På senaste tiden har jag tänkt om liten vad gäller mina turplaner.
Jag har egentligen två stora mål med min tur. Det första är att uppleva och behärska vinterfjällets många skiftande sidor. Det andra är att leva i nuet, få tid till att läsa böcker, njuta av livet, fota, träffa människor, skriva, teckna, fundera och bara vara. Då jag tänkt gå stora delar av turen på egen hand har jag börjat inse att jag i större grad måste anpassa min tur efter mina mål. Därför har jag nu valt att korta ned turen genom att åka tåg mellan Storlien och Hemavan. Det gör turen kortare - vilket för min del betyder mer tid och därmed större flexibilitet på den del som återstår.
Jag börjar gå från Grövelsjön den 16 februari tillsammans med min vandringskompanjon; Charlotta. Hon har fått ledigt från Malungs folkhögskola för att bli med mig i ca 8-10 dagar. Kanske hinner vi till Storlien på den tiden, annars går jag sista biten på egen hand.
Sedan åker jag tåg: Storlien - Trondheim - Mo i Rana. Från Mo i Rana går bussen över gränsen till Hemavan. Därifrån fortsätter jag turen - med mig själv som sällskap. Kommer ta sikte på Abisko, men är öppen för att turplanerna förändras under turen.
På det här viset hoppar jag över de delar som jag var lite nervös inför; stora mörka skogar och de tusen sjöarna som skulle korsas... Ser inte det här som en fysisk prestation på något vis, utan mer som en semester. Man kan lära mycket av att kämpa på och slita sig halvt fördärvad för att nå sitt mål - men kanske ändå mer ifall man lyckas ha det trevligt på vägen. För mig är det vägen som är målet. Ifall jag inte har det bra under vägen blir det poänglöst. Samtidigt som vinterfjället är enormt fysiskt krävande. Får använda all min list för att få det till!
Jag tar med tält - men är öppen för att sova någon natt här och där i stugorna längs vägen. Så ofta som pengarna räcker ;-)
Skriver snart igen. Har mycket att skriva om före jag drar iväg!
Maria
Det är inget värt om man bara får slita ont och inte hinna njuta av omgivningen. Att dessutom tänka på säkerheten, framförallt när man är ensam, är klokt.