2018-03-20 - 2018-03-23 , Genomförd

Tisdag 20 mars – uppför!
Det var en härlig start på turen. Solsken på förmiddagen, vindstilla och knappt kallt (-6). Alla fyra fick skjuts med snöskoter till Stour Tahta, Sarek gränsen. Mamma återvände till Kvikkjokk (och möjligtvis såg spår efter varg) medan vi spände på skidorna och begav oss mot Pårekslätten. Vädret växlade och så småningom var det snöblåst med dålig sikt. Vi lyckades dra pulkan upp för berget (klättrade ca 400 m) trots lössnö och motvind. Det blev ett tidigt avslut på första dan och vi lagade middag inne i tältet. Alec blev frusen om tårna med vi lyckades värma upp dem som tur var. Vi fick inga frysskador under hela resan! Den kvällen sov vi insvepta i varma sovsäckar medan det blåste kallt ute.


Onsdag 21 mars – nu blåser det på riktigt
Det var bättre sikt på morgonen men inte helt lätt att hitta rätt. Allting var vit på kalfjället och det blåste mycket. Vid ett tillfälle använde vi vindsäcken för att komma undan vindens kyla. Vi sat och åt mammas fröknäcke – både näringsrikt och gott! Under lunchpausen fick vi besök av en modig/desperat lämmel som letade frön och en grop för att gräva ner sig. Den till och med klättrade på Alecs ben och sökte skydd vid pappas kök. Sent på eftermiddagen slog vi läger med utsikt över Rapadalen och ståtliga Skierfe inom synhåll. Det blev en kall men lugn kväll. Vi kan bekräfta att torkat renkött smakar bäst på fjäll!


Torsdag 22 mars – Rapadalen
En otroligt vacker dag. Den började med en strålande soluppgång över Rapadalen och slutade med norrsken vid Aktsestugan. Vi åkte på rapadalens slingrande delta. Anslöt oss till skoter spår och hittade spår av djurliv – ren, hermelin, hare, räv, ripa. Vi övernattade i Aktsestugan och det var packat, bl.a. fyra hundspann, sex belgare, och ett par från Jönköping. Det var klart och kallt den kvällen (19 grader). Vaga streck reste sig i skyn och vi undrade om det kunde vara norrsken. En knappa halvtimme senare var det ett tydligt vackert spel som skimrade. Varken Alec eller jag har sett norrsken tidigare och vi tyckte att det var alldeles magiskt.


Fredag 23 mars – sista sträckan och vi har krut i benen
Måste nämna att Alec var riktigt duktig och stark och skidra suveränt hela resan, speciellt sista dan då han drog pulkan med rasande fart. Vi hade långt att resa sista dan, ungefär 30+ kilometer. Som tur var det fint väder och vindstilla. Vi stannade halvvägs vid Sitoälvsbron, åt lunch och fick se en vacker Lavskrika. Det var struligt att ta sig över Seitevare dammen och det slutade med att vi inte åkte den rakaste vägen. När vi hamna på fel sida av dammen och det började bli sent kändes det jobbigt. Som tur var lyckades mamma ordna (i sista minuten) att vi fick skoter skjuts sista biten. Vilken hjälte!

Klartslut!