Intervju med Fredrika Ek

Ett år och 2000 mil har nu passerat sedan Sundsvalls-tjejen Fredrika Ek trampade iväg på den soloexpedition som tar henne över fem kontinenter och jorden runt. Hon lämnade Sverige i jakt på äventyr. Ett äventyr som inte enbart syftar till att uppfylla egna drömmar - utan också till att ge andra flickor och kvinnor möjligheten att förverkliga sina.

Från 50-gradig turkmenisk ökenhetta till köldbitna tibetanska bergspass 5 000 meter över havet. Från utfrågningar av persisk sedlighetspolis till förhör av vietnamesisk militär i stängda gränsområden.
- Utmaningarna och kontrasterna är många och extrema. Men det är stunderna hos alla de fantastiska lokalbor jag möter längs vägen som lämnar de starkaste avtrycken hos mig, säger Fredrika.

Europa, till Turkiet vidare till Iran och Centralasien. Efter tre månader i Kina nådde hon Sydostasien och befinner sig nu i Thailand. 23 länder har hon passerat så här långt. Den avverkade sträckan motsvarar redan nu ett halvt varv runt ekvatorn, men för Fredrika själv är trampandet sekundärt.
- Cykeln är mitt verktyg. Det är friheten, naturupplevelserna och mötet med människor jag vill åt. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att lära känna nya platser, människor och kulturer. Eller för all del, mig själv, säger hon.

Resan gör Fredrika inte enbart för sitt eget höga nöjes skull. Hon cyklar till förmån för organisationen ActionAid. En organisation som arbetar globalt för att hjälpa flickor och kvinnor ur fattigdom och förtryck.
- Det här projektet kändes meningsfullt redan före start. Men efter att med egna ögon ha sett de vidriga livsvillkor tjejer på många platser föds in i och lever i, finns det ingenting jag hellre vill lägga min tid och kraft på, berättar hon.

Ett andra år av äventyr står nu för dörren. Australiens outback är närmast på tur. Nya utmaningar, mäktiga naturupplevelser och starka människomöten blir det så klart.
- Det enda jag vet säkert är att jag inte vet vad som väntar. Och ingenting gör mig lyckligare, avslutar Fredrika.

Vi skickade några frågor till Fredrika:

Var befinner du dig just idag? Och hur mår du?

I södra Thailand, en dagstur från gränsen till Malaysia. Jag är glad och trött, på väg att somna efter en lång och ruskigt varm dag i sadeln.

Hur mår din cykel? Har den stått pall för alla påfrestningar hittills?

Den har varit en utmärkt respartner! Den har visat sig klara både höga höjder och extrema temperaturer betydligt bättre än jag gör. Och gnäller aldrig, hur stark motvind vi än må ha ;-)

Hur planerar du dina dagsetapper?

Jag är ju oftast på det klara med vilket vädersträck jag vill åt. Utöver det, planerar jag helst inte alls. Mina bästa dagar kommer alltid när jag kryper ur sovsäcken med ett öppet sinne och helt enkelt ser var och till vem vinden tar mig.

Har du gjort några längre uppehåll förutom då du firade nyår med din familj?

Ett par gånger har jag fastnat i olika byråkrati-träsk. Jag spenderade till exempel två veckor i Osh, Kirgizistan, innan jag fick mitt kinesiska visum klart och kunde fortsätta österut.

Har du träffat många andra cyklister?

Några etapper har jag gjort tillsammans med andra jag mött längs vägen. Centralasien är ett riktigt paradis för äventyrscyklister, där träffade jag på många likasinnade.
 
Hur bor och  sover du?

Jag sover i regel i mitt tält, som jag under året slagit upp på alla tänkbara (och otänkbara) platser. Ibland har jag tur och bjuds in till att spendera natten hos lokala familjer. Här i Sydostasien har det också blivit relativt många nätter på olika gästhus.

Du har blivit utfrågad av persisk sedlighetspolis och förhörd av vietnamesisk militär i stängda gränsområden. Hur kändes det i dessa situationer? Var det hotfullt?

Folk i uniform kan absolut vara tradiga att ha att göra med. Men jag har alltid känt mig trygg och lugn med situationerna jag hamnat i med olika auktoriteter.

Har det känts otryggt eller hotfullt någon annan gång när du varit på väg bortsett från incidenterna ovan?

Jag har varit i en del situationer som innan den här resan förmodligen skulle ge mig hjärtstillestånd. Med tiden ska det dock till mer och mer innan pulsen går upp. Och om det är någonting det här året har visat är det att världen inte är så stor och farlig som vi lätt leds till att tro där hemma.

Vilket land eller plats har gjort störst intryck hittills?

Pamir-bergen och Tibetanska högplatån i Kina var båda helt utomjordiska naturupplevelser med pass efter pass på runt fyra- och femtusen möh. Jag trivs allra bäst i de där enorma, tomma landskapen man hittar uppe på bergsplatåerna. Men de allra starkaste avtrycken kommer från stunderna jag delat i hemmen hos alla de fantastiska människor jag mött längs vägen. Iran står i en klass för sig, med de vänligaste och mest hjälpsamma människor jag någonsin mött.

Du cyklar till förmån för ActionAid en organisation som arbetar globalt för att hjälpa tjejer och kvinnor ur fattigdom och förtryck. Har du sett något av deras arbete från de platser du besökt?

Ett planerat besök i en projektby i Vietnam fick tyvärr ställas in. ActionAid bedriver sitt arbete över hela världen, så det återstår att se var och när vi kan få till ett besök. Den distansbaserade insamlingen har nu passerat 200 000 kronor, så tills vidare trampar jag på för att den siffran ska växa sig ännu större.

Det sprudlar av positiv energi och glädje i dina texter i din blogg bilderna är underbara. Vi önskar dig ett fortsatt fantastiskt äventyr och lycka till med insamlingen till Action Aid!

Tack! :-)

Här är lite kul statistik.

Följ Fredrika i bloggen

Eller på Instagram