Alltså här  på utsidan.

TAck alla som hört av sig och saknat mina inlägg. Det värmer!!

 Mitt silvermedlemskap gick ut och livet har kört hårt med mig.Den kroppsliga makeovern är slutförd med ännu en operation förra hösten. Har slutfört min utbildning och har bytt jobb

.Jag var till Stockholm och  såg min stora idol Kirk Franklin i Globen med 5000 andra i november.En helt otrolig upplevelse!!!!

MEN

det bästa till sisst.Jag håller på att lära mig att åka långfärdsskridskor!!! Jag köpte ett par till julklapp och tillsammans med en vännina så har vi tränat på spolade banor. För att för ungefär 3 veckor sedan få göra vår premiärtur på Naturis. VI åker med Friluftsfrämjandet Frostkåge untanför Skellefteå.

http://www.iswebben.se/

Eldsjälen i dennna Avdelning heter PärLandström och är ett under av inspriation och delar med sig av sina stora kunsakper av denna sport på ett fantastiskt sätt

Vis amlades på morgonen och var framme vid vår startpunkt Storsand utanför Bjuröklubb smtidigt som solen gick upp. Det hade bildats en vråk och det fanns ybildad is en råk  från Bjuröklubb till ungeför utanför Ratan. Det var pirrigt ,skulle vi orka hålla jämna steg med dessa proffs.

Men  vi börjad åka söderut. Det låg en snöskorpa på isen och det var svag motvid. Dom vänliga själar som gruppen bestod av hjälpte oss på alla sätt så vi kunde hänga med.

Eftersom min barndoms somrar tillbringats längs denna kustremsa kände jag det som gamla bekanta när vi passerade skären som nu var isberg. Kustreman som likande en fjällkedja.  Isen hade bildat grottor och det hängde istappar som fröde tankarna till Lummelundagrottorna på Gotland.

Jag grät av lycka ,det var som att vara hemma men ändå i ett helt annat land.

JAg är inte bra på att åka skridskor ,men jag är fast . När vi kommit fram till slutmålet Blackkallen fyr utanför Björkåsen och satt och fikade undrade jag med bävan hur jag skulle ta mig därifrån Den sissta biten på tallriksis och snötäcket på hade sugit musten ur mina ben.Mjöksyra upp till hårfästet och stumma ben.Min vännina hade ramlat och slagit knät. Dramatiskt värre MEN

Våra färdledare sammanträdde och bestämde att vi skulle åka på den del av isen som låg  blank närmast det öppna havet ,så långt ut som fyren var ut i havet. Så vi började vår färd.

Och

JA det var som en dröm lite lätt medvind i ryggen. Blank härlig nyis, som visserligen gungade när våra ledare hoppade lite på den. Det var som att flyga.

Vidderna. Solen som började gå ner. Ljudet från skridskor som skär mot isen. Sälarnas lufthål i  isen.

Jag började förstå att jag hittat ett sätt att vara ute i naturen som  skulle ta mig  genom vintern i väntan på sommarens fjälltur.

 Rätt som det var så var det dags att vika av till Storsand där det hela började. Och benen var ju lite trötta. Det blev ju 3,5 mli och det är väl lite långt för en nybörjartur . Men vi var lyckliga!

!Och hela den veckan så åktes det på denna råk i grupper av olika sammansättningar. Jag hade ju bröjat ett nytt jobb så det var bara att sätta sig och njuta ov bilderna och längta när man kom hem på kvällen. .

Nu följer jag isapporten på SMHI.

 och väntar på nästa frusna råk!!!!!

Funderar på att lägga till islängtan  på min signatur.

MVH

Annica