I år (2008) gick Karin och jag södra Rapadalen för andra gången. Målet den här sommaren var bara Litnokstugan och att försöka hitta en bättre väg än att tvingas upp i skogen. Saken är nämligen den att man kan bli lite lurad eller hamna i en återvändsgränd precis i början på vandringen. Syftet med denna lilla artikel är att i detalj beskriva hur man kan nå en alldeles fantastisk del av Sarek -  som inledning eller avslutning på en tur.

Jag har sökt överallt efter en beskrivning av hur man kan gå i södra Rapadalen utan att hitta något. Ändå var just denna del av Sarek mycket viktig för Axel Hamberg. Han märkte också ut en stig från Litnokstugan till Kåtokjokk genom skogen. Svante Lundgren skriver så här i sin bok "Sarek - Färder och iakttagelser i fjällen mellan luleälvarna", (Nordisk Rotogravyr 1946):

"Som bekant vistades Hamberg i Sarek alla somrar mellan 1895 och 1931 med undantag för åren 1898 och 1917... Lika säkert som våren kom professorn år efter år opp till sitt fjälland. Han fortsatte sina resor så länge krafterna räckte, egentligen ännu längre, ty sista gången måste han rida från Tjåmotis och orkade endast med svårighet gå den korta sträckan mellan Litnokkanalen och stugen. Amul var med den gången, men det är mor Länta som berättar: - Å när dom lämnade stugan å hade gått nåra steg, vände Hamberg sej om, stannade en kort stund å sa: Adjö nu Litnok, för nu är de sista gången. Nu kommer jag aldrig mer... Det var kanske inte bara vetenskapen som drog professorn till fjälls - fjällen själva hade fångat också honom i sitt magiska grepp."

Vad i allsin dar var det för väg Hamberg tog från Litnokkanalen upp till stugan? Tja, till att börja med är ju inte Litnokkanalen utsatt på kartan. Den senaste flygfotobilden från lantmäteriet ser ut så här (finns just nu bara som infraröd bild:

Om man börjar från början och tar båten från Aktse så lämnar Lennart Läntha av oss vid båtlänningen:

Observera att det går alldeles utmärkt att få skjuts till Aktse om man kommer ner från Sarek till båtlänningen. Jag vet att det har funnits frågor om detta på utsidan tidigare.

Om man följer stigen längs älven kommer man efter 20 minuter till en mycket djup fåra av Litnokjåkåtj. Kanalen är inte vadbar, den är flera meter djup. Man kan då välja "skogsvadet" som vid lågvatten kan gås över direkt. I år (24/7 2008) var man tvungen att göra så här:

Har man gjort detta vägval tvingas man in i skogen som i sig inte är särskilt snårig, men det är relativt kuperat och en riktig bastu med mygg och flugor om det är varmt. Karin och jag behövde 3 timmars ganska hård vandring innan vi nådde fram till Litnokstugan 2006 och vi badade i svett. Skogen ser ut ungefär så här:

Väl framme vid Litnokstugan får man en gräsmatta att tälta på.

Tyvärr har någon försökt bryta sig in i stugan (det syns lite vid tvärslån på bilden). När vi sedan skulle gå tillbaka bestämde vi oss för att följa älvkanten. Myrar och sly passerades på behörigt avstånd:

Vi hade kunnat gå sträckan på säkert mindre än en timme jämfört med 3 timmar genom skogen. Men vem kan låta bli en sandstrand:

Eller en rastplats som om man vore på en söderhavsö (med fjäll!):

Allt verkade gå så bra och vi hade bara en liten myr och några hundra meter till det gamla "skogsvadet" när detta mötte oss:

Litnokjåkåtj djupare än någonsin. Istället för att gå tillbaka och tvära jåkken längre upp och fortsätta genom skogen bestämde vi oss för att låta älgarna visa vägen. Älvkantsvägen slutar här:

På andra sidan finns sandreveln som är på "rätt sida" och bara 15 minuter från båtlänningen. När vi kom från andra hållet provade vi inte ens - det såg alldeles för djup ut. Nu var det alldeles för frestande. På bilden ser man att det finns en "slamgräns". Där går en ås där man bottnar om man följer den:

Det är ganska djupt (ännu lite djupare när man tvärar över till sandreveln på andra sidan):

Strömmen är mycket svag, men är man känslig för kallt vatten kan det ju bli lite knepigt. Om man klarar detta vad har man en alldeles fantastisk väg genom södra Rapadalen även ovanför Litnokstugan...

ända fram till Kåtokjokk:

Här vadar man förstås inte utan går upp längs Kåtokvagge och använder sig av bron.