Det var en historia som verkligen tog fart på Internet och diskuterades överallt. Osannolikt och imponerande, en given "snackis" i flera veckor. En hel del var också som vanligt snabba att döma - "är man så dum att man vandrar ensam utan att ha lämnat meddelande kan man gott sitta där..."
Grundare av Utsidan. Rätt normal frilufsare, gillar skogen, fjället, öknen och bergen. Flugfiske, vandring, paddling och cykling. Har kommit av mig med klättringen, men en dag är det kanske dags att återuppta det också.
Användarnamn: clindhIntressen: Alpinism, Klättring, Friluftsmat, Expeditioner, Fiske, Vandring, Turskidåkning, Långfärdsskridsko, Litteratur, Navigering, Mountainbike, Bär & svamp, Paddling, Foto, Utförsåkning, Speleologi, Resor
Separationsångest i 127 timmar
År 2003 nåddes vi av den otroliga historien om Aron Ralston som, efter att ha fått armen fastlåst av en stor sten i en smal slot canyon i Utah, till slut kapade av den med en slö fickkniv, firade sig ner för en klippa och vandrade ut mot sin räddning.
Polisen lär sig något nytt
En kort summering
Vikingarännet - en stilstudie
En liten stilstudie i 300 bilder per sekund av deltagare i Vikingarännet
På filmen nedan (eller i lite större format via denna länk) kan ni se de långsammaste åkarna!
Ett uppdämt behov
Jag satt och kikade på Utsidans besöksstatistik och fick en smärre chock - föregående vecka ökade antalet besökare med 54% och stack iväg från SIS-Index rejält. Och det i en period då många tagit ledigt och gör annat än att surfa Utsidan.
Lappland på brittiskt vis?
Då och då stöter man ju på riktiga turistfällor som lovar stort men levererar tunt. I vår släkt har vi ett stående skämt om "en Tällbergare"; en regnig sommardag för många herrans år samlades vi barn i släkten ihop för att åka till Tällberg (utanför Leksand) där det utlovades ett spännande föredrag om Afrikas vilda djur mm. Det visade sig vara en äldre, återvändande missionär som förevisade dammiga ormskinn och berättade långa, torra och märkliga berättelser, bla om hur han lärt infödingarna att knäppa händerna när de är uppjagade i träden av vilda djur, så att de inte skulle tappa taget om stammen och ramla ner. En traumatisk besvikelse för oss på den tiden, men såhär i efterhand är det ett starkt och roligt minne.
Förhoppningsvis kan också de engelsmän som suktat efter snö, renar och tomtar och därför besökte Lapland New Forest ("Where dreams really come true") skratta åt det hela om några år. Men just nu är de mest förbannade och känner sig lurade på 250 kr...