bestående av Cous cous, torkade (blötlagda sen eftermiddagsfikat) morötter, tomater och oliver med stekt halloumi och ölkorv. Till det ett spansk Vin. Mmmm…och så en bastu på det sen. Utomordentligt fantastiskt.

Dag 6: Upp mot Kaskevaggi och vidare mot Cievrralahku
Slömorgon i stugan. Gott om utrymme hade vi då vi var enda stuggästerna. Strålande sol och morgonkaffe på förstukvisten i trevligt samtal med stugvärden. Så småningom kom vi oss i alla fall iväg. Först fem km ner i Vistasvagge till bron och sen en km fram till foten av Njunni.

Sedan uppför uppför uppför. 400 höjdmeter. Målet för dagen var sjön 1127 SV om Vardu (N43E53) och vid åttasnåret var vi där. 13 km och en sådär en 950 höjdmeter (varav 700 uppför) avverkades under dagen.

Kort rast i vackert väder: man behöver inte förstärka klädseln och energi finns åt annat än att vila

Dag 7: Cievrralahku
Fantastisk morgon; strålande sol och bara lite små molntussar på himlen. Knappt någon vind. Och veckans i särklass mest lättgångna terräng. En fantastisk dag i fjällen. Bra att avsluta turer med bra förhållanden, så det är den känslan man kommer ihåg. Det blir ju lättare att ta sig ut nästa gång då.

Vi stannade flera gånger för att B skulle fotografera fåglar. Fjäll, Ljung- och större strandpipare har vi nog en miljon bilder på i kameran nu. Men han tycker det är kul att hela tiden komma lite närmre. Hela tiden försöka fa en lite bättre bild. Fast han har snart samma relation till strandpiparen som Kalle Anka har till den förtretliga hackspetten på julafton 

Slutligen kom vi fram till etappmålet där det här inlägget började. Den här gången redan klockan fyra. Det går snabbt när förhållandena är goda!

God tur på er till nästa gång!

Bonusbilder:

 Snygg va!?!

Väldigt jobbigt men väldigt vackert...

Koma-kalle rastar