Efter en extremt lång (och i mitt tycke) tråkig vinter med enstaka dagsturer, planerades det redan i maj för en fjällvandring. Då varken jag eller vandringskompisen Nina fjällvandrat flera dagar i sträck tidigare, tänkte vi att vi skulle starta lite lugnt och säkert med stugvandring runt Jämtlandstriangeln för att se vad vi tyckte om fjällvandring.

Då vi bor i olika delar av landet blev det hämtning med bil kl 05 vid tågstationen för ytterligare bilresa mot Storulvån. Turistandet startade redan vid 6-tiden genom att vi beslöt oss för ett besök vid Döda Fallet. Det var 6 grader varmt och ingen trängsel direkt..... Men platsen är vacker och värd ett längre besök vid ett annat tillfälle.

Döda Fallet

Efter frukost-stopp (sittandes i bilen med utsikt över sjö pga att fingrarna frös ihop i vinden) och besök på Lundhags outlet i Järpen, kom vi slutligen fram till vår startplats i Storulvån. Äventyret kan börja!

Förväntansfulla vandrare

Vi valde att gå mot Blåhammaren första dagen, 12 km. I efterhand visade det sig vara en bra plan då det är den högst belägna stationen i Jämtlandstriangeln= kortast sträcka uppför. Leden var lätt att följa och vi kom ganska snabbt fram till vårt första lunchstopp vid Ulvåtjärn. Tyvärr var det inte bara jag som åt lunch där, det gjorde även broms och mygg. På mig! Som tur var blåste det upp lite och myggen försvann, det var för övrigt väldigt lite mygg mot vad jag räknat med. Väldigt torrt även i fjällen i år, många vattendrag är helt uttorkade. Det är dock inga problem att hitta vatten längs med leden, särskilt inte under andra hälften mot Blåhammaren.

Sista kilometrarna kändes mer jobbiga än första. Vi började känna av vår tidiga morgon och eftersom vi varit lite långsamma under morgonen, kände vi att vi måste trampa på lite i uppförsbacken för att hinna till middagen kl 18 på Blåhammaren. Stationen ligger lite gömd bakom bergstoppar och man är relativt nära när man börjar skönja den för första gången, men det gav lite ny energi och vi knatade på och hann med god marginal till middagen.

Blåhammarens fjällstation, vacker syn för trötta fötter!

Blåhammaren serverar 3-rätters med bordsplacering. Vi hamnade i ett mycket trevligt sällskap och middagen var fantastiskt god med röding till förrätt, ren till huvudrätt och banankaka till efterrätt. En jätterolig kväll som rekommenderas att delta i. 

Nästa dag inleddes med regn och dimma, sikten var till en början väldigt begränsad. Då leden ändå är tydlig, satte vi full fart på vår längsta etapp, 19km, mot Sylarnas fjällstation. På den här etappen var vi för första gången tvungna att ta oss över ett liten vattendrag som inte enkelt gick att torrskodd hoppa över. Vi fick gå en liten bit längs med vattnet för att hitta lämpligt "hopp-ställe". Det renderade egentligen bara i extra meter att vandra, eftersom vi sedan fick gå i blötmark tillbaka till leden....

Inte så fin utsikt, men dimman hade också sin charm

Stärkande fikapaus

Vid 14-tiden började det klarna upp och mot slutet av dagen sken solen med full styrka igen. De sista 5 km hade jag rejält ont i en lilltå som alltid bråkar med mig och det blev några extra pauser. 3 km innan fjällstationen sammanstrålar leden från Storulvån med leden från Blåhammaren. Där börjar det gå uppför mot stationen och det märktes att alla var i slutet av vandringsdagen med trötta ben och fötter. Överallt längs med leden satt folk och vilade.

Vacker kvällsutsikt från Sylarnas fjällstation

I en diskussionstråd här på Utsidan har det skrivits att Sylarnas fjällstation dragit ned på platsen för möjligheterna att själv tillaga medhavd mat till förmån för en restaurang. Detta ledde till att jag bar runt på stormkök och gas under vandringen. Det var onödig vikt att släpa på. Det finns tillgång till två spisar i ett litet kök. Kan säkert bli trångt om man kommer mitt i "middagstid", men vi åt mat ganska sent och hade inga problem att få plats. Det finns dessutom ett antal mikrovågsugnar att använda och stationen säljer vanlig mikromat om man inte vill släpa på egen mat.

Jag var trött efter dagens vandring och gjorde en tidig kväll, medan Nina var ute och fotade lite. Vi hade bestämt att ha en dag extra på Sylarna och det var skönt att äta frukost utan känslan av att behöva packa ihop och ge sig iväg någonstans. Efter lite om och men beslöt vi oss ändå för en dagstur upp på Vaktklumpen. Ett 1440m högt berg vid sidan av Sylarna, en för oss lagom promenad.

Men då vi började vandra kändes det bra, och vädret visade sig verkligen från sin bästa sida, så vi bytte fokus och hamnade till slut på toppen av Pyramiden, 1624 möh. En väldigt bra dag!

Tycker ju egentligen att snö är sådär, men nu var det rätt kul, kallt och skönt

Sylglaciären

På kvällen provade vi Sylarnas grytmål, en helt ok fiskgryta. Men ska man välja en middag under vandringen, så rekommenderar jag ändå Blåhammarens middag, den var helt suverän.

Till natten hade vi fått nya rumsgrannar, två av dem visade sig vara super-snarkare.... Efter en natt med lite sömn gav vi oss av mot Storulvån, 16km. Otroligt varm vandring och nu var vi sugna på att komma i mål i Storulvån, så vi höll ett ganska högt tempo. Knorr-lunchen som ätits varenda dag lockade inte alls och vi gjorde endast kortare fika-stopp under vägen och nådde Storulvån en timme tidigare än vi räknat med. Det gjorde att vi hann med både en välbehövlig dusch och en god lunch innan vi åkte mot Ninas tåg i Östersund.

Så mycket bättre än den gamla Knorr-burken

Summa summarum var det en jättefin vandring med ofattbart bra väder och lite mygg. Det gav mersmak för oss båda och vi är sugna på nya fjälläventyr framöver.

På Pyramidens topp