% include_once "layout/paddling.php" %>
<%beginHead()%>En dröm skall förverkligas
Sedan länge hade jag drömt om att paddla hela Norges kust i en sammanhängande tur och sommaren 1999 fick jag min chans att genomföra färden.
Jag har tidigare paddlat längs delar av denna kust, så jag hade en ganska god uppfattning om vad jag hade att vänta, men vad jag inte hade kunnat förutse var att detta skulle komma att bli en ovanligt blöt, kall och blåsig sommar.
Det dåliga vädret var ju inte riktigt den huvudsakliga visionen jag hade med färden, men det kom att utgöra en betydande del av min tillvaro. Under långa perioder fick jag kämpa i 16-22 m/s av motvind och havet var ofta mycket vilt.
Av den anledningen valde jag att paddla min "Tupperware-pulka" Yukon Basic, en 4,40 meter kort och flatbottnad kajak med mycket språng i skrovet. Denna skrovform gör att man kan bibehålla kontroll över kajaken, även i stora brytande vågor och polyetenplasten klarar rejält omild hantering när man behöver landa bland vassa klippor i svår surf. Skrovet sitter inte heller fast i vattnet så som den skarpa och långt utdragna köllinjen på en havskajak, utan glider fint med bruten sjö, går stadigt och elegant i 8 meters vågberg och är fortfarande manöverbar.
Nackdelen med denna kajak, är att den inte har vattentäta skott, så all packning måste stuvas i vattentäta säckar. Jag förlorade också en del utrustning, bl.a. Trangiaköket, under en av mina nödlandningar. Mitt straff för detta blev att äta uppblötta men okokta makaroner och ris i fyra dagar. Det går, men är inte någon gourmetmåltid, det är säkert!
Kanske är det lite o-ortodoxt att paddla en forskajak i havet, men för mig blev det en fråga om säkerhet, snarare än att föredra snabb framfart.
Som en ytterligare säkerhetsåtgärd, hade jag också en effektiv mobiltelefon i vattentät påse hängande runt halsen under hela min färd. Och självklart skulle jag inte paddla i havet överhuvudtaget, utan reservpaddel och en bomsäker eskimåsväng, av vilka båda förblev oanvända under hela färden.