Ett mammutskelett blockerar vår väg runt nästa krök. Det tumlar ständigt runt i det porlande vattendraget. Men när vi försiktigt paddlar lite närmare visar sig den beniga ramen på det primitiva djuret vara resterna av en enorm gran som fallit över Holjeån.
Denna å, i nordöstra Skåne, rinner i breda slingor från Östafors Bruk, genom grönskande ängar och orörd natur för att slutligen mynna ut i Ivösjön. Med sina vilda flodbankar och enorma trädstammar som gång på gång hamnar i blickfånget känns det som om vi utforskar ett förhistoriskt land.
Ån är den första av tre etapper i vårt triathlon på Skånes vatten. Jean-Luc, Justin och jag har satt upp som mål att paddla genom regionen från öst till väst på tre vattenvägar: Holjeån, Ivösjön och runt den imponerande Kullabergshalvön som skjuter ut i Kattegatt. Vårt mål är att upptäcka Skånes ursprungliga vildmark och förstå hur den har formats av naturkrafter, evolution och traditioner.
En knepig labyrint
Medan Jean-Luc mästerligt styr runt den stora horisontella granen, sitter Justin och jag, som delar kanot, fast i en gren. När vi försöker ta oss loss välter vi nästan vår kanot. Sedan, efter att ha kämpat oss igenom ett grunt parti, hamnar vi mot vallen med flera olika spindelnät i våra ansikten. Justin, som kommer från Australien och har en förståelig avsky mot småkryp, är glad att vi inte befinner oss i hans hemland.
– Där jag kommer ifrån skulle vi ha haft en giftig spindel ombord för länge sedan. Jag skulle inte ha varit så avslappnad då, säger han.
Nästa krök visar sig också vara en knepig navigationsövning, där vi måste manövrera våra kanoter runt olika stenar. Ovetande om våra ansträngningar betraktar bokträden lugnt sina spegelbilder i vattnet, vars yta vi försiktigt rör om med våra paddlar. Mossbevuxna stenar kantar strandkanten. Holjeån slingrar sig envist vidare och visar vid varje sväng upp en magisk sagovärld med nya utmaningar att ta sig an.
Spår av det förflutna
Bakom nästa krök i ån lurar den glittrande Ivösjön, Skånes största sjö, och den andra delen av vår upptäcktsresa börjar. Vid åns mynning tornar en imponerande trädrot upp sig över oss som påminner om skölden på en triceratops. Spår av dinosaurier har faktiskt hittats på udden mellan Oppmannasjön och Ivösjön, och området runt Ivösjön är ett av de mest fossilrika i världen. Här har forskare bland annat hittat en 85 miljoner år gammal blomma. Sveriges äldsta kvinna, Barumskvinnan, var 9.000 år gammal när hennes kvarlevor hittades - även det vid Ivösjön. En bonde hade av en slump stött på hennes kvarlevor på 1930-talet när han skulle förbättra en stig för sina kor. Under Barumskvinnas livstid var Ivösjön fortfarande en del av havet. Sedan dess har Skandinaviens långsamma landhöjning förändrat regionen för alltid.
Vi glider över den skimrande ytan på den här sjön som har en så lång historia. Fiskgjusar cirklar på himlen, på utkik efter en givande fångst. Vita moln speglar sig i det mörka vattnet. För varje paddeltag rör vi oss längre ut i stillheten.
Vi slår läger för natten på en öde ö och låter blicken glida över den mörka, skimrande Ivösjön. Foto: Justin Hession
På väg till vår egen ö
Fyrtio öar av varierande storlek ligger utspridda i Ivösjön. I kväll slår vi läger för natten på en av dem. Vi närmar oss den första klippön, på vilken vi skymtar en badstrand och en plats för en lägereld.
– Kom igen, vi tittar lite längre bort. I dag kan vi äntligen få en ö för oss själva. Låt oss hitta den vackraste platsen i hela sjön, säger Jean-Luc.
Vi paddlar lite längre och ser oss omkring. På vissa öar finns det bord och bänkar och till och med vindskydd att övernatta i. Vi passerar ytterligare några små samlingar av stenar, några så små att de bara rymmer en person. Så får vi syn på en ö med en bred sandstrand i väster och en förtrollad skog i öster. Vi tre är genast överens. Här ska vi tillbringa natten.
Tälten står uppställda precis vid vattnets kant. Vi äter våra smörgåsar och njuter av den gyllene solnedgången över den overkliga kulissen som utstrålar en lugnande ensamhet. På himlen lyser halvmånen och natten sänker sig sakta ner. Utrustade med våra pannlampor gör vi en kort vandring genom vår lilla öskog. Knotiga rötter och mossbevuxna stenblock tornar upp sig framför oss och vi känner doften av granbarr och söt kåda. Senare sitter vi på stranden och tittar upp mot den klara stjärnhimlen.
Vi kan inte slita oss från denna magiska stund vid den mörka sjön. Vi filosoferar länge över meningen med livet innan det är dags att krypa ner i våra mysiga sovsäckar.
Himlen öppnar sig
Nästa morgon rycks vi upp ur våra drömmar av fågelkvitter. Ivösjön ligger inbäddad i dimma framför oss. Justin och Jean-Luc verkar fortfarande sova, så jag dyker ner i vattnet och simmar runt i en stor cirkel i den uppfriskande sjön. Sedan paddlar vi iväg i riktning mot Axeltorp, där vi har hyrt kanoterna på Wetlandi Nature Resort.
När vi två timmar senare går i land vid sjöns nordöstra spets, solbrända och med rufsigt hår, känns det som att vi inte bara har tillbringat en natt utan hela våra liv där ute. Innan vårt vattentriathlon går vidare på sin tredje etapp på Kattegatt vill vi ge oss själva ny kraft och hittar ett café på den nordvästra kanten av Oppmannasjön.
På vägen dit dyker mörka regnmoln upp som från ingenstans. Först faller bara några försiktiga droppar, sedan skymmer skyfallet vägen så att vi knappt kan se en meter framför oss. När vi till slut kliver över tröskeln till caféet lämnar vi den apokalyptiska himlen bakom oss.
Med långa paddeltag tar vi oss över sjön som förtrollar oss med sin blåa vidd. Foto: Jean-Luc Grossmann
