Trodde aldrig att jag skulle kunna bli less på kyla och snö. Men jag måste erkänna .
Jag är trött på att frysa.
Skulle vilja ha en dunjack typ Fjällräven expedition att krypa in i så där enkelt och inte behöva tänka på hur kallt det är.( Men den har aldrig varit i min prisklass. Jag mins på 70-talet , den kostade 1200 en enorm summa då.Det går väl ann när jag går ut med hunden och klär på mig så att jag knappt kan böjja armarna HAr ett litet hål för näsan och en springa framför ögonen genom vilken jag ska orientera mig.
MEN
Kall bil så trög att så man får en omgång styrketräning för att ratta den till jobbet-KLä av och på sig tar ju en massa tid.
Och inte har det blivit nån fler istur. RÅkarna har varit så långt ut till havs så man kommer inte ut till dom , Vad jag förstår.
Det känns som hela världen har frusit till is.
Nu känner jag mig gnällig.
JAG VET JU
Vårsolen kommer ju att värma och det kommer ju kanske nån gång att vara bara några grader kallt. Det gäller bara att härda ut.
Ska en tur till Östersund på påsklovet och hoppas kunna göra nån liten tur på skidor där i fjälltrakterna.
Som sagt det gäller bara att härda ut.
Sol och snö i massor,och där jag bor har det knappt varit åkbart skidföre på månader,det bara gnisslar och gnäller och hur GLID känns minns jag knappt.
Tänk på att kylan är en utrotningshotad väderlek.
Till Köldens försvar
Kylan är ett fantastiskt väder. Det omformar landskapet och den miljö vi lever i. Den gör ljuset intensivt och klart. Den skapar en skärpa som går genom allt. Ljuden, ljuset och känslan, ja alla våra sinnen påverkas och skärps av kölden.
Luften i sig bildar långa höga kristaller som går från markytan upp till stratosfären. Som en pelarsal av osynliga stavar. Ljuden renodlas, man hör dem ett och ett istället för sommarens grötiga ljudmatta.
Den kalla luften slickar kinderna och sträcker sin tunga långt ner i lungorna. Den rensar upp, vädrar ut och fyller på med nytt.
Det glittrar och glimmar. Dova färger byts ut mot grafik. Ljuset når ända fram och in genom ögonen. Det orkar lysa upp ända in till själen. Kylan nyper i tår och fingrar, kittlar och gör sig påmind.
Isen sjunger, det knäpper i träden. Stjärnorna blir oräkneliga, skuggorna blå.
Blir nästan omvänd.
Narutlyrik är jag svag för!
/H
Vadå skämmas? Jag har också tyckt som du, speciellt när bilens värmesystem gick sönder och vi fick köra 13 mil i iskall bil! Visst har det varit kallt och som Britt säger, så har glidet gömt sig någonstans under snön :), men sagolikt vackert är det när den låga solen lyser upp snön och det ser ut som om miljoner diamanter var utströdda på överallt. Och våren kommer ju...
/Hilpi
Konstigt nog är vintern den årstiden jag fryser minst! Troligen för det är okej att klä sej ordentligt då, inget mode som föreskriver att man ska vara barfota i tunna sandaler eller gå ut utan jacka...