Geocaching

I går kväll, när jag skulle byta ut en trasig lampa på innergården där vi bor, fick jag se att det satt något litet märkligt fäst mot metallstolpen. Högt upp, precis under själva lyktan. Ett litet silverfärgat etui. Jag klättrade upp på stegen och blev varse att någon hade fäst en cache i våran gatulampa! Mycket medvetet med små magneter på baksidan. Noggrant förslutet. Cachen hade suttit där i ganska precis ett år, fick jag lära mig när jag läst loggboken. Jag kommer tydligt ihåg när jag var uppe på stegen sist och byte lampa, för ganska precis ett år sedan. Händelsen med cachen i lampan kändes mycket märkligt. Ett meddelande från en rörelse, något som trängde sig på, ett tankesätt som jag vetat om men inte tagit reda på mer om. En sekt, ett folk som letar just för letandets skull. En upptäktsfärd i världen med kartor, koder och dagar som för personer mycket lika mig själv till platser de aldrig skulle bege sig till utan cachen i åtanke.

Jag kollade senare på geocaching.com ifall just cachen i våran lampa fanns registerad, men den fanns inte registrerad. Jag blev dock uppmärksam på att det fanns en mängd cacher utplacerade på Vaxön, och ännu fler ute på Rindö och Bogesund. En mer uppmärksammad cache finns gömd i grunden på von Dardels Montebello, som jag ofta cyklar förbi under mina träningsrundor. Jag satte tillbaka etuiet därjag funnit det efter att ha läst i loggboken om en ung geocachare som just kommit hem från Amsterdam. OK. Meddelandet satt i lampan, det var höst och mörkt runtomkring, jag stod under lampan som var trasig, ett drömt zoo släptes från ovan mot min bleka panna. Jakten börjar under lampan.