I dag har jag köpt ny mtb...  lite impulsivt kanske, men är det rea så är det...

Min gamla trotjänare, en Kona Explosif från 1997 har gjort sitt i den allra stökigaste terrängen i alla fall. Jag kommer inte att göra mig av med den utan den får bli ett renoveringsobjekt istället. Den är nästan en raritet numera, med sin fina trippelreducerade stålram från Columbus.

Kona Explosif 1997 års modell:

Dagens inköp, blev en av de hojar jag kikat på ganska länge, men det har inte blivit av tidigare med köp... men nu när jag stukat foten och skogslöpningen inte är aktuellt på ett tag så tog skogsabstinensen över. ;-). Och att detta dessutom sammanföll med en rea, så gick det ju inte att motstå.

Jag bestämde mig redan för några år sedan att nästa hoj blir en heldämpad, eftersom ryggen tar för mycket stryk, med åren (?)... samt att det är ruskigt kul att känna att man kan dra på utför och över de flesta hinder.

Det blev en Cannondale Rush Carbon 3, av 2009 års modell:

Ganska snygg om ni frågar mig!

Hem snabbt som f**n och iväg, kanske lite väl snabbt... tre km ut i skogen fick jag nämligen punka, en punka jag kunnat undvika om jag kollat däcken lite mer... innerslangarna var så pass dåligt isatta av cykelbutiken att ventilen gick av i gummit... dessutom så hade jag inte noterat att det var racerventiler, så min reservslang med bilventil gjorde inte mycket nytta... bara att knalla hem mao :-/.

I väg snabbt och köpa rätt slang... och ut igen.

Och det var såklart ruskigt kul, man blir som ett barn. Det blev nästan 2 mils lekstuga.

Dämparna var helt fantastiska, och lås funktionen funkar verkligen, den blir nästan helt stel när man låser dem. Och över rötter och sten funkar det utmärkt, dom sväljer det mesta. Jag var också positivt överaskad över hur lätt det var att klättra, det hade jag inte förväntat mig. Men det krävs lite annan teknik.

Skivbromsarna fungerar ruskigt bra, ett klart lyft jmfr med V-bromsar.

Efter att i alla år varit van vid SPD och LOOK pedaler så var det dags för ytterligare ett pedalsystem, Crank Brothers... inte helt lätt att komma ur dem... vilket resulterade i en vurpa med medföljande symetriska drevköttsår på vaden :-) det kan jag ta, det går ju att justera.

Styret är tokbrett, så det skall kapas lite. Och kanske en lite längre styrstam.

Carbonramen ser klumpig ut, men det är den inte :-).

//Thomas