Jag fick en meniskskada för någon dryg månad sedan, så mitt knä är lite skadat men mitt vandringssug är definitivt inte skadat och längtan efter att komma ut i skogen är svår att stå emot. Därför har jag nu påbörjat det jag kallar för ”rehabvandring”. Om man inte kan göra det man helst vill får man göra det man i alla fall kan.
Den stora upplevelsen i den lilla vandringen
Halloj och välkommen till min sida!
Det hör väl till att man ska ge någon sorts beskrivning av sig själv och eftersom jag valt att kalla mig "Skogstoka" kan man kanske ana ett visst skogsintresse. Det stämmer, fast det vore nog mer rättvisande att säga naturintresse. Vandring är det som är min största passion och det blir oftast åtminstone någon dagstursvandring per helg. På turerna är oftast kameran med. Många gånger fotar jag bara för att själva fotandet i sig är ett bra sätt att verkligen se saker. Jag fascineras lätt av det lilla och blir betagen av det stora.
Naturen har alltid haft en stor dragningskraft på mig och jag har genom livet, på det ena eller andra sättet, haft ena foten i naturen fast inte i närheten av att vara någon Lars Monsen... tyvärr... :)
Ni får väldigt gärna ge tips om olika naturfina vandringsleder, både kortare som lämpar sig för dagsturer och längre sträckor som innebär några övernattningar.
Ha det gott!
Intressen: Friluftsmat, Fiske, Vandring, Litteratur, Bär & svamp, Orientering, Foto, Löpning
Utnäset - en rehabvandring med höga naturvärden
När man rehabvandrar ska man inte stressa, så efter en knapp kilometers vandring tog vi rast… i tre timmar… :) Som tur var så hade mitt vandringssällskap inte några som helst invändningar mot långa och många raster så den fortsatta vandringen fick därför ungefär samma upplägg.
