Grense Jakobselv till Nordkapp
Jag gav mig av en kylig förmiddag i juni. Bergen var fortfarande snöklädda, bitvis ända ner till havet, och det fortsatte att snöa hela dagen.
Här möts Ishavets alla samlade krafter av en karg och oländig kust, ibland med klippväggar som reser sig många hundra meter över havet. Under dagar med hårt väder förvandlas det kustnära vattnet till en gigantisk och dånande gräddtårta och många dagar fick jag paddla långt ut i havet för att undvika denna skummande Jacuzzi. Men för den skicklige och erfarne kajakisten bjuder denna del av norska kusten på en vild och andlös skönhet med rikt djurliv både till havs och på land. Det är gott om val, späckhuggare, säl och andra havsdäggdjur och tycker du om fisk, kan du lätt dra upp din egen färska middag varje dag. Fågellivet är fantastiskt under vår och försommar, klippväggar fulla av reden och luften tjock av sjöfåglars ständiga skrik och vingslag. Klippöar reser sig hundratals meter ur havet och på de små hyllorna reder fåglarna sina nästen.
Jag paddlade västerut, ofta kämpande i hård motvind, och de 6-8 meter höga vågorna stänkte oavlåtligt på mig och kylde ned mig i märg och ben. Vattentemperaturen var minst sagt arktisk.
Landningsplatser var sällsynta och ofta svåra genom brottsjöar och klipprev. Mitt tunneltält hade också en hård tid här i norr, men stod ändå emot de våldsamma vindbyarna. Medför en ordentlig uppsättning reservstänger om du ska tälta i dessa områden!
Jag tog som vana att parkera kajaken med nosen mot vindriktningen och tungt lastad, men en morgon kom jag ut och fann att den hade tagit sig en 20 meters flygtur längs stranden under natten. Puh!! Det är den sortens upplevelser som får en att vakna!
Det är märkligt dock, hur snabbt man glömmer hårda tider när fläkten äntligen stängs av och den underbara solen tittar fram! Jag fick då och då ett par dagar med fint väder och minnet av dessa hjälpte mig att uthärda ytterligare en rad av dagar med regn, vind, kyla och brottsjöar som sällskap.
När jag rundat Nordkapp, kom jag in i mer skyddade vatten och det var med en suck av lättnad jag lämnade de stormiga haven bakom mig för ett tag.