Mot Lofotens själ

En grupp äventyrslystna skåningar upptäcker Lofotens storslagna natur till fots och med kajak, med övernattning i tält på härliga stränder.

Vaeröya, Håheia

 
Vaknar med ett ryck. Försovit mig. 
Övergiven av gruppen.
Rafsar ihop utrustningen medan regnet tilltar.
En bristfällig vägbeskrivning till ett hus. Sen dör mobilen i vätan.
Blåsten pressar in vatten mot huden och jag får svårt att navigera i dimman.

Känner direkt samhörighet med Lofotens fiskarbefolkning.

 

Djevelporten, ovanför Solvaer

 

The sea was angry that day,
my friend!

För tredje året i rad har några vandrare från Skåne, återigen valt kyliga breddgrader för vår långresa.

Intresset för Lofoten blev så pass stort att tre skilda resor organiserades.

Det här är några personliga iakttagelser från min resa med mitten-gruppen.

Vårt upplägg var att omväxlande bo i tält och hus. Lofoten har varannandagsväder och det är skönt att kunna torka upp.

Helvetestinden, ovanför Bunes Beach

Vi transporterade oss med hjälp av kollektivtrafik-bussar, (gratis) färjor och vandring.

Målet med vår resa till Lofoten var att besegra de klassiska topparna och tälta på stränder, men vår arrangör Nils, lade in ytterligare överraskningar.

Utgångspunkten var Bodö, där vi tog (gratis) färja till den sydliga ön, Vaeröya. Lofotens Pärla kallad.

Vaeröya, mot Helveteshågen

Tog oss upp till Helvetshågen (ja, många toppar på Lofoten har namn som åberopar den mörka sidan) och fortsatte till den militära radarstationen. Gick fram till stupet, Håheia och framför oss bredde Lofoten ut sig.

Efter den tuffa vandringen kan det vara skönt att svalka sig på nordsidans stränder.

 Ja, Lofoten har fantastiska badstränder, om du tål lite kyla.

Från Vaeröya tog vi återigen gratisfärjan till Moskenes där vi tältade invid ett vattenfall, strax söder om hamnen. Strax söder om Moskenes börjar leden till Munkebu och den ännu högre toppen Hermandalstiden. Ja, redan här hade vår lilla grupp splittrats upp enligt bestämda åsikter.

Hyrde hus i Tind, söder om Moskenes. Klev in i en tidskapsel från sent 1950 tal. Allt var i original och även toan gick i brunmurriga nyanser. Besök gärna den lilla fiskebyn, Å, och ät på deras restaurang. Ett skönt avbrott mot frystorkat.

Festvågtinden, ovanför Henningsvaer

                            

Havet ger
och havet tar

Lofoten är präglad av havets rikedomar och överallt syns det stora träställningar för torkad fisk. Hit kommer den vandrande torsken, Skrei, för att leka under vintermånaderna. Fisket var därför tvunget att bedrivas under denna kalla och stormiga period. Många är de fartyg som gick under och Fiskekonan (fiskarhustrun) symboliserar kvinnan som väntar på sin man.

Vi fortsatte vår bussfärd norrut på E 10 (huvudvägen på Lofoten) mot byn Reine och dess ikoniska topp, Reinebringen.

Reinebringen, må vara en turistfälla, men utsikten är spektakulär. 1900 trappsteg utklassar alla maskinerna på gymmet.

Reinebringen, ovanför Reine

En fiskmås ger sig på en stor havsörn. Örnen tar det med ro medan måsen fortsätter att retas.

Vi är på örnsafari i Trollfjorden, nordost om Svolvaer. Fartyget är elektriskt och vi glider ljudlöst mellan lodräta klippväggar.

Havsörnen kastar sig ut från bergsskrevan och slår några lovar kring vår båt. Obekymrad om vår närvaro. Som om den stora fågeln är medveten om att vi människor inte längre utgör någon fara. 

Havsörnsafari i Trollfjorden

Trollfjorden är mytomspunnen och sägs härstamma från ett argt troll som klöv berget med sin yxa. Den trånga passagen har skapat ett mikroklimat av fuktig grönska och bäckar som rinner längs bergsväggen.

Båten stannar till och en undervattensdrönare sänds ned mot botten.

En flera meter lång röd manet uppenbarar sig framför kameran.

Marinbiologen berättar inspirerande om djurlivet men problematiserar även dagens stora förekomst av laxodlingar.

Laxodlingarna har rubbat den ekologiska balansen. Fiskarna har drabbats av laxlus och bekämpningen av parasiten har skapat ytterligare ekologiska konsekvenser.

Vi fortsätter på den inslagna vägen av elände och beger oss raskt upp mot Djavulporten.

Du kommer att bli mäkta förvånad vad som finns på toppen! 

På botten av Trollfjorden

 

Jag har varit i helvetet och vänt.
Tror att något blev kvar där. 

Vackra Bunes Beach, ligger omgiven av Helvetestinden, känd för sin lodräta klättervägg. Strax bredvid Helvetestinden ligger en gammal kyrkogård. Vilket märkligt sammanträffande. På Bunes stranden har en sista gruppen från Skåne satt upp sina tält. Kul att träffas så här, in the middle of nowhere.

Bunes Beach

Svalkar mig i Nordatlantens saltstänk.

Det är samma hav som tog med sig Titanic i djupet!

Fiskeläget, Henningsvaer, är troligen den mest avbildade byn på Lofoten, beroende på dess gräs-fotbollsplan.

Bergstoppen heter Festvågstinden, och det låter ju trevligt som omväxling. Trodde vi. Det var tvärtom vår tuffaste utmaning med mestadels klättring uppför leriga branter.

Belöningen är en liten sjö att svalka av sig i. Men då har du endast kommit halvvägs.

Går tillbaka till Henningsvaer, förutom A som är kvar på toppen och F som liftade. Att vi aldrig kan hålla ihop.

Henningsvaer, kayak i midnattsolen

Vi tar ett avbrott i vår vandring med midnattspaddling. I kayaker glider vi fram längs med öarna och vår guide berättar dess historia. En historia om elände och uppoffringar, allt för fiskets skull.

Henningsvaer etablerades för att komma närmare fiskstimmen. Dock saknades färskvatten på öarna och befolkningen tvingades ro i flera timmar. Befolkningen valde fisken före dricksvattnet.

-        Ni flyger ju fram över vattnet, ropar guiden uppmuntrande till oss.

Vi vänder upp mot vinden och saltstänk piskar våra ansikten. Guiden avslutar med att visa en bild från mitten av förra seklet. Då fanns det mycket fisk och hela fjorden var fylld av båtar.

Henningsvaer, när havet var fullt av båtar

 

Djevelporten 

Närmar sig slutet på vår Lofotenresa och vi tar bussen till Fredvang, nej förresten, F har redan avvikit till Moskenes. Vi dividerar om vilken strand som är bäst och delar på oss ytterligare en gång. Det blir ju omöjligt att skriva en sammanhållen reseberättelse när alla ska gå till sitt håll.

A och M går mot undersköna Kvalvika Beach, Men M fortsätter på egen hand till bergstoppen Ryten.

Halvparten av vårt gäng sätter upp tälten på Yttresand och tar oss ett dopp. Barfota i gräset en ljummen kväll, kan inte bli bättre.

Yttresand, Beach Life 2024

Regnet vräker ned sista dagen. Lofotens sätt att säga välkommen tillbaka. Kurar ihop oss på busshållplatsen. Bussen inställd och då vänder regnet riktning rakt mot oss.

Vi hittade Lofotens själ i Lars Lerins målningar. Under mer än ett decennium bodde den värmländske konstnären på Lofoten. Men känslig pensel fångade han skönheten av både natur och gamla eternithus.

Vaeröya, nordsidan

 


Lite praktisk info:

  • Vår utgångspunkt var Bodö vilket vi övernattade på både dit och hemresan. 
  • Från Bodö tog vi färjorna (som går i linjetrafik) till Vaeröya. Från Vaeröya tog vi färjan till Moskenes. Avslutningsvis tog vi färjan från Moskenes till Bodö. Bolaget heter Torghatten och övrfarten är gratis.
  • På Lofoten åkte vi reguljär buss. Det är enkelt eftersom bussen åker på huvudvägen, E 10:an. Bussbolaget heter Reis Nordland och du får en fantastisk utsikt på köpet.
  • Vi tältade och hyrde hus. Det är att rekommendera då ni får tillfälle att torka upp.
  • Bolaget för fjordkryssningen heter Brim Explorer. Deras katamaran är elektrisk och har även inomhussalong. Det blir kallt på däck.
  • Kajakuthyrningen på Henningsvaer heter, Kayak Lofoten. De har endast två mans kajaker, men de är mycket stabila.
  • Båten till Bunes Beach avgick från Reine och går i linjetrafik. Bolaget heter Reis Nordland och på köpet får du en billig fjordkryssning.

Men viktigast är din nyfikenhet. Se dig omkring och prata med folk. Lycka till.

Trollfjorden, havsörnsafari

 


Stort tack till arrangören Nils Olof Nilsland och alla trevliga medvandrare, som behöll humöret uppe trots vädret. 

Vi ses nästa år.
Text: Anders Hermansson

Foto: Anders Hermansson & Nils Olof Nilsland

Logga in för att kommentera
Bli medlem
Glömt namn/lösen?
2024-07-10 10:04   OBD
Tack för en, som vanligt, trevligt skriven berättelse. Vilken resa!
Fina bilder! En del minnen väcks till livs, bl.a. från en 3-dagars vistelse på Röst med båtutflykter.
 
2024-07-10 10:05   Anders Hermansson
Ja, de sydliga öarna är fina. Tack för tips om Röst, det får bli till nästa gång.
 

Läs mer i bloggen

Ålakusten med öppna sinnen och en labrador

Skåneledens senaste sträcka heter SL 6 Vattenriket och slingrar sig från Göinges djupa skogar längs Österlens stränder till slutmålet, Brösarps backar.

I fjärran hörs skrål från bröllop och ålagille. Några ungdomar spelar hög musik.

Vandring i Snapphanebygd

Vi vandrade i nordöstra Skåne. Skogsklädda trakter som hyste Sveriges mest framgångsrika gerillaarmé.

De svenska soldaterna brände alla gårdar i nordöstra Skåne som hämnd för deras stöd till Snapphanarna.

Nattvandring på Skåneleden

Med ljudet från Landskrona stadsfest i bakgrunden började vi vår nattvandring mot Helsingborg. Vi hade bestämt att gå från solnedgång till gryning på Skåneleden norrut, längs med Öresund.

                             Tre män och en liten gårdshund