En kommentar jag ofta fått och fortfarande får.

Det kan ju vara smickrande;"att tordas",men samtidigt oroväckande.

Att "tordas"  resa på egen hand,gå i fjällen,paddla,åka skidor,vara ute i mörker,simma,åka skridskor ensam.Springa i skogarna runtom samhället.

Inte något som behöver innefatta direkta riskmoment ,utan bara  göra det man har lust till.

Så lite som skulle blivit av om jag alltid måste ha sällskap.(fast jag föredrar gott sällskap)

Det som är oroväckande är att så många inte törs göra sånt som definitvt inte kräver något större mod,ett sånt begränsande av tillvaron.

Då har vi som helhet kommit långt från en naturlig tillvaro,om ovanstående exempel ska anses kräva mod.