Jag som alltid tvärvägrat att följa med på vandringar (avskyr mygg och utgick ifrån att det alltid dräller av mygg på vandringar), ändrade uppfattning efter en tältnatt i ett fantastiskt vackert Lofoten förra sensommaren. Suget efter fler tältnätter i vacker natur väcktes och jag började titta runt på internet efter tips och ideer, det var så jag hittade till Utsidan. Mitt friluftsliv har tidigare bestått i lite scouting, segling med kompisar samt lite dagsturer till fots eller på vingliga ben på skidor. Men nu bestämde jag mig för att vandra några dagar på raken och valet föll på Höga Kustenleden. Eftersom jag bor mitt på en delsträcka, så tänkte jag att det var smart att börja på ett ställe där jag kunde bli upplockad om jag skulle upptäcka att det verkligen är så att det dräller av mygg på vandringar =). Bestämde mig för att starta vid Sandlågan utanför Örnsköldsvik och vandra mot hemmet beläget 2,5 etapp från ledens slut (eller början) vid Hornöberget. Allt höll dock på att avsluts innan det ens började, eftersom jag körde vilse ett flertal gånger på vägen till Sandlågan och höll på att få en hjärnblödning av irritation. Med hjälp av snälla människor på en bensinmack hittade jag till slut rätt, äventyret kunde börja!

Dag 1 Sandlågan-Balesudden

Beslöt mig för att vandra en ganska kort sträcka första dagen, dels för att jag kom iväg på eftermiddagen och dels för att jag ville känna hur tungt det skulle vara att gå med packningen. Nybörjare som jag är hade jag provpackat ryggsäcken med allt jag önskade ha med mig kvällen innan, redan innan tältet var på vägde ryggan över 20kg. (Nybörjar-insikt nr 1; Packa inga onödiga saker..... )Sträckan jag skulle vandra beskrevs som krävande och jag kände mig ganska nöjd med mig själv när jag kom fram till mitt slutmål för dagen på ganska kort tid, jag kände mig heller inte särskilt trött. Så jag letade upp en plats vid stranden där jag tyckte att mitt tält kunde stå, trasslade upp det och begav mig ut på ytterligare en liten vandring förbi Balestjärnen med kristallklart vatten och upp på Balesuddens topp. Fantastiskt vacker natur!

Dag 2 Balesudden-Köpmanholmen-Trysunda

Morgonen började lite stressat, eftersom jag skulle möta upp vänner i Köpmanholmen och ta färjan ut till Trysunda kl 12, hade ingen aning om hur lång tid det skulle ta att gå dit. Jag kravlade därför ut ur tältet vid 6.15 på morgonen, kastade i mig lite frukost bestående av kaffe och gröt, trasslade ihop tältet och kom iväg vid 8-tiden. (Nybörjar-insikt nr 2; Allting tar otroligt lång tid när man inte är van.) Och det är nu jag förstår varför etappen beskrivs som krävande..... Det börjar med en brant uppförsbacke och en liten stig fylld med stenar och rötter och backen fortsatte i en evighet! Tror ärligt talat att jag aldrig svettats så mycket i hela mitt liv! Men eftersom jag vill hinna till färjan så pinnade jag på så gott det gick. ( Nybörjar-insikt nr 3; Det är korkat att inte pausa och dricka ordentligt när man vandrar). När jag väl nådde Köpmanholmen var jag jättetrött och hade ont i fötterna. Räddningen blev ena kompisen som hittade mig när jag stapplade fram mot färjeläget och lät mig lifta sista kilometern. Väl framme vid färjeläget var det 40 minuter till avgång, så vi slog oss ned och tog en välförtjänt (i alla fall tyckte jag det) öl i väntan på vidare färd. Dessvärre åkte färjan rakt in i kajen och slog upp ett hål i skrovet, vilket innebar att vi fick vänta i ytterligare 1,5 timme på avfärd mot Trysunda. Tänk om jag vetat det när jag stressade fram genom skogen i expressfart mot Köpmanholmen.... Väl framme på Trysunda var dock dagen helt perfekt! Vackert väder, vacker ö, trevligt sällskap,god mat som mina vänner släpat med sig och ett uppfriskade bastubad avslutade dagen.

Dag 3 Trysunda-Entre Nord-Kälsviken

Eller så blev det inte alls det. Det blev Entre Väst-En massa berg-En Slåttdalsskreva-Två Trötta Ben- Näskebodarna. Färjan blev återigen försenad från Trysunda och jag skulle lifta till Entre Nord med kompisen, men uppenbarligen blundade vi bägge två, för ingen av oss såg den gigantiska skylten som pekade mot Entre Nord... Hamnade alltså i Entre Väst. Men ingen fara tänkte jag, som var på bra humör. Jag knatar ju bara på tvärs över berget här, genom Slåttdalsskrevan, upp till Tärnättholmarna och ner till Kälsviken. Hur svårt kan det vara? Leden började ju som rena E4an genom skogen där jag vandrade på en spång. Sedan blev det lite mer stig och lite mer berg. Det är här jag borde ha kommit ihåg Nybörjar-insikt 3... Men det gjorde jag inte och vid Slåttdalsskrevan började jag fundera på om jag verkligen skulle gå till Tärnättholmarna. Men jag ville ju dit, så jag tjurade på tills jag kom till ett vägskäl i livet. Ena pilen pekade mot norrut mot Tärnättholmarna 2,2km och andra pilen mot Näskebodarna 1,7km söderut. Började gå 200m norrut, men fattade sedan ett vuxenbeslut och gick söderut mot Näskebodarna, för att vara på väg åt rätt håll till dagen efter. Det var de längsta 1,7 km jag gått i mitt liv. Totalt slut i benen och när jag äntligen kom fram till Näskebodarna var det som om ett himmelrike uppenbarade sig. Till en början helt ensam på en vacker strand och efter ett uppfriskande dopp och middag beslöt jag mig för att det fick bli platsen för mitt nattläger.

Dag 4 Näskebodarna-Fika Hos Kompis-Sjöland-Hem

Vaknade till en fantastisk morgon och kände mig som en ny människa! Idag hade jag tagit till mig Nybörjar-insikt nr 3 och pausade för lunch och fika under vandringen och slog därmed mitt vandrarrekord, jag gick ca 2,5 mil under en dag, långt för att vara jag! Efter någon timmes go-fika med kaffe, kex och ost samt fotvila hos en kompis, som lämpligt nog bor längs med leden, vandrade jag vidare mot Sjöland. Väl där började det bli sent, regnmolnen hängde tunga och jag hade ca 7 km kvar till mitt tänkta nattställe. Efter lite funderande fram och tillbaka kom jag fram till att jag faktiskt har semester och inte alls önskar tillbringa den som en dränkt katt på min nybörjarvandring. Alltså ringde jag efter hämtning och sov i min egen torra och mjuka säng ett par nätter.

Dag 5 Sjöland-Mäjabodarna-Erikskojan-Vedasjön-Lappudden.

Trots att det var skönt att pausa lite, så kändes vandringen lite oavslutad, så jag återvände till brottsplatsen och vandrade vidare mot Mäjabodarna några dagar senare. Mäjabodarna var mycket fina och det fanns möjlighet att fylla på gott dricksvatten via en kran dragen från sjön. Det uppskattades vid mitt lunchställe Erikskojan uppe på en bergstopp. Det är markerat att det ska finnas en kallkälla där, men antingen så var den väldigt uttorkad eller så tittade jag i fel lilla lerpöl, för där fanns inget vatten som jag skulle kunna tänka mig att dricka. Denna dag blev också en långvandring och trots fikapauser på fina platser längs med vägen så var det ganska trötta fötter som landade på Lappuddens camping som sista övernattningsplats innan sista vandringsetappen på leden. Superhungrig lagade jag till påsen med spaghetti och köttfärssås på gasköket. Det stod två portioner på påsen, men jag vill påstå att det var en =).

Dag 6 Lappudden-Svartviken-Hem

Trötta ben sedan dagen innan gjorde att det kändes lite segt till en början, men det var lättvandrat så snart kändes det bättre. För den som är lite piggare i benen kan jag rekommendera en avstickare till Rödklitten i Mädan, jättefin utsikt över kusten! Själv vandrade jag vidare mot Gavik och lunchpausade vid Svartviken och tog ett svalkade fotbad. Sedan var jag nära mina hemtrakter och knatade på med ganska bra fart och precis då jag svängde in på byvägen drog molnen ihop sig och de första regndropparna började falla. Perfekt slut på vandringen!

Summa summarum fick jag 3 bra insikter om att vandra när det gäller mig själv:

1. Jag ska bestämma en tid då jag ska äta, inte en plats, risken är att jag aldrig kommer fram till den platsen för jag har dött av energibrist innan.

2. Då ryggsäcken vägde så mycket, så prioriterade jag bort lite saker, bla ett par sandaler. Upptäckte sedan att jag faktiskt velat ha dem, det är bra skönt för fötterna att få vila upp sig lite från de varma vandrarkängorna. Får prioritera bort något annat nästa gång (Kanske den helt oanvända boken? Sov ju ändå som en klubbad säl så fort jag la mig).

3. Jag tyckte faktiskt att det var kul att vandra. Nytt projekt som planeras är Världsarvsleden till våren. Nu ska jag övningstälta en natt på tomten för att se om jag står ut med att sova i tält på höstkanten. Om jag gör det så tror jag att det får bli en liten minivandring på två dagar, antingen på Rotsidan eller i Jämtgaveln =).