Senaste veckorna har varit grå och trista, höstvädret har verkligen smugit sig på och soffan och värmefilten lockar mer och mer. Bestämde mig för en uppryckning vilket innebar promenad och utelunch. Smet in på Erik Danielsleden genom skogen och gick därmed förbi ormträdet från i somras, passeras numera alltid med misstänksamhet...
Leden är tydligt markerad, både kojor och stigar
Grinig ormtyp som väste åt mig i somras för att jag passerade för nära. Men jag tittade ju efter ormar på marken, inte i träden....
När leden vek av mot Erik Daniels koja, beslöt jag mig för att lämna leden och ta en annan stig för att äta lunch med utsikt. Eftersom detta bara var en enkel promenad had jag inte tagit med mig en så tung ryggsäck som vanligt, men det blev ändå ganska varmt denna kyliga dag då jag vandrade uppför. Väl uppe på berget var utsikten som vanligt fin, men avslöjade också hur extremt lågt vatten det är. Förstod att jag förmodligen skulle kunna följa viken längs med vattenlinjen till nästa vik och hoppa tillbaka in på leden där, en omöjlighet i vanliga fall.
Lägsta vattennivå jag någonsin sett hittills
Erik Danielsleden är resultatet av några eldsjälar i hembygdsföreningens arbete med att ta fram information om en man som levde i bygden på 1800-talet. Han var något av en enstöring och vandrade från by till by för arbete och bodde i egenhändigt gjorda kojor i skogen. Vissa ruiner finns kvar och mellan dessa slingrar sig nu stigar som röjts fram. Jag passade på att läsa några skyltar med information från skogsstyrelsen angående leden och naturen under vägen tillbaka och hux flux hade fyra timmar denna gråmulna dag använts till något helt annat än soffliggande =).
Grundaren till dagens Erik Daniels led
Eriks koja, känns lite dragig numera =)