Solotur i Grövelsjön. Fast frågar man Tilja så var det ju ingen solotur. Vi var ju två. För hundar räknas. Faktiskt.
På vägen upp från Östergötland stannade vi i Karlstad och lånade ett Hillebergs Enan av en god vän. Jag går själv i tältköpar funderingar så det här blev en bra erfarenhet. Enan upplevdes som riktigt bra, men jag är inne på ett Akto för att få ett lite tåligare tält. De 300 grammen som skiljer dem åt orkar jag med.
Vi kom upp till fjällstationen på kvällen vid halv åtta tiden och traskade iväg upp för leden mot Storvätteshågna bara för att komma ut på fjället och hitta en bra plats för natten. Trött av bilåkandet somnade vi snabbt.
Första riktiga vandringsdagen var rejält blåsig och vi gick rakt norrut på led/stig med vinden i ansiktet till Grötvallsjön (x02y18). Därifrån rundade vi höjden på nordöstra sidan om sjön och fortsatte till en av småsjöarna söder om Nilsvålen (x04y17). Där fick det bli nattläger fast klockan bara var två på eftermiddagen.
Alla har ju sina rutiner och vanor när man är i fjällen. Mina grundlades för 25 år sedan i Helags. Även om jag ägnat hela mitt yrkesverksamma liv åt verksamhet som inbegriper en hel del friluftsliv och "uteverksamhet" så finns den där grunden där. Det första man får lära sig sitter i oerhört hårt. I och för sig går det kanske inte att göra på så många olika sätt. Men ändå. Till exempel så ingår tvagning i den dagliga rutinen på fjället efter avslutat marschpass. Medger inte omständigheterna att man badar så gäller minst 5-punktstvätt. Endast vid lite extremare väderförhållanden kan undantag göras. Även om det kan kännas lite motigt innan ibland så är det sååå skönt efteråt!
Andra vandringsdagen gick över Gröthognas sydsluttning mot Rönsjön i Norge. Matrast vid ån söder om sjön bland fjällbjörkarna. Solen kikade fram och kokkaffet smakade. Nästa gång jag går här får nog fiskespöt följa med. Småsjöarna längs Röa-ån såg ut som fiskeparadiset självt.
Vandringen gick vidare mot Storsteintjönnan (x01y07) ca 5 km väster om Rönsjön. Solen fortsatte lysa men det var eländig terräng att gå i. Fjällbjörk och sten och små åsar som gick på fel ledd...
Väl framme så var det dock mödan värt. Vackert som i en reklambroschyr.
Tredje dagen bjöd däremot på enkel och fin vandring. Gick rakt söderut och kom på leden med det inspirerande namnet E1 ungefär en km öster om Forborgen (x99y07). Sen blev det led ner till renstängslet vid riksgränsen (x94y14). Där slog vi läger för sista natten.
Jag är ju sån som tycker att det förvisso är trevligt att gå, men det är inte det som är huvud-behållningen med att gå i fjällen. Det är att komma fram och få mysa i sitt nattläger. Äta gott, gå en liten kvällspromenad i närområdet, tälja lite, eller bara softa i tältet om vädret trilskas. Därför gör jag gärna halt ganska tidigt om dagarna. Mellan klockan tre och fyra är lagom tycker jag. Visst skulle man kunna traska på en fem –åtta km till om dagen men då skulle det slita betydligt mer fysiskt och jag vet inte om det skulle bli så njutbart längre. Sånt trams gör jag på jobbet och kräver ett mål i slutet på marschen för att kännas vettigt. På mysturer i fjällen är 12-15 km dagsetapper lagom tycker jag.
Nu ligger vi i tältet och lyssnar på regnets smatter mot duken. Eller jag lyssnar i alla fall. Tilja snarkar. Imorgon ska vi gå de sista två-tre km ner till fjällstationen och sätta oss i bilen för färden hem. Tilja gillar inte bilåkning. Däremot verkar hon, precis som husse, rätt tillfreds med att gå på fjället!
En friluftsblogg. Friluft såsomi kängor, ryggsäckar och tält. Och lite annat också kanske.
Obotlig natur-och friluftsromantiker med förkärlek för vandring och god mat. Hundar, ryggsäckar och kängor. Också.
Användarnamn: NyingenIntressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Jakt, Bär & svamp, Orientering, Löpning
Läs mer i bloggen
SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 3 – inlägget som inte blev
SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 2
Här är fortsättningen på sommarens fjälltur. Alla tre delarna är kronologiskt upplagda i stora drag, men jag använder inte den kronologiska tidslinjalen som bärande struktur i bemärkelsen att historien helt följer den. Istället är det tankar, känslor och enstaka händelser som (o)strukturerar det hela. Och vissa tidsmässiga hopp blir det ju om temat som jag skriver om hör hemma på mer än en plats rent tidsmässigt. Det var helt enkelt roligare att skriva så här den här gången... så håll till godo.
Tjärdoft och aluminiumbåtar
SOLo-vandring 2021 i Sarek och Padjelanta, del 1
Högt över fjällen flyger en ko
hon flyger långt bort, där den kan finna ro
där västvinden sjunger sin eviga sång
som avslöjar allting en gång
Den sången som sjunger om livet som det är
och att det kan slösas till ingen nytta
Högt över fjällen flyger en ko
kanske den flyger för sin tro
-Norrlåtar (1993)
Låter som en härlig tur och mycket livskvalitet. :)
Ett par frågor, som jag hoppas du kan ta dig tid att besvara:
1. Jag hade tänkt att gå söder om Grötvallsjön och via Sylen till Rönsjön, men nu funderar jag på att i stället från gränsen likt dig gå på sydsidan av Gröthhogna till Rönsjön. Du skriver inget om svår terräng på den sträckan, så jag antar att det var rimligt lättgånget(?).
2. Om jag fattat dig rätt så gick du raka vägen från södra delen av Rönsjön till Storsteintjönnan, och det var svårgånget.
Jag planerar att gå en bit mot Svukkuriset och sedan gå på kalfjället sydväst ner mot mot Storsteintjönnan. Kommer du ihåg om det verkade svårgånget även ovan trädgränsen?
Med tack på förhand.
Curt
1: vägen du har planerat söder om sjön ut mot sylen på led kommer vara betydligt lättare, även om det var rätt ok att gå över sluttningen på Gröthogna. Det var jobbigt för det är rätt brant och det är en del sten, men det funkar. Skulle varken kalla det lätt- eller svårgånget. På östsidan av berget är det lite besvärligare: mycket sten, "kullerstensfält". Enda anledningen att jag gick som jag gjorde var att jag kom norr om Grötvallsjön.
2: jo, jag gick rakt västerut. Inget på leden. Och terrängen är rätt jobbig. Leden är noghelt ok, speciellt om du kommer nån km norrut längs sjön. Kalfjället är inte så kalt som kartan säger. Det är rätt mycket björk överallt, även där kartan säger kalfjäll öster om Rönsjön. Men träden är inte problemet, utan det är rätt mycket smååsar och sten som gör det jobbigt där. Sen var väl hundens vägval sällan samma som mina så det bidrog väl till att jag tyckte att det var svårgånget. Men det är helt klart rimligt och genomförbart. Och Storsteinstjönnan är värt det :-)
God tur!
Nu har jag precis gått den tidigare skissade rundan (se ovan). Den var fin, men de två gångerna jag gick oledat var jobbiga.
Skrågången utmed Gröthogna var jobbig pga. att ett allt för litet vattenförråd som gjorde att jag allt som oftast "för säkerhets skull" sökte mig nedåt ån men vände alltid uppåt mot mer lättgången terräng. "Skrågången" blev nog ganska måna höjdmeter i värmen!
Området kring Storsteinstjönnan var också väldigt jobbig i värmen. Men vilket häftigt område med sina åsar och mängder av småsjöar o tjärnar! Tyvärr varken hann eller orkade jag att gå fram till mer än ett par, men inte till den på håll mest inbjudande. Ett mycket fascinerande litet område, som jag kan tänka mig att utforska närmare när myggen gått o lagt sig.
Curt