Det var svårare att skriva om utrustning än jag trodde, Innan jag satte mig ner trodde jag att det skulle bli det lättaste ämnet. Svårigheten ligger troligen finns det för mycket att säga. Varje del i utrustningen har sin tanke och sin historia, men det blir inte så intressant att läsa om varje sak, hur resonemangen gick om fram och tillbaka som till slut landade i en slutgiltig packlista. Så det blir ett något övergripande inlägg.

Packlistan är indelad i tre delar, en kläder (på kroppen), kläder (i väskan) och Saker. Packlistan är inte så informativ, ytterstrumpa brun säger inte så mycket för den oinvigda, så har du frågor skicka ett pm, för då kan du få en novell även om den enskilda strumpan.

Det enda som är värt att nämna i den här delen är skjortan, som har flera funktioner. För en överviktig person är värmen ett större problem än kylan, du svettas även när det är kallt. Skjortan är så praktisk att den går att använda bakåfram dvs ryggen på magen och inte knäppt där bak så att du inte har något extra lager mellan rygg och väska. Du ser måhända lite dum ut men fungerar fruktansvärt bra och även om jag under flera år försökt byta ut skjortan mot något annat så har jag ännu inte hittat något lika bra. Varför den följde med och det ångrar jag inte en sekund. Ett av mina bästa friluftsplagg, en gammal bomullsskjorta troligen från 90-talets början. Tror att den användes av min far innan den under 2010-talet blev en friluftsskjorta.

Den enda bilden jag har på skjortan bakåfram, tyvärr sitter den väldigt dåligt här och brukar normalt sitta bättre.

Skaljacka, löpartröja, värmetröja 90 och fältmössa en kall blåsig kväll.

De två intressantaste delarna här är de två kjolarna, regnkjolen och vandringskjolen. Det är lite intressant så här i efterhand att en person med mycket ångest utan problem kan få för sig att vandra i en egengjord kort kort kjol bland folk i fjällen. Hjärnan är dock en underlig sak. Jag har dock full förståelse för folk som bedömer att man inte har alla hästar hemma men nöden har ingen lag. Det ligger även förhållandevis långa funderingar och vilja att lösa problem bakom.

Kjolarna grundar sig i att jag är ett vandrande värmeelement. Jag mötte folk som kom i jacka, mössa och vantar medans jag vandrade i kjol i och skjorta.

Regnkjolen kom först, jag har i flera år funderat på alternativ till regnbyxor, för jag hatar uppriktigt sagt regnbyxor. hur luftiga de än är är det aldrig tillräckligt vilket snabbt ger skavsår som går det till en pina att vandra. Efter lite funderande, läsande på detta forum upplevde jag en kjol kunde vara ett alternativ som är tillräckligt luftigt. (Tidigare tester med poncho i fjällen har inte varit framgångsrika). Marknaden är tyvärr något svag för vattenavstötande kjolar till överviktiga män, kiltar finns som arbetskläder men de är något tunga. Inom ridsporten finns en del vattenavstötande kjolar men inte den storlek som krävs. Så jag satte mig ner och sydde en enkel kjol av längre snitt av en gammal packpåse modell enorm, som utvärderades två regniga dagar på Tjustleden och efter några brister som framkom förbättrades. 

Resultatet blev fullt godtagbart och följde med istället för regnbyxor, kjolen kommer användas igen. Det stora problemet med kjolen är att den har lite problem vid tät blöt undervegetation. Där finns dock nya tankar för att lösa det.

VandringsKjolen kom till kort innan avfärd som ett experiment, istället för att ta med ett par shorts. Vid varmt väder så är både byxor och shorts något oventilerade, så efter att regnkjolen kändes bra gjorde jag en luftig kjol av kortsnitt av två tunna gamla bomullshanddukar från försvarsmakten och ett resårband. Kort sagt var den perfekt vid varmt väder. om det är någon som sitter på en bild av mig en överviktig man i höga svarta kängor, kortkort militärgrön kjol och skjorta bakåfram så skulle jag gärna ta del av den bilden. För jag har ingen. Jag kommer vandra i kjol igen, troligen inte i stan men i fjällen eller på en vandringsled i skogen, där har den sin självklara plats vid temperaturer över 15 grader. 

Jag vill även uppmuntra fler män att våga testa att vandra i en kjol för vid varmt väder så var det väldigt skönt. Du kan måhända se lite dum ut, men det finns värre saker än att se dum ut på fjället eller i skogen, Skavsår till exempel.

Tyvärr saknar jag bilder på kjolarna så har tyvärr inget att visa av denna skapelse. Så ni får använda er fantasi.

Här finns det mycket att säga, men inget som jag tror blir så intressant att ta del av. T.ex. frustrationen att det nästintill aldrig informeras hur bred en sovsäck är, något som är väldigt relevant om du är stor.

Tältet kändes ibland som i minsta laget

Två saker som ändå är värda att förklara vad som döljer sig bakom namnen är Cellplastunderlag och skohorn. Cellplastunderlaget är inget vanligt liggunderlag, det är en tunn underlagsfoam ca 3 mm tjock som normalt läggs under ett parkettgolv. men som fungera jättebra som tältgolv som skydd och reserv om det uppblåsbara skulle svika. Jag har planer på att sy ihop en egen isolerad footprint av foamen och en presenning. I brist på symaskin står det projektet på hyllan men foamen fungerar även bra själv.

Sista morgonen där jag tog det lite lugnt i vindskyddet efter jag rivit tältet, vid en av lägerplatserna vid Hävlingen. Under det orangea uppblåsbara går det att skymta underlaget.

Skohornet är ett vanlig skohorn i plast om 42 cm, dels används det som skohorn, underlättar vid blöta fötter och sega mornar, men det används även som  en spade. När det t.ex. behövs ett dike för att leda bort vatten runt tältet eller när du ska på dass. Kroken i ändan fungerar även bra när du ligger ner och inte orkar röra dig så kan du dra till dig saker. 

Det finns många mer historier om utrustningen och mycket att grotta ner sig i, varför jag har en så tung sovsäck på en sommartur, hur mycket jag älskar värmetröja 90. Hur jag satt ihop mitt kök av olika delar från t.ex. soldatkök 10. Varför löpartights inte är ett bra vandringsplagg för en överviktig man. Varför jag valde att använda mina gigantiska (underbara) kängor istället för trailskor.

Köket och kängor vid lunch

Det jag lärt mig av turen är att våga testa nya saker, för det som fungerar för majoriteten kanske inte funkar för dig och skäms inte för att vara en man i svarta läderkängor och kort kort kjol i fjällen. För under en långvandring är funktion betydligt viktigare än hur du ser ut, om någon tycker du ser lustig ut är det snarare deras problem medans du vandrar vidare och njuter.

För det andra så är naturen till för alla och kan alla vandra, även om du väger + 130 kg, eller är blind. Det får vi dock komma tillbaka till.

Våren 2019 vid Hallingsbergskyrka under en tur på Tjustleden

Vad hade jag ändrat idag?

• Skippat vätskeblåsan, användes aldrig då jag inte behövde bära på vatten. Postades hem i Ammarnäs.
• Skippat löparshortsen, kjolen var överlägsen.
• Ersatt löpartajtsen med ett tunt underställ istället, vandrade aldrig i dem.
• De extra tältspikarna, användes aldrig och postades hem i Ammarnäs.
• Bättre kvalitet på t-shirt blå, solen och bliningarna åt upp den. T-shirt grön och löpartröjan däremot märktes inget på.