Igår eftermiddag kom mamma och jag fram till Ammarnäs. Efter en lång dagsetapp från Servestugan var det fantastiskt att få njuta av varm dusch, bastu och sen middag i resturangen. Nu har mamma åkt iväg med bussen och jag stannar kvar en natt till. Jag är helt ensam faktiskt, på hela vandrarhemmet. Lågsäsong! Stället jag bor på heter Ammarnäs Wärdshus (STF) och här är både lugnt och trevligt. De kommer att sälja stället när de hittar något trevlig som vill ta över. Är någon intresserad av att driva ett vandrarhem med stort potential och närhet till fjällen är det bara att hojta till! Jag tror det skulle gå att bygga upp en fin verksamhet i den här charmiga byn!
Det har varit en väldigt fin och avslappnad vecka i fjällen. Jag och mamma möttes i Storuman på onsdag morgon. Tillsammans tog vi bussen mot Hemavan. Vädret var först vitt (som vanligt) men när vi närmade oss blev det bättre och bättre. Framme i Hemavan var det knallblå himmel och vindstilla. Magiskt! Jag fick en stor (!) påse med mat av mamma och plötsligt var pulkan väldigt tung. Kanske skulle jag inte sagt till henne att ta med dubbla potioner av allt till mig.
Med den nya packningen blev valet självklart; vi skulle ta skidliften upp på fjället. Något som visade sig ganska intressant. Mamma med en gigantisk ryggsäck och jag med en lite ryggsäck och en enorm pulka (+ stighudar under skidorna...). Det höll på att gå fel många gånger, men vi lyckades hålla balansen och kom oss upp upp till slut.
Med så mycket smaskig mat i packningen stannade vi snart för en matpaus. Vi slog oss ned i solen och jag kunde för första gången på turen njuta av en lunchpaus utomhus. Den natten sov vi i Viterskalsstugan.
Andra dagen var det vitt igen. Vitt, vitt och vitt. Vi gick genom dalgången mot Syterstugan. Det blåste motvind och det var bara att kämpa på. Som tur var slapp vi ta lunchen utomhus och kunde i stället gå in i raststugan längs vägen. I Syterstugan träffade vi Morgan. Han har varit stugvärd där i 19 vintrar! Det tog honom bara några minuter att känna igen mig. Jag gick turen mellan Ammarnäs och Hemavan som min allra första vintertur när jag var runt 20 år gammal. På den tiden studerade jag på Musikhögskolan i Stockholm och med på turen blev min fiolkompis Karin. Hon hade nästan aldrig åkt skidor, men vad gjorde det när man hade motivationen på plats? Vi lånade ihop den utrustning som behövdes och gav oss iväg. Jag hade läst på internet att det var smart att dra pulka på vintern, så med på turen blev en gammal träpulka som jag hittade i garaget hemma. Vi lastade den full med gosaker. Jag kan minnas att vi hade med godis i massor, färsk frukt, morötter och det som behövs för att baka pizza... kanske inte så konstigt att Morgan kände igen mig... ;-) Det var i alla fall en enormt fin första upplevelse av vinterfjället och sedan dess är jag ju fast!
Också den här gången var det väldigt trevligt i Syterstugan. Morgan gör allt för att gästerna skall trivas och jag rekommenderar alla en vintertur till Syter!
Nästa stuga var ganska annorlunda. Det var fullproppat med gäster. Stugvärden var en energisk dam från Tärnaby och hon hade ställt till med kalas för sin man som fyllde 80. Vit duk och hemlagad mat i massor. När födelsedagsbarnet själv blev trött och gick till sängs, blev resten av släkten kvar och stämningen var på topp! Mamma och jag iaktog detta med största nyfikenhet. Under kvällen kom det dessutom in flera hundspann som dagen före hade tappat bort sin guid och blivit tvugna att övernatta på fjället i det ruskiga vädret. Fjällräddningen hade blivit inkallad. Men det var ett gäng glada norrmän - så de hade klarat sig strålande på fjället och tycke nog mest att det hade varit en spännande upplevelse.
Dagen efter kom vi iväg väldigt sent. Åter igen var det så mycket liv och rörelse att vi blev sittandes i köket. Det var dock skönt att fortsätta turen. Få tillbaka lugnet. Dagen var lite blåsig men så klarnade vädret upp och kameran kom fram. Vi blev väldigt försenade på grund av allt fotograferande och när vi kom fram till Servestugan mötte vi en frustrerad Sigge i dörre. "- Varför kommer ni så sent? Jag blir ju orolig, det måste ni väl förstå!?" Det var inte ens mörkt ute, så vi tog honom med en nypa salt.
Sigge är gammal militär som nu bor i Karlstad, förrutom när jobbar som stugvärd i Servestugan. Han är där halva vintersäsongen och tillbringar en stor del av sin stugvärdstid till att skotta upp trappsteg ned till vattenhålet. Allt för gästerna! Vi stannade där i två nätter och fick uppleva en frusterard Sigge som skottade i flera timmar trots att det snöade oavbrutet. Men stugan var supermysig och Sigge är en trevlig prick!
Vi valde att inte fotsätta till Aigertstugan, utan gå direkt till Ammarnäs. Det var klokt, för vädret igår var inget vidare.
Att gå med mamma var en väldigt fin variation till att gå ensam. Det blir helt olika fokus när man går ensam eller tillsammans med någon. Nu fick vi använda tiden till att umgås och ha det trevligt tillsammans. Även när vädret var dåligt kunde vi ha det trevligt och ta pauser som blev ganska mysiga.
När jag går ensam möter jag naturen på ett helt annat sätt. Naturen och vädret står i fokus, i stället för den personen som jag vandrar tillsammans med. Jag upplever allt starkare och får därför också starkare reaktioner. Ibland är det helt fantakstikt och jag njuter oändligt mycket, men ibland är det förfärligt jobbigt och jag måste kämpa hela tiden. Dessutom möter man inte bara naturen när man går ensam utan också sig själv. Jag går hela dagarna i mina egna oavbrutna tankar och måste varje kväll skriva av mig de klokheter och tokdeér som jag funderat ut under dagen. Det är nog lätt att bli en knasboll av att gå för mycket ensam, så det gäller att göra det med måtta. Men så länge man går där det finns folk och sover i stugorna så är det ganska lagom. Det blir en fin balans.
Men i längden blir det tråkigt att vandra ensam, för du har ingen person att dela upplevelsen med. Och i efterhand finns det ingen att minnas tillsammans med. Alltså är variationen att föredra!
Igår köpte jag och Håkon (min sambo) en lägenhet i Oslo. Eller, det var väl mest han som var där och köpte - men för mina lånade pengar också ... När jag gav mig iväg på den här turen gav jag honom fria händer att köpa ifall något bra dök upp. Han har letat massor och försökt uppfylla alla mina önskemål och slutligen hittade han en passande lägenhet. Jag har inte sett lägenheten annat än på bilder, men känner mig ändå väldigt nöjd med köpet. Så det blir väldigt spännande att komma hem om några veckor! Vi har förresten pratat med banken och jag kan genomföra turen och skriva kontrakt när jag kommer hem.
Nu behöver de datorn, så min tid är ute!
Tack för nu och tack för alla kommentarer! Om några dagar fortsätter jag turen från Kvikkjokk. Med på den distansen blir min pappa. Han är nog mest med för den goda maten i Saltolukta, men det blir i alla fall trevligt med sällskap igen!
Hälsningar från Maria
Känner igen det där med alla kloka tankar som dyker upp när man är ute och går. Jag har inte provat på nån ensamtur i fjällen än men jag hoppas få göra det i sommar.
Kul att du blivit med lägenhet under din frånvaro. Det måste kännas oerhört spännande att få komma tillbaks och se lägenheten.
Men hur bär man sig åt för att tappa bort guiden?
Det står att du ska fortsätta turen FRÅN Kvikkjokk.
Menar du inte TILL Kvikkjokk?
Eller ska du bussa från Ammarnäs till Kvikkjokk?
Trots att du inte beskriver något drömväder blir jag riktigt sugen på vintertur till fjälls!
Lycka till på färden i fortsättningen!
Lär kolla lite extra i helgen på skidtjej med pulka och pappa kring Kvikkjokk,om det skulle vara du som åker...
färden i form av dina berättelser. Lycka till och jag ser verkligen fram mot nästa avsnitt. Hoppas att du skriver en bok som Britt föreslår. Mötet med natruen och alla starka intryck. Lycka till på fortsatta färden!!
Tycker du skidar med gott förnuft och bra magkänsla. Fortsätt med det.
och......vad roligt med lägenheten! Grattis!
/H