Starten vid Selånger Kyrka
Det regnade rätt bra i början
I början av sommaren hittade jag av slump St Olavsledens hemsida och tänkte att det kanske kunde vara intressant att vandra någongång. När jag några dagar senare gick in på Utsidan sökte en person vandrings-sällskap just på denna led. Efter en del funderande över om jag vågade slå mig ihop med en total främling, beslöt jag mig för att prova. Lång historia kort, en regning måndag träffades vi vid Selångers Kyrka där leden startar. Pga regnet blev vi tvungna att vänta en stund innan vi gav oss iväg, men under dagen klarnade det upp och vid vandrade till en början i lätt duggregn som sedan övergick i sol och moln. Vackra vyer över fält blandades med mindre vägar kantade av skog och vi passerade också genom några mindre samhällen. I Gisselåsen blev vi bjudna på kaffe och smörgås längs med vägen av ett par som brukar bjuda in alla vandrare de ser, besöken kommer från världens alla hörn.
Vackra vyer då regnet avtog
Generösa, glada människor som bjuder på fika i Gisselåsen
Efter kaffepausen vandrade vi vidare mot Vattjom och fann snart den första heliga källan som enligt legenden uppkommit genom att St Olav stött sin stav i marken. Kan man tro vad man vill om, vattnet var i allafall klart, kallt och gott =).
Helig källa
Första delmålet nåddes i Matfors och där pausade vi en ganska lång stund och passade på att äta middag på en pizzeria. Sedan inhandlades mat till frukost och lunch inför nästa dags vandring innan vi fortsatte mot Stöde, andra delmålet. Efter att ha vandrat ca 22km var vi trötta och började se oss om efter en lämplig tältplats. Helst ville vi vara nära vattnet, men det var ganska svårt att komma ned dit. Till sist hamnade vi i paret Olofssons Solgården. De hyr ut tältplats i sin enorma trädgård eller rum i en fin gäststuga. Dusch och kokplattor finns att låna i ett litet uthus. Mycket vacker utsikt från tomten över älven.
Skön syn då man inte hittar någon bra tältplats
Vacker utsikt från Solgårdens tomt
Efter en ganska blåsig och kall natt i rasslande tält vandrade vi vidare mot Stöde. Nu uppdagades det som jag absolut inte hade räknat med under vandringen, jag fick skavsår av mina vandringskängor. Jag har vandrat mycket i dessa kängor och aldrig haft problem förr och hade därför aktivt valt bort ett par andra kängor för att vara säker på att inte få problem med fötterna. Men det började med en tå, som tejpades, och sedan klämde på en annan tå osv. Det slutade med att jag till sist hasade fram ca 2 mil i ett par lila plasttofflor som jag hade med mig som "avlastningsskor", tänkta att användas på tältplatser. Vägen vi vandrade var vacker med fina möjligheter att bada och luncha. Men just då orkade jag inte ta särskilt mycket bilder, allt fokus gick åt till att ta mig fram till Stöde. Väl där måste lagens om alltings djävlighet träda in och vi blev fullständigt genomblöta av en störtskur som kom 500 meter innan vi var framme på Stöde camping. Efter denna dag var jag helt säker på att jag inte kunde fortsätta och mitt vandrings-sällskap förberedde sig på att vandra vidare på egen hand.
Om mina fötter kunde jubla hade de gjort det när Stöde kyrka dök upp
Ytterligare en kall natt i tält, sovsäcken har en komfort-temp på +6 grader, men jag var tvungen att ha både ylleunderställ, byxor och förstärkningsjacka på mig för att inte frysa. Fötterna kändes dock lite bättre och jag bestämde mig för att tejpa lite till och sikta in mig på korta sträckor av delmålet och se hur det kändes. Alldeles i början av leden gjorde vi en avstickare upp på Huberget med vackra gamla byggnader och en vidunderlig utsikt över Stöde och älven. Men mitt första mål för dagen var att ta mig till Viskan och se Långhuset som blivit känt via filmen "Miraklet i Viskan". Ett vackert gammalt trähus som ser lite förfallet ut, men är fullt beboeligt samt fylls av en blandning av små caféer och rumsuthyrare mm. Lite underligt och roligt ställe. Efter fika på Jens lilla cafè vandrade vi vidare mot Fränsta.
Lykta på byggnad på Huberget
Långhuset
Rumsuthyrning i Långhuset
Långhuset från vattnet
I Torpshammar åt vi middag på 50tals-haket Happy Days och bestämde oss sedan för att inte gå mot sträckans mål Fränsta, utan vi stannade på Mid Adventure camping i Torpshammar. En mycket vacker camping med trevlig personal, rekommenderas. Natten var dock inte varmare än de tidigare nätterna. Dagen efter fick jag höra att det varit minusgrader i Sveg, så vår vandringsvecka har nog varit ovanligt kall.
God mat, trevlig personal
Röd galonklädsel =)
Utsikt från campingen
Fötterna tejpades om ytterligare och färden fortsatte mot slutmålet Borgsjö dagen efter. Fler vackra vyer mötte på vägen mot Fränsta, men väl framme i samhället kände jag att jag och mina fötter inte hade ytterligare 17,5 km i oss. Fränsta var ett bra ställe för mig att sluta på och lätt att återkomma till när jag känner att mina fötter vill vandra igen. Så efter en sista stämpel i mitt pilgrimspass fick mitt vandrings-sällskap fortsätta sista biten på egen hand och jag satte mig nöjd på en buss mot Selånger för att sedan fortsätta hemåt.
Det finns många vackra vattendrag längs med vägen
Det var roligt att samla stämplar längs med vägen
Lärdomar att ta med mig när jag fortsätter mot Trondheim:
Jag ska alltid tejpa mina fötter, oavsett hur mycket jag vandrat problemfritt i mina kängor tidigare.
Jag ska alltid ta med mig sandaler som avlastar och går att vandra i.
Jag ska köpa ett lättare tält för att slippa släpa så tung packning.
Med risk för att slå in öppna dörrar: en uppsättning extra srumpor och sockor samt sulor som man växlar till efter någon timme vid rast motverkar skavsåren ytterligare. De fuktiga torkas om vädret tillåter i vinden/solen på ryggsäcken eller innanför byxorna fästade i bältet vid sämre väder.