Jag har haft ett fantastiskt fågelskådarår - med mina mått mätt. Jag har redan slagit nytt rekord vad det gäller antal arter på ett och samma kalenderår, och om jag ligger i lite grann, så kommer jag att kunna passera 200 för första gången.
Trots att jag sett så pass många olika arter, så är det många vanliga fåglar som jag ännu inte varken sett eller hört. Främst gäller det vanliga skogsfåglar som tofsmes, talltita, korsnäbbar, orre etc.
Fågelskådaren föreslog därför att jag och Livskamraten skulle ge oss ut i skogen en natt och som omväxling hålla oss vakna (sades med en viss ironi). Då skulle vi minsann åtminstone höra de flesta som jag saknar.
Efter lite fundering fram och tillbaka kom vi överens om att dela upp det på två nätter istället. I vår ålder krävs lite starkare yttre stimuli än lite fågelkvitter för att hålla oss vakna en hel natt. Natt 1 skulle vi vara ute tills allt tystnat och natt 2 skulle vi vara ute i god tid innan solen gick upp.
Första natten var magisk.
Det blev inte så många arter denna natt, men ett möte var fantastiskt. I ett tidigare blogginlägg - http://www.utsidan.se/blogs/majjens/15574.htm - berättade jag att jag hört nattskärra på Öland. Det var första gången sedan jag var barn. Fågelskådaren berättade för oss om ett mycket säkert ställe i Kilsbergen när det gäller just nattskärra. Det skulle förstås vara roligt att få SE en skärra. De brukar sitta på en grusväg och deras ögon lyser röda när man närmar sig med bilen.
Innan vi kom fram till detta speciella ställe stannade vi på en kulle i närheten för att lyssna efter orre. På väg ner från kullen dyker plötsligt en stor fågel upp i mörkret. Den flyger rakt emot mig, men tvärvänder en eller två meter framför mitt huvud, och i svängen vänder den undersidan till. Två tydliga ljusa fläckar lyser ute på vingarna. Nattskärra!
Den flyger in i ett buskage strax intill och spelar sedan upp en rad olika läten. Sedan vi hämtat oss från överraskningen sätter vi oss i bilen och rullar de sista hundratalet meter till det ställe vi blivit tipsade om. Visst sitter de där också, men vi ser inget annat än de lysande ögonen.
(Positioneringen gäller förstås, mötet med nattskärran.)
