Hej,
Nu sitter jag på tännäsgården och skriver. Kul att så många hittat fram till bloggen - både släkt och vänner!
Följande har hänt. Under gårdagen började Charlotta känna sig allt sämre. Det var hårt att gå med pulkorna i så mycket nysnö - och framförallt tog det väldigt lång tid. Då vi kom fram till norra delen av Rödviken - på sjön Rogen - tog det helt stop för Charlotta. Hon blev ganska snabbt sämre. Vi hade båda druckit och ätit mycket under dagen, så det berodde troligtvis på något så logiskt som överansträngning. Kan tillägga att hon varit mycket på tur under de senaste månaderna och att hon nu dessutom hade en förkylning i kroppen.
Jag placerade henne i en vinsäck och ringde mina föräldrar. Teckningen var väldigt dålig. Vi försökte först hyra en skoter, då det faktiskt inte var akut och läget var under kontroll. Då detta inte gick blev fjällräddningen kontaktad. Jag slog upp tältet, lagade varm mat och smälte snö för att få i oss lite värme. Charlotta fick lägga sig i sovsäcken för att inte bli kall.
Efter några timmar kom en skoter körande. Fjällräddningen hade fått tag i en gubbe som bara bodde en bit ifrån platsen där vi befann oss. Skotern tog en stor sväng runt tältet och körde sedan rätt på ett träd. Både skoter och vagn stod fastklämda i ett dike. Kanske lite märkligt att köra på ett träd, men med all den snön så var det ju inte så konstigt. Jag gick för att hjälpa honom och insåg snart att något stod fel till. Han var berusad. Tillsammans fick vi lyfta och gräva fram skotern. Charlotta låg i tältet. När skotern hade kommit upp ur snön satt vagnen fortfarande kvar, så han föreslog att köra oss båda till Rogenstugorna på andra sidan Rogen. Vi blev lite skeptiska, men hängde på i brist på bättre idéer. Det var desutom lite svårt att ta kontrollen över en som ska vara fjällräddare.
Vi satte oss alla tre på skotern, med väskor inklämda där det fick plats. Så bar det iväg. Skotern klarade inte tyngden och det blev ett fasligt vinglande. Efter ca 60 meter tog det stop. Vi välte. Som tur var landade vi mjukt - då det var enorma mängder snö som tog fallet. Men för Charlotta, som inte mådde bra, blev detta för mycket. Hon blev väldigt stressad. Fjällräddaren tyckte att vi skulle hjälpas åt att gräva upp skotern för att sedan åka en i taget över sjön. Jag var inte enig och skickade Charlotta tillbaka till tältet (som fortfarande stod kvar där vi lämnat det). Sedan hjälpte jag till att försöka få upp skotern från snön. Då det visade sig vara helt hopplöst tog också jag mina saker och följde efter Charlotta mot tältet.
Framme vid tältet ringde jag fjällräddningen och blev kopplad till polisen. Förklarade att vi nu var i tältet och mådde ok - men att fjällräddaren var kvar ute på isen i mörkret och behövde hjälp. Han hade inte spade, vinsäck eller någon typ av utrustning för att klara natten. De blev lite förvirrade av den märkliga situationen men satte genast igång med att hitta en lösning.
Några timmar senare blev vi upphämtade av andra fjällräddare som var väldigt duktiga. Det var enormt skönt och Charlotta blev tatt hand om på ett väldigt tryggt sätt! Två poliser blev skickade att hämta upp den första fjällräddaren. Han blev omhändetagen och testad med blodprov. Har nog inte längre jobbet kvar nu.
Vi är nu på tännäsgården och har sovit en lång natt. Charlotta känner sig lite dålig, men har det bra efter omständigheterna. Själv är jag väldigt trött och stannar här en natt till.
Har inga planer på att gå ensam upp på fjället igen - så länge det handlar om att pulsa i enorma mängder snö. Fortsätter norrut imorgon, men då längs med de preparerade skidspåren. Tar mig så långt som till Ramundberget genom dessa spår. Vad som sker efter det beror på väder och snö.
Detta har varit en lite dramatisk start på turen. Både jag och Charlotta är nu en erfarenhet rikare. Som tur var gick allt bra och nu gäller det att inte stressa vidare för snabbt. Att vara ensam på fjället i all snö är inte försvarligt.
Stort tack till Tännäsgården för att jag får låna dator och internet! De är verkligen trevliga och nu ska jag njuta av en hel dag här. Kanske lyxa till det med ett glas vin ikväll. Om inte annat är det nog bra för nerverna... ;-)
Som sagt, kul att så många följer turen. Jag ska försöka skicka fler meddelanden med SPOT när jag är ute. Den har visat sig lite opålitlig då det ofta är svårt att få satellitkontakt - men jag ska försöka!
Fjällhälsningar, Maria
Vad otäckt med fulla fjällräddare. Såna vill vi inte veta av.
Bra att ni klarade er i alla fall och hoppas att du kan komma iväg när du känner dig säker på att det ska gå bra. Det är ju fler som åker, men det verkar som att ni åker olika sträckor eller så har dom andra det lika jävligt med snön.
Går det att följa din resa via Spot?
I så fall var?
Fjällräddningen lyder under Polisen som ställer mycket höga krav på sina Fjällräddare. (jag var på en övning med deras hundförare i förra veckan. De kan man verkligen lita på!).
Ville bara ha detta sagt.
Hoppas det funkar bra framöver. Det ska bli kul att följa dig!
//m
Skrattade gott när jag läste detta,men det kanske är mest tragiskt för mannen ifråga.
Hoppas fortsättningen blir lite lättare och lugnare.
Blir du ensam nu eller hänger Charlotta på när hon kryat på sej?
Kors! Jag gick den 18e februari från Ekorredörren/passet bakom Sylarna mot Norge och körde fast alldeles i lössnön. Jag drog samma pulka som du och den gillade verkligen inte den djupa snön. Jag slet som ett djur och använde min fantasi så gott den räcker för att förflytta eländet men kom nästan ingen vart alls. Mina spår bakåt snöade igen på bara några minuter så det hjälpte inte att vända heller. Vädret spåddes till fortsatt snöande så det skulle ju inte hjälpa om jag slog läger över natten. Så jag ringde polisen i Östersund för att fråga om råd, jag har fått höra att de vill att man hellre ringer innan det skiter sig, än efter att det har skitit sig. Jag sa att jag var helt okej men jag kommer ingen vart, har ni något råd? Först verkade han undra vad jag var för ett tokigt fruntimmer, men sen märkte han att jag inte var helt tappad bakom en vagn utan faktiskt visste vad jag höll på med. Till slut föreslog han att jag skulle ställa upp pulkan mot en ledstolpe så den inte snöade över, och att jag tog med det jag behövde och tog mig till civilisationen för att leja en skoter så pulkan kunde bli hämtad. Ja, det skulle ju kunna vara ett alternativ (så när som på att det är skoterföbud i området), men innan det blev gjort kom jag på att jag ju kunde gå själv ett par vändor. Jag lastade ur pulkan och drog bara lite packning i den och desto mer på ryggen och gick tillbaka till Ekorredörren. En sväng till och sen hade jag fått allt till vindskyddet. Där var det lite varmare så snön satte sig lite bättre. Jag drog pulkan med all packning i uppför monsterbacken mot Sylarna och Tempeldalen och slog läger uppe på krönet. Phu, vilket slit!
Sen blev det bara bra med resten av turen, så när som att jag förfrös nästippen precis utanför Sylstationen dagen efter, har mig ett tjusigt litet sår på näsan. Har aldrig förfrusit något innan och trodde inte att första erfarenheten av den varan skulle ske runt en husknut.
Polisen i Östersund måste ha undrat när två fruntimmer ringer om pulka och lössnö i samma veva!
Lycka till med nästa sträcka och kom ihåg vårt snack när vi lunchade i Oslo, om inställningar osv. Kör på, jag tänker på dig!
Din polare Anneli
For en dramatisk start! Men viktig med litt dramatikk, blir spennede å lese om alt som skjer da vettu:). Synd at det var så mye løssnø... Får håpe på litt varmere vær og så litt kulde igjen slik at snøen setter seg. Da det med ro og ikke stress med å komme avgårde!
Vi skal henge opp et bilde av deg på jobben i en sånn superdame drakt! Like ved inngangen, et slikt Stalin bilde! Stå på videre! Du er døds tøff! Tøffere enn toget som vi sier her i Norge:) Gutta på BI er imponert over deg, hehe.
Håper Charlotte kommer seg og blir 100% igjen.
Beste hilsner fra Tord;)