Troms� till Norra Polcirkeln
|
Norska kusten �r n�stan 300 mil l�ng och �nnu hade jag bara paddlat en
br�kdel av den. S� efter bes�ket i Troms� och p�fyllning av matf�rr�den,
fortsatte jag s�derut. Den h�rda vinden fortsatte entr�get. �v�rlden runt
Lofoten �r ett fantastiskt omr�de f�r paddling och tusentals kajakister ger
sig varje sommar ut f�r att uppleva dess vackra havsnatur. Lofoten �r delvis
sn�t�ckt och best�r av en �ver 1 000 meter h�g bergskedja som str�cker sig
ut i havet. Det finns starka tidvattenstr�mmar p� flera st�llen, s�som det
smala och mycket vackra Rafsundet, d�r str�mstyrkan kan uppn� 12 km/h, s�
h�r beh�ver kajakisten ta extra h�nsyn till tidvattenr�relserna. Det finns
flera starka tidvattenstr�mmar l�ngs Norges kust. De flesta av dem �r inte
sv�ra eller farliga f�r kajakisten, men n�gra av dem kan l�tt omkullkasta
din f�rdplanering. N�gra av dessa str�mmar vetter ut mot �ppet hav och kan
st�lla till problem, s�som vid Teno och Porsangen, �ven om str�mhastigheten
p� dessa platser bara �r max 4 km/h. P� n�gra platser �r str�mmarna
v�ldsamt starka, s�som i Saltstraumen d�r vattnet rusar fram i c:a 20 km/h
genom ett smalt sund och orsakar forsv�gor och stora virvlar. Mycket beryktad
�r E.A. Poe�s vilda och poetiska beskrivning av Moskenstr�men, en av
v�rldens mest fruktade malstr�mmar som �terfinns mellan Mosken och Mosken�ya
l�ngst ut i Lofoten. Hundratals fiskare har genom tiderna m�tt sin d�d i
denna malstr�m och det �r ingen idealisk plats f�r kajaker. Denna g�ng valde
jag dock rutten n�ra fastlandssidan och innanf�r Lofotens bergskedja. Jag hade
str�mmen i min f�rdriktning och med h�g fart n�rmade jag mig sundet mellan
fastland och Hinn�ya. Kajaken studsade genom den kokande kitteln under bron. De
s�derifr�n inkommande vindv�gorna m�tte str�mmen och rev upp branta
brytande v�gor, det var som att paddla genom en klass 3 fors. Sist jag var h�r
i Lofoten, var under Arctic Sea Kayak Race i juli 1998 d� norske paddlaren Roy
Willy Johansen besegrade mig med 16 sekunder i det 22 timmar l�nga loppet.
Detta �r v�lk�nda omr�den f�r mig och min blick vandrade in�t land f�r
att s�ka de bekanta bergstoppar jag s� m�nga g�nger bestigit.
Efter Lofotenv�ggen och in i Vestfjorden �tertog kampen med monsterv�gorna och jag stod nu inf�r �verfarten av Tysfjordens mynning. Tysfjorden har blivit vida k�nd f�r sina sp�ckhuggare, men jag ins�g snart att jag inte skulle f� se n�gra sp�ckhuggare i dag. V�gorna var h�ga och branta nog att ibland skymma bergstopparna in�t land f�r min blick och f�rh�llandena blev v�rre ju l�ngre ut i havet jag kom. Jag tog en kort rast i B�r�jas l�vik, men hade annars m�nga timmars h�rt arbete innan jag n�dde andra sidan av fjordmynningen och kunde finna en skyddad plats f�r nattl�ger. Dagen d�rp� stannade jag i land under f�rmiddagen och satt inte i kajaken f�rr�n framp� eftermiddagen, n�r stormvindarna pl�tsligt upph�rde. Jag lyckades ta mig n�stan �nda fram till Hamn�ya innan vinden friskade i igen och sista timman dit blev �ter en h�rd kamp med elementens raseri. Brottsj�arna lugnade ner sig n�got n�r jag n�rmade mig l�sidan av Hamn�ya, men den h�rda vinden gjorde det �nd� till ett slitsamt arbete att n� land. Jag fann en underbar liten sandstrand i skydd fr�n vinden, och marken omkring var t�ckt av gr�nt saftigt gr�s och �ngsblommor. Inget solsken ute, men solsken i mitt hj�rta av att f� sluta dagen i detta lilla paradis.
Nattljuset blev nu svagare ju l�ngre s�derut jag kom och det vilda v�dret stod sig. Jag fick ofta stanna i land och v�nta p� att vind och hav skulle lugna sig en smula innan jag kunde forts�tta paddlingen. Efter n�gra dagars kamp, fick jag dock min bel�ning och kunde paddla ner till Bod� i tv� dagar av vackert v�der. N�r jag n�rmade mig Polcirkeln paddlade jag n�stan rakt in i en mindre tornado vid den beryktade Kunnahalv�n nedanf�r Svartisens glaci�r. Vinden �kade pl�tsligt och v�ldsamt och rev upp fjordvattnet till ett vitt moln som rasande kastade sig genom luften och ut mot havet. Jag var tvungen att komma iland snarast m�jligt, men det enda som fanns att se var klipphyllor, hela tiden �versk�ljda av v�gor. Det fick bli en s�llandning. Jag n�rmade mig klipphyllan och v�ntade koncentrerat p� r�tt �gonblick, hela tiden med ett vakande �ga in mot fjorden. N�gra nervdallrande �gonblick senare sl�pade jag kajaken �ver klippblocken. Jag kilade fast kajaken mellan n�gra stora stenar och s�kte sedan skydd under ett klipp�verh�ng. Det var inte tal om att resa n�got t�lt, det skulle omedelbart ha slitits i stycken av vinden, s� jag kr�p ihop mot bergv�ggen och v�ntade. Vinden �kade dramatiskt nu, rasade tjutande ut ur fjorden och f�rvandlade luften till en tjock vit blandning av salt och vatten. Sedan, mitt i den v�ldsamma fronten, kom sj�lva tornadon och piskade upp vattenytan �nnu mer. Molnet f�rsvann s� sm�ningom in i den tjocka luften och fortsatte norrut, bort fr�n mig. Tv� timmar senare var v�dret klart och vindstilla. Dessa williwaws eller katabatiska fenomen kan bli v�ldsamt kraftfulla n�r luften, som i detta fall, sjunker 1 500 meter ner fr�n den kalla glaci�ren och pressas runt och mellan branta bergv�ggar och smala klyftor. Efter Kunna kom jag �ter in i mer skyddade vatten med �ar som tog det v�rsta av kraften ur havets framfart. Snart kunde jag se Polcirkeln i form av ett j�rnklot som st�r staty p� en klipp�.