Vattendroppen visar en del av Valleleden, fast upp och nervänd. Vill du istället se Valleleden rättvänd kan jag varmt rekommendera en eller flera vandringar här.  

Valleleden är ett virrvarr av leder, ett ledsystem som innebär att man utifrån dagsform eller vandringslust kan välja och vraka hur långt, eller i vilket terrängtyp, man vill gå. Sammantaget är det drygt 6 mil led som egentligen är ett antal sammanhängande kortare leder. Under hösten har jag vandrat ett antal gånger på Valleleden och varje gång har det känts som en ny tur eftersom jag har varierat sammansättningen av lederna.

Valleleden går delvis uppe på Billingens västsida med utsikt över Västgötaslätten och alla de små sjöar som är rester efter inlandsisen. Valleleden går även nedanför Billingen, mellan just alla dessa små sjöar.

Landskapet nedanför Billingen är starkt format efter inlandsisen. Moränåsar och små sjöar avlöser varandra och ger ett variationsrikt landskap. Åsarna i kamelandskapet böljar mjukt i inlandsisens rörelseriktning och ger en inbjudande vandring.  

Om man önskar bra badmöjligheter (förslagsvis under isfri årstid) kan man välja att vandra Vallelden runt Flämsjön. Man kan då parkera vid Flämslätt och här finns faciliteter som toaletter, övernattningsmöjligheter, kiosk, möjligheter att hyra kanot osv. Vandrar man runt Flämsjön kommer man även i kontakt med andra sjöar längs leden och det finns bra badmöjligheter på flera ställen. Jag vill dock varna lite för att det kan vara svårt att återfå sina kläder om man badar invid en kohage. Jag talar av egen erfarenhet då ett gäng kor vid ett tillfälle blev väldigt intresserade av vad jag gjorde i sjön och inte direkt visade någon hänsyn till var jag hade slängt av mig paltorna… ;)

Om man vandrar runt Flämsjön passerar man också genom ett arboretum. Uppfinnaren Sven Wingkvist (ni vet han med kullagren) och hans fru Hildur var tydligen även intresserade av träd. De anlade detta arboretum där man än idag kan hitta alla möjliga och omöjliga träd.

Om man väljer att vandra Valleleden vid Varnhem så är Varnhems klosterruin en bra startpunkt. Vill man mata själen med något mer än vandring så kan man ju även passa på att få lite andlig spisning och kulturella inslag i den fina kyrkan. Vid Varnhem kan man även bygga på Valleleden genom att vandra pilgrimsleden mellan Gudhem och Skara som passerar precis här.

Någon kilometer från Varnhems klosterruin är det ett mycket intressant avtryck i landskapet. Det ser ut som om ett UFO skulle ha satt sitt spår i marken. Inte för att jag egentligen vet hur ett UFO-avtryck skulle se ut men jag föreställer mig ungefär så här. Det är en helt cirkelformad grop som nog är ca 50 meter i diameter horisontellt och är ca 10 meter djup. Då den enda vegetationen i gropen är gräs så blir den runda formen mycket framträdande. Om man väljer att inte tro på UFO-teorin så kan man kanske istället tro att det är en dödisgrop. En dödisgrop är ett avtryck som har gjorts av ett isblock som har lossnat från inlandsisen för knappt 10 000 år sedan. Sand, grus och sten har sedan forsat med glaciärvattnet och lagt sig runt isblocket. När isblocket efter hand smälter (dör) bildas alltså en grop, en dödisgrop. Om man varken vill tro på UFO-teorin eller teorin om dödisgrop så är det förstås helt fritt att ha egna teorier. :)

Om man vill vandra Valleleden uppe på själva Billingen är Öglunda ett bra alternativ att utgå från. Leden går längs med Linebäcken uppför Billingen och ganska snart blir det en brant stigning där bäckens vatten kastar sig ut för klipporna. Vill man ha en liten vätskepaus så kan man stanna vid Offerkällan och dricka vattnet som sipprar fram under en klippa längs leden.

Vid några platser längs sluttningen på Billingen är diabaspelare framträdande. De påminner om stora klossar som byggts till torn, ni vet så där som man gjorde när man var barn. Kanske har också dessa stentorn byggts av barn. Stora barn. Barn till jättar. Platsen kallas faktiskt just Jättadalen.

När man vandrar här kan stöta på det mest oväntade. Vid något tillfälle har jag träffat på en krokodil när jag skulle ta mig över en bäck. Visserligen en krokodil gjord av trä men ändå... ;)

Vid ett annat tillfälle har jag lyckats smyga på Tomten när han pysslade under ett utskjutande stenblock. Jag vet inte vem som roar sig med att hitta på dessa överraskningar men det gör vandringen lite extra spännande.

Valleledens landskap är varierande och sevärd ur många aspekter, inte bara en fantastisk natur. Det finns sju naturreservat i Valleledens landskap och vid Höjentorp-Drottningkullens naturreservat, som är det största, vandrar man kanske på samma stig som Gustav Vasa, Johan III och drottning Ulrika Eleonora har gjort. Här har olika kungsgårdar och ett slott funnits. Nu finns inte mycket spår kvar av dessa men med fantasi finns alltid möjlighet att ändå kunna göra en tidsresa.

Kanske kan man även hitta en och annan gammal (väldigt gammal) potatis om man sprätter lite i marken när man vandrar här på stigarna. En annan sorts kung, en potatiskung, ska nämligen också ha vandrat på dessa stigar. Jonas Alströmer, han som införde potatisen till Sverige, har tydligen haft någon sorts lantbruksskola här på 1700-talet. Oavsett om man väljer att se stigarna här som kunglig mark eller potatisland så är det väldigt vackert.

Valleleden och jag är absolut inte klara med varandra än… eller jag är i alla fall inte klar med Valleleden. Jag ser nu fram emot våren med alla vårtecken och blommor som jag vet att Valleleden kommer att bjuda på i mängder. :)