Skidturer längs den skandinaviska fjällkedjan; Grövelsjön - Storlien, Hemavan - Abisko. Börjar gå från Grövelsjön den 16 februari.

Dalkulla från Borlänge - som numera bor i Oslo. Jobbar som skidinstruktör för barn samt i friluftsbutik och planlägger långa turer till fjälls. Har nu under våren tänkt är att jag ska gå på skidor längs med Sveriges fjällkedja, från Grövelsjön till Storlien och sedan Kungsleden; mellan Hemavan och Abisko. Den 16 februari bär det iväg. Nu kan ni följa tur och förberedelser på min blogg: "En väldigt vit vinter"

Maria

Användarnamn: Maria Walla

Intressen: Friluftsmat, Expeditioner, Vandring, Turskidåkning, Navigering, Bär & svamp, Foto

Mer på profilsidan


Kategorier:


Framme i Ammarnäs

Igår eftermiddag kom mamma och jag fram till Ammarnäs. Efter en lång dagsetapp från Servestugan var det fantastiskt att få njuta av varm dusch, bastu och sen middag i resturangen. Nu har mamma åkt iväg med bussen och jag stannar kvar en natt till. Jag är helt ensam faktiskt, på hela vandrarhemmet. Lågsäsong! Stället jag bor på heter Ammarnäs Wärdshus (STF) och här är både lugnt och trevligt. De kommer att sälja stället när de hittar något trevlig som vill ta över. Är någon intresserad av att driva ett vandrarhem med stort potential och närhet till fjällen är det bara att hojta till! Jag tror det skulle gå att bygga upp en fin verksamhet i den här charmiga byn!

Det har varit en väldigt fin och avslappnad vecka i fjällen. Jag och mamma möttes i Storuman på onsdag morgon. Tillsammans tog vi bussen mot Hemavan. Vädret var först vitt (som vanligt) men när vi närmade oss blev det bättre och bättre. Framme i Hemavan var det knallblå himmel och vindstilla. Magiskt! Jag fick en stor (!) påse med mat av mamma och plötsligt var pulkan väldigt tung. Kanske skulle jag inte sagt till henne att ta med dubbla potioner av allt till mig.

Med den nya packningen blev valet självklart; vi skulle ta skidliften upp på fjället. Något som visade sig ganska intressant. Mamma med en gigantisk ryggsäck och jag med en lite ryggsäck och en enorm pulka (+ stighudar under skidorna...). Det höll på att gå fel många gånger, men vi lyckades hålla balansen och kom oss upp upp till slut.

 Med så mycket smaskig mat i packningen stannade vi snart för en matpaus. Vi slog oss ned i solen och jag kunde för första gången på turen njuta av en lunchpaus utomhus. Den natten sov vi i Viterskalsstugan.

Andra dagen var det vitt igen. Vitt, vitt och vitt. Vi gick genom dalgången mot Syterstugan. Det blåste motvind och det var bara att kämpa på. Som tur var slapp vi ta lunchen utomhus och kunde i stället gå in i raststugan längs vägen. I Syterstugan träffade vi Morgan. Han har varit stugvärd där i 19 vintrar! Det tog honom bara några minuter att känna igen mig. Jag gick turen mellan Ammarnäs och Hemavan som min allra första vintertur när jag var runt 20 år gammal. På den tiden studerade jag på Musikhögskolan i Stockholm och med på turen blev min fiolkompis Karin. Hon hade nästan aldrig åkt skidor, men vad gjorde det när man hade motivationen på plats? Vi lånade ihop den utrustning som behövdes och gav oss iväg. Jag hade läst på internet att det var smart att dra pulka på vintern, så med på turen blev en gammal träpulka som jag hittade i garaget hemma. Vi lastade den full med gosaker. Jag kan minnas att vi hade med godis i massor, färsk frukt, morötter och det som behövs för att baka pizza... kanske inte så konstigt att Morgan kände igen mig... ;-) Det var i alla fall en enormt fin första upplevelse av vinterfjället och sedan dess är jag ju fast!

Också den här gången var det väldigt trevligt i Syterstugan. Morgan gör allt för att gästerna skall trivas och jag rekommenderar alla en vintertur till Syter!

Nästa stuga var ganska annorlunda. Det var fullproppat med gäster. Stugvärden var en energisk dam från Tärnaby och hon hade ställt till med kalas för sin man som fyllde 80. Vit duk och hemlagad mat i massor. När födelsedagsbarnet själv blev trött och gick till sängs, blev resten av släkten kvar och stämningen var på topp! Mamma och jag iaktog detta med största nyfikenhet. Under kvällen kom det dessutom in flera hundspann som dagen före hade tappat bort sin guid och blivit tvugna att övernatta på fjället i det ruskiga vädret. Fjällräddningen hade blivit inkallad. Men det var ett gäng glada norrmän - så de hade klarat sig strålande på fjället och tycke nog mest att det hade varit en spännande upplevelse.

Dagen efter kom vi iväg väldigt sent. Åter igen var det så mycket liv och rörelse att vi blev sittandes i köket. Det var dock skönt att fortsätta turen. Få tillbaka lugnet. Dagen var lite blåsig men så klarnade vädret upp och kameran kom fram. Vi blev väldigt försenade på grund av allt fotograferande och när vi kom fram till Servestugan mötte vi en frustrerad Sigge i dörre. "- Varför kommer ni så sent? Jag blir ju orolig, det måste ni väl förstå!?" Det var inte ens mörkt ute, så vi tog honom med en nypa salt.

Sigge är gammal militär som nu bor i Karlstad, förrutom när jobbar som stugvärd i Servestugan. Han är där halva vintersäsongen och tillbringar en stor del av sin stugvärdstid till att skotta upp trappsteg ned till vattenhålet. Allt för gästerna! Vi stannade där i två nätter och fick uppleva en frusterard Sigge som skottade i flera timmar trots att det snöade oavbrutet. Men stugan var supermysig och Sigge är en trevlig prick!

Vi valde att inte fotsätta till Aigertstugan, utan gå direkt till Ammarnäs. Det var klokt, för vädret igår var inget vidare.

Att gå med mamma var en väldigt fin variation till att gå ensam. Det blir helt olika fokus när man går ensam eller tillsammans med någon. Nu fick vi använda tiden till att umgås och ha det trevligt tillsammans. Även när vädret var dåligt kunde vi ha det trevligt och ta pauser som blev ganska mysiga.

När jag går ensam möter jag naturen på ett helt annat sätt. Naturen och vädret står i fokus, i stället för den personen som jag vandrar tillsammans med. Jag upplever allt starkare och får därför också starkare reaktioner. Ibland är det helt fantakstikt och jag njuter oändligt mycket, men ibland är det förfärligt jobbigt och jag måste kämpa hela tiden. Dessutom möter man inte bara naturen när man går ensam utan också sig själv. Jag går hela dagarna i mina egna oavbrutna tankar och måste varje kväll skriva av mig de klokheter och tokdeér som jag funderat ut under dagen. Det är nog lätt att bli en knasboll av att gå för mycket ensam, så det gäller att göra det med måtta. Men så länge man går där det finns folk och sover i stugorna så är det ganska lagom. Det blir en fin balans.

Men i längden blir det tråkigt att vandra ensam, för du har ingen person att dela upplevelsen med. Och i efterhand finns det ingen att minnas tillsammans med. Alltså är variationen att föredra!

Igår köpte jag och Håkon (min sambo) en lägenhet i Oslo. Eller, det var väl mest han som var där och köpte - men för mina lånade pengar också ... När jag gav mig iväg på den här turen gav jag honom fria händer att köpa ifall något bra dök upp. Han har letat massor och försökt uppfylla alla mina önskemål och slutligen hittade han en passande lägenhet. Jag har inte sett lägenheten annat än på bilder, men känner mig ändå väldigt nöjd med köpet. Så det blir väldigt spännande att komma hem om några veckor! Vi har förresten pratat med banken och jag kan genomföra turen och skriva kontrakt när jag kommer hem.

Nu behöver de datorn, så min tid är ute!

Tack för nu och tack för alla kommentarer! Om några dagar fortsätter jag turen från Kvikkjokk. Med på den distansen blir min pappa. Han är nog mest med för den goda maten i Saltolukta, men det blir i alla fall trevligt med sällskap igen!

Hälsningar från Maria

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2009-03-10 18:56   Staffan Andersson
Fortsatt god tur!
 
2009-03-10 19:13   Håkan Friberg
Vandrarhemsföreståndare i Ammarnäs? Jaa... det kanske vore nåt....?
 
2009-03-10 19:38   peter1969
Härlig läsning.

Känner igen det där med alla kloka tankar som dyker upp när man är ute och går. Jag har inte provat på nån ensamtur i fjällen än men jag hoppas få göra det i sommar.

Kul att du blivit med lägenhet under din frånvaro. Det måste kännas oerhört spännande att få komma tillbaks och se lägenheten.

Men hur bär man sig åt för att tappa bort guiden?

Det står att du ska fortsätta turen FRÅN Kvikkjokk.
Menar du inte TILL Kvikkjokk?
Eller ska du bussa från Ammarnäs till Kvikkjokk?
 
2009-03-10 21:25   BrittMarie
Attans! Att Håkan hann paxa vandrarhemmet före mej...
Trots att du inte beskriver något drömväder blir jag riktigt sugen på vintertur till fjälls!
Lycka till på färden i fortsättningen!
 
2009-03-10 21:26   Öhrnell
Ett nytt odödligt citat är fött: "Det är nog lätt att bli en knasboll av att gå för mycket ensam, så det gäller att göra det med måtta." Jag ska ha det i åtanke den dagen jag kommer till skott att ge mig ut på egen hand!
 
2009-03-10 22:08   brigas
Du skulle skriva en hel bok om denna färd,det vore nåt,
Lär kolla lite extra i helgen på skidtjej med pulka och pappa kring Kvikkjokk,om det skulle vara du som åker...
 
2009-03-11 11:12   Annicas fjällängtan
Det är en stor glädje att var med på
färden i form av dina berättelser. Lycka till och jag ser verkligen fram mot nästa avsnitt. Hoppas att du skriver en bok som Britt föreslår. Mötet med natruen och alla starka intryck. Lycka till på fortsatta färden!!
 
2009-03-11 14:56   Islusen
Trevlig läsning som vanligt! Önskar en fortsatt god tur. Kul med ny lya, lite att se fram emot när du kommer hem igen!
 
2009-03-11 16:57   Ahkká
Mycket inspirerande läsning! Fortsatt god tur! :-)
 
2009-03-13 11:16   Thomas Traneving
Föstår att det var härligt med sällskap på turen. Tur att "pappsen" kommer upp och följer med ;)
Tycker du skidar med gott förnuft och bra magkänsla. Fortsätt med det.
och......vad roligt med lägenheten! Grattis!
/H
 

Läs mer i bloggen

Nu har våren kommit till Oslo!

Då var jag på plats i Oslo igen. Här skiner vårsolen så att den sista snön smälter bort och fålarna kvittrar oavbrutet. Det är så härligt med värmen. Jag har tillbringat dagarna med att träffa vänner och gå på kafé. Alltså försökt acklimatisera mig så gott det går. Det är inte bara enkelt att komma hem efter en så lång tid i naturen. Plötsligt så har man bara en massa tid och vet inte helt vad man skall göra av den. Det konkreta målet är nått och drömmen har förvandlats till ett minne.

På lördag drar jag till fjälls igen. Den här gången blir det tillsammans med min sambo Håkon. Turen går till hyttan i Isfjorden (Romsdalen) och vi stannar en dryg vecka. Planen är att fira påsk och njuta av tillvaron med dramatisk fjällnatur runt knuten. Det blir nog en och annan skidtur - men pulkan får stanna hemma! Nu är det på tiden att prova ut ifall skidorna har något glid att erbjuda. Har inte märkt något hittills…

Kvikkjokk – Saltoluokta

Pappa och jag började vår tur i Kvikkjokk. Vi sov över en natt på fjällstationen, där vi var nästan helt ensamma. Tydligen hade de haft många avbokningar under säsongen. Något som inte förvånade oss speciellt mycket då vi blev tilldelade ett iskallt rum trots att vi bokat i förväg. Stället imponerar verkligen inte och för min del var det sista gången jag sov över där.

Dagen efter var det skönt att komma iväg. Vi startade tidigt och vädret var njutbart. Då det var dags för lunch drog pappa fram sitt senaste fynd från second hand i Borlänge; en enormt stor, tung och röd dunjacka, proppfull av logotyper från NHL. Man kan undra vem som har varit den lyckliga ägaren till en sådan fin jacka, före pappa fick den i sin ägo. Han såg ganska komiskt där han satt och fikade i en snödriva, mycket nöjd med sitt fynd. Men annars är ju dunjackor en fantastisk sak att ta med på vinterfjället. Så tanken var ju väldigt fin!

Då vi kom fram till Pårtestugan mötte vi av stugvärden Ulla. Hon kom åkandes på sina skidor och hade varit ute på en två mil lång dagstur. Ulla är 75 år gammal och en av de mest legendariska stugvärdarna i svenska fjällen. Hon lever för att vara till fjälls och när hon inte jobbar som stugvärd går hon på egna turer. Nu hade hon hoppat in för att den ordinarie stugvärden blivit sjuk - eller fått lappsjukan - eller hur det nu var. Tillfälligtvis befann hon sig i närheten och kunde åka upp på en dags varsel. När jag berättade för henne om min tur såg jag hur ögonen glimmade till. – Hade jag bara varit yngre, sa hon med längtan i rösten.

Nästa dag var den dagen som pappa gruvat sig lite för. Vi skulle nämligen åka 25 km - en ganska lång dagsetapp. Vädergudarna var på vår sida och solen strålade över oss. Mitt på dagen skulle vi korsa Tjaktjajaure. Det är ett regulerat vatten, vilket innebär att det tappats även efter att den första isen la sig. Så nu gick vi helt enkelt på en isbelagd sjöbotten. Det var mäktigt. Stenar sköt upp genom isen och såg nästan ut som kratrar. Ett riktigt månlandskap. Eftersom vädret var så vackert blev det många fotopauser, kanske lite för många. Men lagom till solnedgången gick vi äntligen över sjön mot Aktsestugan, med den fantastiska utsikt in mot Rapardalen och Sarek. En tunn stripa med dimma hade lagt sig över sjön och bildade en mäktig effekt. Vi kämpade den sista biten mot Aktsestugan och kom överens om att det fick bli en vilodag imorgon.

Framme i stugan träffade vi Lena och Jürgen från Tyskland. Hon var egentligen ryska, men de var bosatta strax utanför Berlin. Båda jobbade som läkare inom den vanliga sjukvården - men hade ett enormt intresse för alternativ medicin och hälsokost. Lena var dessutom yogainstruktör. De hade gått från Akkastugan och igenom Sarek. Blötsligt var vi inte längre två personer på tur, utan fyra. De tog sig an oss och vi blev inbjudna till en biodynamisk måltid under kvällen.

Dagen därpå vaknade jag till att stugvärden Kalle drog väderleksrapporten för pappa. Kommentarer som: - en toppendag - kanske det finaste vädret hittills, lockade mig upp ur sängvärmen. Pappa bestämde sig för att ta den lagom långa turen till en utsiktskulle, medan jag själv funderade på att ta turen upp på Skierffe. Minnet från sommarens topptur satt väldigt starkt och när vädret nu var så fint... Ganska snart började jag knata upp för den branta backen. Jackan åkte av och svetten rann. På kalfjället var det helt vindstilla och frihetskänslan var enorm. Nu hade jag ju varken pulka på släp eller en led att följa. Snart bestämde jag mig för att ta en fika i solen och slog mig därför ned vid offerplatsen ovanför Aktsestugan. Där satt jag sen och njöt stillheten. Jag kan inte låta bli att kommentera hur fascinerande vinterfjället kan vara. Ena dagen blåser det isande storm och sen blir det plötsligt flera dagar som är helt vindstilla med klarblå himmel. Det är inget tvivel om att vädret bestämmer vilken upplevelse man får.

När jag fikat någon timme kom stugvärden Kalle förbi. Han var på topptur med sina telemarkskidor och slog sig ned för att ta lunch tillsammans med mig. Jag blev utan problem sittandes en stund till. Snart insåg jag att det var skönare att bara slappna av i solen än att kämpa på upp mot toppen av Skierffe. Så jag blev kvar i solen.

När jag kom tillbaka till Aktsestugan såg jag att ett flertal pulkor hade anlänt. En av dem såg märkligt bekant ut och vid närmare inspektion såg jag att det ju var Charlottas pulka. Aha, tänkte jag, jag vet vilka som är här! Charlotta hade nämligen berättat att några klasskompisar på Malungs folkhögskola skulle på tur i Sarek. Nu satt de fyra killarna inne i stugan och hängde. Ett par av dem hade jag mött förut, så det var kul att återse bekanta ansikten! När jag berättade att det var mobiltäckning en bit ovanför stugan blev det full fart på dem. På med skidor och stighudar, så iväg. Efter en stund kom pappa tillbaka från sin dagstur.

Då Lena och Jürgen kom tillbaka gick manfolket ut för att hugga ved, medan Lena och jag gjorde solhälsningar i stugan. Ganska passande med tanke på det soliga vädret. Yoga var helt rätt för mig efter flera veckor på tur och ryggraden gav i från sig några efterlängtade knak. På kvällen blev vi än en gång inbjudna till middag. Den här gången var det både förrätt och varmrätt. Vad sägs om bläckfiskskopa med vitlök och risflingor, eller torrfisk i ärt- och potatismos? Tyskar är skumma typer! Men vi hade en mycket trevlig kväll och diskuterade diverse hälsokost. Lena berättade engagerat vilken mat man bör äta för att hålla sig frisk. Det var väldigt intressant, synd bara att all konversation skulle vara på tyska.

Dagen efter gick vi fyra tillsammans mot Sitojaure. Det var som vanligt tungt att dra pulkan i brant uppförsbacke. Jag tog av skidorna och gick, medan tyskarna hade tagit med snöskor. Vädret hade slagit om och blivit mer blåsigt, men det var ändå njutbart! Vi tog bara en kort lunchpaus och kom fram tidigt till stugan. Lars, en gammal militär, var stugvärd. Han var allt annat än munter. Direkt blev vi informerade att det bara var han som fick hugga ved. Speciellt damer skulle inte sätta sin fot i vedboden, då de mest ställde till med besvär. Glädje, ironi och humor bemöttes med en trumpen min. Lars var helt klart en parodi på sig själv! Och vi kom inte speciellt gott överens, Lars och jag. Han är nog den första jag träffat som sagt rakt ut att han tyckte det var en dålig idé att jag gick ensam på fjället om vintern. Jag blev lite provocerad och sa nog vad jag menade om den saken. 

Abisko

Igår gick jag sista etappen från Abiskojaure till Abisko. Motivationen var på topp och jag var framme i Abisko redan klockan elva på förmiddagen.  Därför hann jag med ett tidigt tåg och tillbringade resten av dagen på kafé Safari i Kiruna. Ett mycket mysigt ställe!

Jag har sammanlagt varit ute på tur i lite mer än en månad och upplevt massor under den tiden. Bitvis har det varit väldigt krävande, men jag har också haft många fina uppleveser.Just nu känner jag mig helt tom på krafter. Jag har mycket att berätta, men får ta det om några dagar när jag är mig själv igen.

sms fra Maria 5/3-09

I natt sover vi hos Morgan i syterstugan. Allt är bra med oss och vi har det väldigt trevligt. Mamma hade med sig enorma mängder med mat, så nu är svälttiden förbi. För att packningen ska bli lättare frossar vi i godsaker från morgon till kväll. Nu ser vi fram emot morgondagen, för då väntas bastu. Det är trevligt att ha sällskap på turen :-)Fjällhälsning från Maria

 Latitude:65.8927 


Vinter i Österrike: 6 höjdpunkter

Upplev ikoniska skidbackar, glaciäräventyr och charmiga byar där alpina traditioner och kulinariska smakupplevelser skapar en unik atmosfär.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg