Igår var jag och hustrun på kajakkurs "öppet vatten" i Friluftfrämjandets regi. Mycket trevligt och lärorikt. Nyköpings skärgård var en ny och mycket trevlig bekantskap som vi gärna återvänder till. Stort tack till K & P som ledde verksamheten och delade med sig av sina erfrenheter och stort tack till alla andra trevliga deltagare som gjorde dagen så bra!
Paddling är kul, men jag är inte så erfaren i denna ädla konst. Sju-åtta gånger har jag väl varit ute så jag får väl kajaken att huvudsakligen åka dit jag vill och jag känner mig hyfsat säker. Efter gårdagens kurs med räddningsövningar känns det ännu bättre. Tuff sjö har jag varit med om tidigare så den vi hade igår kändes rätt harmlös: 6-7 m/s inomskärs på ganska grunt vatten. Visst var det rejält guppigt och vatten sköljde över oss, men inte så det störde.
Räddningsövningarna var kul. Riktigt kul. Ocsånt är nyttigt, mycket nyttigt. Precis som jag avhandlade i mitt inlägg om ryggsäckar tidigare så är det viktigt att känna sin materiel. Egentligen ännu viktigare i en aktivitet som kajakpaddling naturligtvis. Insatsen är ju lite större och miljön farligare. Nu hade vi hyrda kajaker och övningarna var ganska grundläggande så det finns rätt mycket kvar att träna på på den fronten. Att ytterligare befästa och stegra svårighetsgraden i både kamrat- och ensamräddning i vågigare vatten står väl rätt högt på listan över kommande aktiviteter. Och på lite sikt; eskimåvändning så klart :-) Bogseringsteknik känns också viktigt att testa under kontrollerade förhållanden innan man behöver nyttja det på riktigt.
Rent generellt var bärgningsövningarna mycket enklare än vad jag hade trott innan. Och det var ju bra. Det ger ju självförtroende när man känner att man behärskar och orkar, vilket gör kommande turer både roligare och säkrare.
Paddeltekniken verkar vara rätt ok eftersom all träningsverk i dag sitter i bålpartiet och inte i axlar och armar :-) Skippade rodret under nästan hela dagen bara för att träna mig i att hantera kajaken ändå. Jobbigare, ja, men lärorikare. Kajaken ska göra som jag vill, när jag vill, under alla omständigheter. Det är målet. Det är väl en bit kvar kan vi väl säga, (milt uttryckt) bla behöver jag utforska nyanserna i skeddans användnig ytterligare, men för enklare husbehov reder jag ut roderfri paddling rätt bra numera.
Nästan allt friluftsliv har ju, förutom naturen, kroppen som gemensam nämnare. Hur mycket fräna prylar vi än köper så är det oftast vår kropp och dess förmåga som är gränssättande. Kajaken må vara hur lättpaddlad som helst och ryggsäcken superskön, men de varken paddlar eller bär sig själva. Därför måste man träna på sina friluftsaktiviteter anser jag. För att det ska bli säkrare och roligare när man ska ut på sina "riktiga" turer. Dels för att man då kan ta ut svängarna lite, dels för att man inte blir så fysiskt medtagen. Sen är det ju roligt att testa gränser, träna att använda sin utrustning och kropp också. Men jag kanske är yrkesskadad som tycker om sånt :-) Men det funkar som sagt var för mig. Jag vill dock påpeka att jag absolut inte är någon extremutövare av någonting, utan en ganska ordinär frilufsare. Må hända att jag haft en ganska hög "aktivitetsfrekvens" på sistone, men det är normalaktiviteter jag gör.
Ja, och ändå är det så mycket kvar att göra. Stigar och fjäll som behöver vandras. Fjärdar och sund som behöver paddlas. Gläntor och öar som behöver tältas. "Hä gäll te å ligg i, om hä ska bli nå", som det heter hemmavid. Så, på onsdag går färden mot Höga Kusten för ytterligare aktiviterter i det fria, luftiga livets tjänst. Till dess; god tur på er!