Resumé över fem helt olika kanotfärder 2012

Inledning

Denna artikel innehåller inga äventyr och näppeligen någon dramatik. Jag har inte paddlat i Sydamerikas djungler, från Dover till Helsingfors eller ens ut till Gotska Sandön. Detta handlar om vanliga svenne-paddlingar där det mest dramatiska som inträffat är ett trasigt roder på en insjö, 25 liter vatten i en kajak och att jag blev lite trött på Orust runt. Jo vi fick motvind också. Och en toarulle blev blöt. På den nivån är det. Inga krokodiler, inga orkaner, inga pirater och inget vilse i Anderna. Eftersom jag aldrig kommer få sitta i en TV-soffa och berätta om den blöta toarullen eller hålla något föredrag om mina observationer av mal i Båven, så skriver jag av mig här på Utsidan.

1. En snutt Göta kanal

Göta kanal är väl egentligen inte någon direkt paddelupplevelse i vanlig mening. Men denna gång skulle två som cyklade kombineras ihop med två som paddlade och då fungerar Göta kanal ganska bra. Två dagar, en övernattning på hotell/vandrarhem var ramvillkoren från minst två rabiata tälthatare. OK, Kristi Flygare kan jag väl tänka mig sova inomhus. Start i Motala, där även en kajak hyrdes (en Tsunami). Blötläggning i Boren och paddling österut mot Borensberg. Cyklisterna tog södra sidan av Boren och första målet var en udde där vi kunde fika tillsammans. Vi hade både lätt medvind och en del sol på etappen till fikaudden. Helt oavsett vad metrologerna gissade.

Kajaker och cyklar kan mötas här...

...även om udden är ganska smal!

Så fort solen lyste var det varmt och skönt. Efter fikat hade det blåst upp betydligt och vågorna gjorde att min paddelkompis fick koncentrera sig lite mer. Jag satt i min Hobie Adventure kajak (döpt till "Libellen" av flera olika tungt vägande anledningar) och trampade. Men den är 70 centimeter bred och ser ut som en badmadrass i botten så jag hade inga stabilitetsproblem alls. Dagens sträcka blev måttliga 15 km. Värdshuset var trevligt och vi fick låna ett stängt utrymme att lägga kajaker och ställa cyklar i.

Vi åt middag på "lokala pizzerian" och som väntat var maten där inte något att skriva om. Annat än att de hade vinrättigheter. Nästa dag var det värdshusfrukost och den var bra. Pilotskifte i Tsunamin och iläggning på östsidan av slussen för fortsatt färd mot Berg.

Läckert lusthus intill kanalen.

Och en annan stuga vid kanalkanten.

Inga slussar man behöver lyfta för idag. Vi valde att avsluta turen vid Heda slussar någon kilometer före Bergs slussar (därefter blir det mer lyfta än paddla). Cyklisterna var inom synhåll hela tiden bredvid kanalen. Några broar att paddla under, den lägsta gjorde att man fick lägga sig ner och dra sig under genom att ta tag i brons undersida. Så här tidigt på säsongen är det inte mycket trafik på kanalen. Tsunamin upplevdes som mycket bekväm och bra att sitta i.

Fikarast

Vi hade medvind idag också, mulet och uppklarnande. Sol och varmt mot slutet. Metrologerna förlorade slantsinglingen idag också. Dagens sträcka blev ca 20 km kanalpaddling. Trevlig start på paddelsäsongen.

--------------------------------------------------------------------------------

2. Släktpaddling på Båven

Läste om en fin paddling i sjön Båven här på utsidan någonstans. Båven ligger strategiskt bra till för mig och jag ville lura ut lite släktingar på paddling. Allt för att få sällskap naturligtvis. Släktingarna är inte så paddelvana så en insjö räcker bra. Båven är ändå ganska stor och här finns Svergies största fisk. Rekordet är från slutet på 1800-talet och lyder på 3,6 meter och 180 kg. Mal förstås. Den är fridlyst och det finns fortfarande mal i Båven. Vi bokade och hyrde kajaker hos SkeboCanoe. Jag trampade min egen Hobie Adventure ("Libellen"). Jag fick med mig en svåger, en svägerska, barn, barns kusiner, div pojk- och flickvänner, summa sumarum blev vi nio stycken. Vi lade i kajakerna i Stjärnhov och började turen på fredag med planerad avslutning på söndag i Skebokvarn hos uthyraren. Alltså två övernattningar i tält och natur. Den totala sträckan var estimerad till ca 30 km (eller strax under), så det borde alla klara av utan att förta sig. När man startar i Stärnhov hamnar man i den lilla sjön Naten och sen kommer den verkliga höjdpunkten direkt. Natån. Ett slingrande, strömmande, glasklart vattendrag med ljus sandbotten genom skog och lövsalar. Bara någon meter djupt.

Iläggning bakom Ica i Stjärnhov.

Här har vi hittat inloppet till Natån.

Natån.

Här har jag redan kommit efter...

...sitter helt fascinerad av denna slingrande färd!

En upplevelse som jag bara kan rekommendera. Sen kom vi ut på själva Båven. Jag var bland de sista och såg den enda hyrda K2:an en bit framför mig. Den bar sig konstigt åt. Den körde än hit än dit och dom paddlade hårt. Vad gör dom? Det visade sig att rodret hade pajat. Jag paddlade intill och hjälpte dom att fälla upp rodret och sa att nu fick dom styra med sina paddeltag. Men det är tydligen inte så lätt om man är nybörjare. Min dotter satt bak och jag fick börja med att förklara för henne att hon var tvungen att följa/synka paddeltagen med sin kusin som satt fram. I deras ansträngningar att styra med paddeltagen glömdes detta med synkningen omedelbart och jag fick påminna dottern igen. Fjärde gången jag påminde om synkningen hade jag tappat lite av det pedagogiska och milda anslaget i tonen. Hur mycket tålamod har man med en farsa som tjatar i fel ton? Inte så mycket visade sig och jag fick en välförtjänt och inte helt oväntad avhyvling. Vi gick in till en strand och jag försökte stärka mina aktier genom att reparera rodret. Lyckades väl halvbra med detta, aktievärdet alltså, roderreparationen gick bra.

Vi fortsatte efter pausen (lite mat för dom som inte sysslade med roderreparationer) till Majholmen några kilometer söderut. När man närmade sig såg man en liten välkomnande sandstrand och en fin glänta med bänkar av grova plankor runt en iordningställd eldplats.

Välkomnande strand på Majholmen.

Det fanns gott om perfekta tältplatser och ett litet badberg som också blev en fin matplats. Solnedgång och eld blev det naturligtvis. Med mat och vin. Nu var alla fullfjädrade entusiastiska kanotister.

En "fullfjädrad" kanotist i bild.

Solnedgång och eld. Och en annan "fullfjädrad".

Nästa dag paddlade vi i den stora "mittstammen" av Båven, österut. Det var en av de där få dagarna sommaren 2012 som var riktigt varm. Solen bröt inte riktigt fram annat än lite slumpvis och tur var väl det, då hade vi blivit både stekta och kokta. Jag hade tänkt ut en lämplig lunchholme men den var väldigt avlägsen. Inte i kilometer egentligen men detta gäng var kvalificerade slöpaddlare med obefintlig paddelteknik. Jag har tyvärr inte så mycket att lära ut när det gäller paddelteknik. Men jag kunde klart se att någon hade medfödd fallenhet och fick bra flyt direkt. Någon annan fick inget flyt vilka råd man än gav. Så det tog lite tid att ta sig fram.

Hur går det med synkningen tjejer?

Men Båven låg blank och det var väldigt lättpaddlat. Allt eftersom tiden gick började röster höras om kisspaus, mat, vart ska vi, jag vill vila, osv osv. Vi nådde min lunchholme, fast i senaste laget. När jag visade vår färd på kartan och pekade ut var någonstans jag trodde att lämplig natthamn skulle hittas, så fick jag lite mer aktivt stöd och engagemang. Någon sorts enighet om vart vi var på väg uppstod. Tanken var att det skulle bli en lagom lång tur på söndagen från sista natthamnen till uthyraren, även om vi råkade ut för motvind. Inte för långt sista dagen alltså. Sista natthamnen var också perfekt med tältplats, badplats, matplats och eldplats. Sista kvällen också med solnedgång, mat, vin och en liten eld. Faktiskt inga mygg och jag kunde inte riktigt sakna dom. Uteliv fungerar även utan mygg, dom är inte nödvändiga för naturupplevelsen. Jag klarar mig faktiskt bra utan regn också men detta är en helt personlig uppfattning som jag absolut inte vill pådyvla någon annan. Söndagsmorgon och helt blankt på Båven. Vi glider mellan några öar med vass utefter stränderna. Ett rejält plask en bit fram tyder på ett morgonbad från någon brygga.

Bilden tagen strax före det stora plasket långt där framme...

Men när vi närmar oss platsen där bryggan borde ligga så finns ingen, ingen sommarstuga, ingenting. Helt klart var det en fisk som gjorde plasket. Den kan inte ha varit liten. Kanske en metergädda eller kanske en m… Vi glider över ett lite öppnare vatten och börjar leta efter "infarten" till en mindre sjö som vi måste passera. Nu är det ett trångt vattenflöde genom skogen igen. Kanske inte så hänförande som Natån, men vackert ändå. Så kommer vi ut på den sista lilla sjön (vet inte vad den heter) och i norra ändan på den börjar ett rakt "dike" som går ända fram till Skebokvarn.

Sista diket före Skebokvarn.

Nu börjar regnet som jag (personligen) inte behöver (åsikt). Arbetet att lasta ur all packning och lasta in den i bilarna, sker i ösregn. Förutom just detta regn som kommer en timme för tidigt, har paddlingen varit helt underbar.

--------------------------------------------------------------------------------

3. Sommarens långtur - ett misslyckande

Dags för årets riktiga långtur och sommarens stora misslyckande. Planerad rutt från Edsviken, Sollentuna till Byrum, Öland. Planerad tid 8-9 dagar. Premiärtur med nya farkosten! Jag har sedan tidigare en Hobie Adventure, pedalkajak och har nu köpt en Hobie Adventure Island. Denna är egentligen likadan i mittskrovet men har också två utriggare, alltså en mikro-trimaran-kajak. Adventuren har ett segel på 1,88 m2 och i trimaranutförande ökar segelytan till 5,3 m2. Jag har döpt min nya farkost till "Hjärtat av Guld" efter ett rymdskepp i "Liftarens guide till Galaxen". Detta rymdskepp drevs av "osannolikhetsdrift". Ett passande namn tycker jag.

Planen var att kunna gå längre ut i ytterskärgården och gena över lite öppna vatten (och passa på att bota min fjärdfrossa) för att få ner totala distansen. Naturligtvis även att segla mera och inte slita på min åldrande (och lite lata) kropp. Prognoserna pekar på motvind hela vägen till Öland och regnskurar dagligen. Kanske inte de bästa förutsättningarna. Det kommer visa sig att det kan regna på nätterna också. Jag antar att det finns fler än jag som har haft problem med att tajma högtrycken med utelivet sommaren 2012. Hur som helst kommer jag iväg en fredagsmorgon, enligt min planering är det torsdag men en noggrann kontroll visar att så inte är fallet. Målet är att nå Huvudskär första dagen, men 70 km är ganska långt på en dag. Hur tänker jag där? Jag trampar mig ut ur Edsviken och rullar ut 5,3 kvadratmeter segel så fort det börjar dra lite över vattnet.

En planerad torsdagsmorgon som visade sig vara en fredagsmorgon - vem snodde min torsdag?.

Vid gamla Lidingöbron måste jag ta ur masten för att passera under, det kanske går med mast på eller kanske precis inte, jag vet inte och chansar inte. Men det går bra att ta ur masten ute på sjön och masta på också. Jag provar också att pinka stående och hålla mig i masten, funkar också. Två saker som jag visste innan att jag måste lära mig, masta av /masta på, pinka stående från kanot, check, check.

Går utefter Lidingölandet och strax före jag ska vika ner genom Skurusundet kommer regnet och vinden. Jag seglar över 11 km/h på en lätt kryssbog. Sen blir det mycket trampa och segla/stödtrampa innan jag kommer ut på Baggen där det blåser bra. Nästan pinkryss förstås, 8-9 km/h utan stödtrampning. Målet är ju Huvudskär men det blir inte något bra flyt med denna pinkryss och efter en mat & p-paus, med lite påfyllning av underställ (kör i torrdräkt), så inser jag att dagen rinner iväg. Jag kommer att få bryta före mitt uppsatta mål för dagen.

This is a WET ride!

Jag kommer alltså inte till Huvudskär mycket beroende på pinkryss vilket inte brukar vara flerskrovsbåtars paradgren. Min nya farkost kryssar alltså inte särskilt bra, det går hyfsat fort ändå med stödtrampning men eftersom den inte går så högt i vind blir det lååång väg att gå. Min verkliga färd var ca 50 km men hade kunnat vara betydligt kortare. Jag hittar en mindre ö i södra ändan av Ingaröfjärden och drar upp "Hjärtat av Guld", lite tyngre och svårare än en enskrovs kajak men inte så farligt. Upptäcker att det är ganska mycket vatten i den. En del grejor har blivit blöta trots att det mesta är packat i vattentäta säckar. Jag sätter upp ett Backpacker One vindskydd från XXL och fixar lite mat, njuter av tillfälligt solsken.

Lite krångligare att dra upp än en vanlig kajak - men det går lätt att ta av sidoskroven. Eller fälla in dom mot mittskrovet.

Nästa dag går jag förbi Dalarö och det är ganska blåsigt och en del vågor. Pinkryss för det mesta men också några ganska långa kryssben där den kurs jag faktiskt ska, nästan kan hållas.

Fören ligger ganska djupt här och lä utriggare är helt under ytan. Dags att reva, det går lika fort i alla fall.

 Jag kommer till norra ändan på Nåttarö (min färdväg idag också ca 50 km) och går in till en fin sandstrand. Idag är det rejält med vatten i mittskrovet.

Kommer inglidande på norra Nåttarö.

Vi är flera flerskrovsbåtar.

Det finns inga skott inuti mittskrovet och jag sitter utanpå, dvs allt utrymme inuti är ett enda "vattentätt" utrymme. Som alltså inte är så vattentätt. Var kommer vattnet in? Jag gör en beprövad fix på de två mindre lastluckorna och blänger på den stora förliga luckan. Om jag hade haft tillgång till allt jox jag har i mitt garage hade jag tejpat över denna lucka. Men garaget är utom räckhåll. Efter ett dopp med tvagning äter jag middag. Mitt Primuskök innehåller en halvliter vatten redan när jag packar upp det. Min super-ruggade mobiltelefon (Sonim XP3 Quest) tror att jag har hörlurar anslutna och att batteriet redan är halvtomt. En toalettrulle har inte varit riktigt vattentätt packad och väger över ett kilo. Jag tar ut alla blöta kläder och hänger på tork, det blåser fint över udden där jag har slagit läger. Regnet har slutat och prognosen (jag har omprövat begreppet "prognos") är att det ska börja regna igen imorgon kl 10-11. Bra tänker jag och sätter väckning till kl 04:00. När regnet börjar, kommer jag redan vara till sjöss. Jag vaknar kl 03:00 av ösregnet. Allt som hänger på tork är precis just inte det. Jag tappar lusten att ens gå ut och pissa. Efter några timmar måste jag upp, det är definitivt dags för nummer 2. Med en (torr) toarulle i en påse och en spade i handen börjar jakten på det perfekta stället. Som jag vet inte finns, ett halvbra duger.

Notera att jag hängt saker på tork - lurad av 4 sk vädersiter. Denna gång var dom i alla fall överens, det blev tyvärr ändå fel...

Men jag hittar ett torrdass, visserligen inte låsbart (det ligger fullt med båtar utefter stranden så det hade varit ett plus med låsbart) men det är i nuvarande läge högre prioritet på att det är ledigt. Lite eftersatt verkar det ändå och någon har dessutom ställt in en stor sopsäck i dasset. Den kunde väl ha fått ett separat utrymme bredvid kan man tycka. Jag blir i alla fall inte störd av folk som ska kasta sina sopor. Det fortsätter dugga och så småningom klarnar det upp. Jag ger mig iväg, ut genom ett litet sund och på utsidan om Nåttarö, söderut. Lättare vind. Kryss förstås. Vinden ökar och vågorna också. Det är ganska öppet här och jag är på väg mot Landsort. En bit nordöst om Landsort är det rejält med vågor och under ett regnmoln öker vinden ytterligare, i byarna är det säkert över 10 sekundmeter. Jag tycker att "Hjärtat" börjar gå väl djupt. Tur att sidoskroven finns att flyta på. Jag gör ett slag inåt land (det finns inga öar just där jag befinner mig), och lägger mig i sjölä bakom Strömskär (nordväst om Viksten) för att pumpa ut vatten. Det är mer vatten än någonsin tidigare i mittskrovet. Jag räknar pumptagen och kommer till en 60-70 innan jag är nöjd. Nu väljer jag att gå innanför Öja och hoppas jag kan ta mig förbi stenstranden på Torö till Kogulskär, där jag vill övernatta.

Utanför stenstranden (Torö) är det mera vågor och vind, jag stödtrampar och pinkryssar. Kommer så småningom fram till Kogulskär (ca 50 km idag också) och drar opp på en fin strand. Skrovet är fullt med vatten igen. Enligt ursprunglig plan ska jag härifrån gå över öppet vatten till Hävringe. Det känns inte särskilt frestande att ta ut ett flytetyg som läcker rejält och oklart var, på öppet vatten.

Nu ger jag upp. Jag bestämmer mig för att gå tillbaka nästa dag och gå in vid Ankarudden. Jag lyckas faktiskt ringa med den dränkta mobilen men jag måste sätta den i högtalarläge. Nu tror den att batteriet är helt slut. Den ska reklameras. Mitt Primus Eta Express är kraftigt missfärgat av rost (brännaren), på knappt tre dagar. Det är väl en utepryl? Jag tänker försöka reklamera den också. Lilla "Hjärtat" är inkontinent, hon måste läcksökas och sen ska hon också reklameras för utredande av ansvar. Hämtning är nu bokad i Ankarudden. Mat och kojdags.

Halvpermanent läger skapat av en regelbunden återbesökare på Kogulskär. Gå gärna in på s-kanot.se så ser ni vem jag träffade.

Nästa dag tar jag mig tillbaka och har för första gången förmånen att få smaka på annat än pinkryss. Farkosten är faktiskt riktigt rolig och gör härlig speed i halvind. Stödtrampning behövs inte. Jag går in till Ankarudden och hittar ett bra ställe att ta upp. En planerad 9 dagars kajaktur på drygt 330 km (kryssning ej inräknat) slutar efter 3 dagar plus en förmiddag och 150 km (kryssande inräknat).

Skrovet är ganska fullt av vatten igen, efter bara en timme. Denna tripp ger nya erfarenheter. Den ger ett nytt perspektiv på vad som är vattentätt packat. Det mest deprimerande är nog det faktum, att nytt tillfälle till långtur får vänta tills nästa år. Till dess har jag hunnit fixa den läckande frontluckan, för det har efter läcksökning visat sig vara där hunden är begraven. En annan nydragen erfarenhet jag nu kan dela med mig av, är att prova ut grejorna innan en långtur. Jag hann inte med detta pga en försenad leverans av "Hjärtat", jag gav mig iväg på vinst och förlust. Det var väl kanske en chansning men sommaren är ju kort och jag var ganska angelägen om att komma iväg. Trots allt känner jag ett orubbligt förtroende för denna farkost. Jag är aldrig orolig egentligen, hon är lättseglad, lätthanterlig, lättrevad och väldigt rolig. Nu måste jag bara få till en bra lösning på tätning av frontluckan så att jag känner att jag kan lita på att den håller tätt.

--------------------------------------------------------------------------------

4. Orust Runt med kajak

Orust Runt med kajak. En "tävling" med tydliga citationstecken. Jag var enda deltagaren med trampkajak (denna gång med "Libellen", min "gamla" Hobie Adventure och givetvis utan segel). Starten gick i Ljungskile 4 augusti, två dagar är det meningen att man ska ta på sig. Gemensam övernattning (med tält) på Vallerö utanför Mollösund. Vi var 70 startande av ca 140 anmälda och 61 (kajaker, 63 personer bör det ju bli med tre K2:or i fältet) som kom hela varvet runt.

Egentligen var det slumpen som avgjorde att jag själv kom runt. Jag kom ganska tidigt på fredagseftermiddag/kväll till Ljungskile och det fanns inte många tecken på nästa dags event. Anders Karlsson (en av arrangörerna) presenterade sig och hälsade mig välkommen. Tack Anders! Allt eftersom kvällen fortskred anlände folk och aktiviteterna tilltog. En del pillande och påtande på fina surfskis, en massa ansträngningar att få ner packning i trånga grönlandskajaker som knappt rymmer en paddlare osv. Jag pratade med några som varit med tidigare år och insåg att jag nog kunde tränat lite mer.

Sista träningspasset, några dagar  innan Orust runt. Från Byrum till Grankullavik (på bilden), ca 20 km. Här fick jag mycket hård motvind när fronten kom. En typisk sommarbild från år 2012.

Följande dag gick starten kl 8. Inget startskott, ingen startsignal, bara total koncentration på klockan och plötsligt drog alla bara iväg. Jag trampar ju min kajak och det var lite för grunt för att stoppa i trampmaskineriet direkt så jag fick paddla på vanligt vis en bit ut. Sen skulle tramporna monteras dit och jag kom lite efter, jag trodde då att jag var bland de sista tio. Så var det inte riktigt men långt bak var jag. Min kajak går INTE fort med paddel (heller). Snart kom en liten bro vi skulle under mellan Ulvön och fastlandet, där är det ganska grunt så det blev att paddla på vanligt sätt en bit igen. Andra kajaker passerade mig direkt. Nu kan det väl inte ligga fler bakom tänkte jag. Men det fanns några till bakom. Lite vind bakifrån och nu höll jag en bra fart, med mitt mått mätt, på 7,5 km/h. "De snabba" var sedan länge utom synhåll, men det var ganska många omkring mig och faktiskt några bakom också. Vid norra ändan på Orust (Henån) var det dags att möta motvinden som naturligtvis var betydligt starkare än den varit som medvind. Farten gick ner men jag var fortfarande ganska motiverad att hålla ett visst tempo. Fältet av paddlare började glesas ut men det fanns fortfarande kajaker inom synhåll. Jag tog en p-paus (min andra) strax före Nordströmmarna. Sen gick jag in i Strömmarna och naturligtvis avgick färjan precis framför nosen på mig så jag fick vänta tills det blev fritt. Inte så mycket motvind i dessa trånga vackra vatten.

Men så kommer man ut till den låånga sista sträckan av motvind och båttrafik. Jag passerade en kajak (jodå, faktiskt) men sen såg jag inte till någon mer förrän på Vallerö. Så jag kände mig rätt ensam och när det var 10 km kvar släppte motivationen också, det var ju lite tidigt men jag kände mig ganska färdigpaddlad (eller "nedtrampad" kanske är ett riktigare uttryck). Det var bara att bita ihop och mala på. Jag hade väl hoppats på en tid runt 7tim 30min men under 8tim hade också varit ok. Tyvärr knäckte motvinden mig och jag fick nöja mig med någon minut ÖVER 8tim. Det var inte så dålig tid egentligen, såå många hade inte kommit fram till Vallerön (mest surfskis faktiskt men också några vanliga kajaker) och dom som hade det orkade fortfarande applådera nyanlända. Jag fick en öl (TACK! TACK!) och hjälp att lyfta iland min tunga hinkplast-Sit-on-top-trampkajak. Solen sken och Vallerön visade sig vara ett riktigt paradis för en kanotist. En massa andra kanotister att prata med och fina kajaker/surfskis att titta på.

Det ser lite trångt ut faktiskt.

Jag tog ett bad också, varmt i vattnet, inga maneter och sandbotten att stå på, härligt. Jag fick en öl till (Oh tack så mycket igen!) och efter lite mat var det dags att jobba, dvs sätta upp vindskyddet och leta reda på papperstoaletten. Efter arbetsdagen satt jag på berget och applåderade ankommande paddlare och hjälpte några iland med sina kajaker. Det fanns en som faktiskt var tyngre än min! En K2:a som hette något med Pack Bear, och den var banne mig BREDARE än min också. På kvällen satt folk och tjatade runt elden och hade trevligt. Det är möjligt att dom satt där på natten också, men det kan inte jag vittna om, för jag kojade.

Några tält blev det också men det fanns plats så det räckte.

Dagen därpå vaknade jag alldeles ledbruten och var tvungen att göra en analys varför jag skulle fortsätta 50 km till för att komma till Ljungskile. Jag kom fram till att enda skälet att fortsätta var PRESTIGE. Det duger faktiskt inte som skäl för en prestigelös själ som jag. Så jag lovade mig själv att bara trampa in till Stocken och ringa efter hämtning. Först när jag hade lovat mig själv detta, klarade jag att komma ur sovsäcken. Jag packade ihop mina pinaler och fick lite hjälp av Pack Bear grabbarna (dom var starka) med att få i min trampebåt i sjön.

Starka grabbar i BRED och TUNG K2:a. Notera det lagunlika vattnet.

Några kajaker var en bit utanför och paddlade riktning mot Mollösund. Det kändes lite fel att lägga sig på en annan kurs, så jag tänkte, att kan jag ge upp i Stocken, så kan jag väl ge upp i Mollösund också. Jag gick inte inre vägen utan över Kärringöfjorden, det var lite gammal dyning och bara någon handfull vågor med magnitud. Genom Mollösund sken solen och det verkade som det skulle bli medvind hela dagen. Det var så trivsamt i kajaken så jag sköt lite på att ge upp. Som pessimistkonsulten säjer: "-Kom ihåg. det är aldrig försent att ge upp!" Så jag fortsatte... och fortsatte... och kom hela vägen fram till Ljungskile precis lika slut som jag hade varit på Vallerö dagen innan. Det är dom där sista 10 kilometrarna som jag inte är spantad för.

Jag åt 3 (!) jättegoda korvar och sög i mig nästan 2 liter vätska efter målgång, jag hade nog misskött mitt drickande. Dagens tid blev 7timmar och 22 minuter. Ändå hade jag bara slötrampat, beredd att ge upp vid närmsta udde hela tiden. Så stor skillnad är det på medvind och motvind.

Jag hamnade totalt på 26:e plats. Det är jag ganska nöjd med. När jag tittar på tiderna så inser jag att jag knappast kunde ha kommit högre på listan än kanske 20:a, även om jag varit i bättre form för distansen. Men jag kanske borde sikta LÄGRE på listan istället! Man ska ha klart för sig att många som kom efter mig, inte nödvändigtvis är långsammare paddlare, de valde bara en annan paddlingsupplevelse med långluncher, många strandhugg och någon tog tom en tupplur. Det är det som är "the real beauty" med denna "tävling". Jag skulle gärna läsa någon turberättelse av någon som åt 3-rätters lunch, sov middag och tog det allmänt lugnt. Mediabevakningen höll god koll på "de snabba" men vad/hur gjorde "de coola"?

Tack Leif Jägerbrand, Anders Karlsson med flera! Ett topp-arr! Men det var alltså 20 km för långt för mig, 10 km på lördagen och 10 km på söndagen. Denna gång.

--------------------------------------------------------------------------------

5. Stugturspaddling nr 4

Årets stugturspaddling samlade 13 deltagare. Det var 4:e gången vi körde detta. Initiativet kommer från mig, jag vill ha trevligt sällskap på mina paddelturer. Vi är några vänner som paddlat tillsammans på 80:talet och så tillkommer det bekantas bekanta. Avfärd fredag, paddling lördag, hemfärd söndag, 230 volt i väggen, övernattning inomhus och gemensamma middagar med god mat och vin, så ser väl rambeskrivningen ut för detta koncept. Denna gång var det samling i Räfnäs och ca 15 km paddling till Arholma Nord. Jag hade min Hobie Adventure Island ("Hjärtat av Guld") med stora förluckan igentejpad. Meningen var att säkerställa att det var denna lucka som läckte och inget annat (vilket det visade sig vara, luckan alltså). Sen hade vi en Hobie Oasis (K2) i sällskapet också, en Nordic Fusion surfski, en VKV Anita (K2), en Caribou, en gammal Icefloe och lite annat blandat av "normala" havskajaker. Erfarenheten var också ganska blandad men tillräckligt många hyfsat vana fanns med. Naturligtvis fick vi regn på oss från starten och motvind hela vägen till Arholma Nord. Regnet var väl inte så ihärdigt och vinden var väl rimlig den också.

Nordic Fusion - 43cm bred.

Hobie Oasis - 84cm bred.

Från vänster, en Tollare, en Point 65, en Icefloe och en VKV Anita K2. I bakgrunden en Hobie Adventure Island - 284cm bred.

Eftersom den andra Hobien också ville segla så höll vi Hobies sällskap, det blev ju avvikande kurser jämfört med resten som paddlade. Oasisen stödtrampades av 2 personer och gick högre i vind än jag kunde i mikro-trimaran-kajaken. Totalt sett var det väl dött lopp mellan oss från Räfsnäs till Arholma. Jag hade betydligt större segel och trodde väl i min enfald att jag lätt skulle segla ifrån Oasisen. Men det var alltså fel. I alla fall på pinkryss. Konstigt nog drog jag lätt ifrån vid ett par tillfällen och dom drog lätt ifrån mig vid några. Känsliga för rätt trim på seglen? Helt klart är att Oasisen tål ganska mycket vind trots att den inte har några sidoskrov/utriggare. Några av paddlarna hade tagit utsidan på Arholma och rapporterade fantastiskt stora vågor men det var hörsägen, vi övriga höll bara med och sa " -Visst! Säkert! Vad spännande! Kul för er."

Sen blev det incheckning, vi hade ett hus för oss själva, 13 pers på 2 toaletter och 2 duschar känns lite lyxigt. Middag lagades av oss själva i ett kök-&-matsals-hus av olika matlag med hela menyer. Det blir av någon anledning lite matfixerat på dessa paddlingar. Vid middagen diskuterades planer för lördagen.

Det brukar aldrig bli något enhetligt beslut för lördagens aktiviteter, så icke heller denna gång. Jag deklarerade att jag tänkte gå rätt över Havssvalget till Håkanskär och efterlyste sällskap. Det fick jag, av Cariboun. Några ville inte paddla alls utan tänkte sig en promenad på Arholma, övriga ville paddla runt Arholma. Som Icefloen sa "- Jag har varit minst 17 gånger på Håkanskär men aldrig runt Arholmas vatten."

På lördagen, efter frukost, gav vi oss iväg. Fint väder och gynnsam vind. Kanske skulle jag äntligen få segla lite halv vind eller tom slör. Det blev givetvis kryss på sträckan över Havssvalget till Håkanskär. Men bara ett kryssben. Cariboun och jag gick ungefär lika fort men så bleknade vinden något och Cariboun paddlade iväg. Jag vägrade stödtrampa mer än jag redan gjorde och släppte iväg honom.

Sen kom vinden tillbaka och jag kom ikapp honom trots att avståndet hade hunnit bli ganska stort. Vi kom till Håkanskär samtidigt.

Fotograferad framifrån - pinsamt!

Håkanskär i rätt väder. Det är så här det ska vara.

Vädret visade sig från sin bästa sida och var precis så där som det ska vara. Men inte särskilt länge förtås. Vi hann med lunch och en promenad runt ön för att titta på gamla hus-lämningar. Sjöräddningens båt drog av farten och spanade på oss. Men vi hade kanske fel profil mot vad dom sökte så dom for vidare.

Håkanskär bara lite senare. Denna bild kan vem som helst se att den troligen är tagen 2012.

Himlen mörknade och det blev läge att ge sig av. Cariboun ville inte gå rakt över Havssvalget igen (8-9 km öppet vatten) så det blev kryss igen (suck!). Han lurade in mig bland en massa stenar så jag fick reva seglet, ta upp sticksvärdet, låsa upp pedalerna, lossa rodernedhal och ta fram ordinär paddel. Sen var han borta. Jag fick igång seglingen igen men det var för sent, jag kom inte ikapp Cariboun förrän precis innan Arholma Nord när jag fick mycket vind från rätt håll. Var uppe i 11,8 km/h utan stödtrampning! Väldigt kul!

Så här ska en Hobie Adventure Island framföras, avslappnat! Just här går det inte så fort...

Sista biten innan norra viken hamnade jag i lä och med kryss igen så Cariboun kom i mål en kvart före mig i alla fall. Dom flesta gick nu även en guidad tur inne i Batteri Arholma. Jag missade detta men tog ett skönt bad istället. Fortfarande sol och vackert väder denna lördagskväll. Ja sen drog det ihop sig till mat igen. Läckra menyer, vin och tjat om dagens uteövningar. Spekulationer om vad vädret skulle bli på söndagen.

Anitorna.

Arholma-runt-paddlarna hade också bra lördagsväder.

Mr Fusion och Anitorna.

Hemfärd till Räfsnäs på söndag förmiddag. Naturligtvis fick vi motvind hem också, som ökade och regnskurar naturligtvis. Metrologerna gissar inte bara fel med prognoserna, det blir ju helt fel väder också. Bättring önskas! Har ni ingen yrkesstolthet?

Hela paddlargänget gick på utsidan om Arholma och genom hyfsat smala vatten första biten.

För trångt att kryssa i.

Vi Hobies kom iväg sist och ville segla, med kryss vill man inte ha trånga vatten så vi gick på östsidan om Arholma och söderut. Samma växlande framfart som på fredagen. Ibland var Oasisen före, ibland jag. Utanför Gräddö delade vi på oss och jag gick vidare till Räfsnäs. Nu blåste det ganska bra och tidvis var jag uppe på 10 km/h med viss stödtrampning. När jag kom fram till Räfsnäs var det tomt. Hade resten av gänget redan åkt hem?

På hemväg.

Jag var övertygad om att dom var före mig, dom hade startat före, hade kortare väg, behövde inte kryssa och vi Hobies hade ju dessutom rundat Lidö. Jag kunde inte se dom någonstans. Taskmörtar, jag kunde behövt lite hjälp att få upp en tung hinkplast-sit-on-top på biltaket.

Först efter 45 minuter kommer Mr Fusion in och strax därefter kommer resten av gänget. Jaha det är inte alltid man är sist. Hur snabb är en mikro-trimaran-kajak egentligen jämfört med andra kajaker? Svår fråga faktiskt. Det beror så mycket på vägval, vind, vindriktningar och naturligtvis pauser od. Helt klart är att man väljer olika vägar. Från 5-6 sekundmeter och med en kurs från flack kryss till ren medvind är "Hjärtat av Guld" svårslagen. Men en duktig surfskipaddlare hänger med. Med "Hjärtat" går jag utan ängslan över rätt öppna vatten. I en vanlig kajak följer man hellre land och väljer gärna trånga vatten. I en vanlig kajak är det inga problem att gena genom "stenåkrar". Med "Hjärtat" seglar jag hellre runt sådana områden.  Ska jag igenom riktigt trånga passage kan jag fälla in sidoskroven mot huvudskrovet (med ihoprullat segel!) och trampa mig fram. Är det för grunt för att trampa, kan jag paddla, men inte samtidigt som jag har infällda sidoskrov. Just den kombinationen är svår. Fast kanske om jag fäller sidoskroven framåt istället för bakåt, har inte provat det. Den vanliga kajaken är helt överlägsen i trånga vatten i alla fall.

Jovisst kunde vädret varit bättre denna helg och visst kunde vi haft andra vindriktningar. Men det blev ändå än bra avslutning på paddelsäsongen. Jag har också anmält mig till Stängnäs kanotmaraton 20 oktober som en mental markering att det blir mer paddling före isen kommer. Måtte jag vara förskonad från förkylningar, flunsor och annat otyg denna dag. 20 oktober kan vädret bli hur som helst, det får man ta. Sen blir dags att planera nästa kanotsäsong.

Vi ses på vattnet!

thomas