"Är det inte kallt"?

av Inge Bäckström

Jag är rejält försenad med min sedvanliga vinterpaddling. Men, nu kom jag äntligen iväg på en efterlängtad dagstur i kajak! Det är mulet men uppehåll. Sydlig vind mellan 10 - 12 m/s, 6 - 8 plusgrader. Så någon riktig vinterpaddling blir det knappast, bara enligt almanackan. Jag anländer Instöbron 5 km öster om Marstrand strax före 9.00 söndag morgon. Lyfter ned kajaken från biltaket. Njuter sedvanligt av två skurna wienerbröd och kaffe, som jag intar på kaféets altan. Ett utmärkt utgångsläge för kajakturer i olika riktningar/vädersträck och härifrån har jag gjort många dagsturer. Boel, en van paddlare som skulle varit med på turen meddelar i mobilen att hon backar på grund av den kraftiga vinden. Så det blir en solotur.

Sjösätter kajaken och packar nödvändig utrustning. Sittbrunnen vinterbonade jag med liggunderlag i samband med förra årets sista tur på Delsjön innan isen satte stopp för paddling. Min klädsel är en våtdräkt med ett superställ närmast kroppen. På överkroppen har jag en powerstretchtröja, och en förstklassig paddeljacka (latex i muddar, ärmar, hals och midja), och till sist den livsviktiga flytvästen, som vore rätt "korkat" att inte använda! För utan flytväst kan det innebära en katastrof, och för de kära i dubbel bemärkelse, eftersom försäkringen inte faller ut till de efterlevande om man inte hittar kroppen! På huvudet har jag en fleecemössa* med skärm och öronlappar, och händerna skyddas med neoprenhandskar, och fötterna med neoprenskor. När jag väl satt mig tillrätta känns det härligt att återigen känna de rytmiska paddeltagen medan jag styr norröver. Paddlar sedan västerut och snirklar mig mellan Instöns alla vackra öar, som erbjuder mig ett behagligt lä mot den kraftiga sydvinden.

Nej, det är inte kallt, då man är rätt klädd! Det finns heller inget likhetstecken mellan kajaking - badning! Visst är det kallt i vattnet så här års. Kapsejsning innebär att man tagit sig "vatten över huvudet", i detta fall bokstavligt. Med gott omdöme och vaksamhet kapsejsar man knappast. Är man också väl medveten om sin egen begränsning och "rättar in sig i ledet", så är det njutbart att vinterpaddla och framförallt då man har hela havet och skärgården för sig själv. Detta upplever man bara på vintern, men även tidigt på våren och sent på hösten! Skulle något gå galet, så har man som ansvarsfull kanotist och friluftsmänniska ett välutvecklat träningprogram på olika räddningsmoment, samt kallvattenträning, så man vet hur man reagerar om man skulle hamna ofrivilligt i kallt vatten. Utan denna kontinuerliga träning och omdöme skulle inte jag vinterpaddla, i alla fall inte solo! Väl inne i Mittsundet, som skiljer Koön och Instön åt, så tittar även den efterlängtade solen fram. Härligt till tusen. Nu börjar paddelträningen i kraftig motvind, men vågorna är bara 15 - 20 cm höga. Når efter 4 km sundet öster om Halsholmen. Normalt kan man ej paddla igenom här, men nu är vattenståndet +63 cm över referensnivån. Väl ute möter jag "enmeters" vågor som är njutfulla att balansera på. Fortsätter österut med vinden och vågorna från sidan. Kalla saltstänk skvätter emellanåt upp i mitt ansikte, som jag upplever både friskt och skönt, men besväras när glasögonen igenmuras av saltet! Nåväl, den som ger sig in i leken får leken tåla.

Ensam i en underbar och vacker arkipelag, nu när båtfantasterna bevistar den årliga båtmässan! Kan man ha det bättre som kanotist? Jag stannar upp och betraktar två sälar som ligger och gassar på ett litet skär i det svaga solskenet. Dom verkar inte bry sig om min närvaro. Paddlar in i en vik på Kråkeröns norra ände där jag erbjuds lä. Här bullar jag upp fika, som jag sedvanligt intar i sittbrunnen, som jag föredrar när tiden skall utnyttjas maximalt.

Kråkerösundet bjuder upp till en rejäl motvind. Svanflockarna flyttar sig i samma takt som jag närmar mig dem. Jag når södra änden av Kråkerön och vänder nu stäven norröver och kan nu njuta av medvinden tillbaka till Instöbron. Jag snirklar mig fram mellan öarna och det känns i armarna att jag paddlat 8 - 10 km i motvind. Jag är långt ifrån slutkörd, men ändrar planen att paddla runt Klåverön eftersom mörkret skulle hinna ikapp mig, och då vill jag inte vara på havet!

Landar vid Instöbron. Packar upp, låser kajaken på biltaket, byter ut den fuktiga våtdräkten mot torra kläder. Intar en kopp kaffe medan jag blickar ut över Marstrandsfjorden som håller på att lägga sig till ro. Själv åker jag hem för att planera nästa kajaktur, förhoppningsvis en vintertur i en snöpudrad skärgård med strålande solsken från klarblå himmel. Om inte i år, så kanske nästa år?

*Tillägg:
I en påse i sittbrunnen förvarar jag nödvändiga saker som jag vill åt snabbt, som bland annat en neoprenluva. Den tar jag på mig om jag bedömer kapsejsning överhängande, vilket jag inte gjorde på den här turen. Övergången var odramatisk. Nämnas kan; att "kallvatten-chocken" kommer via huvudet. Har provat rolla i kallvatten med fleecemössa, det är som att få ett slag i huvudet med "storsläggan".

Göteborg 2002-02-08

Inge Bäckström