Malingsbo-Kloten

2017-03-31 08:09   Gundlabo

Då är det dags med lite eftertanke att redigera denna lilla tur. Första nedslaget är att det blev mycket riktigt en liten tur. Bara hälften så lång som jag tänkt mig. Andra nedslaget blir att jag får inte glömma hur jobbigt det är att vandra i snö.

Det var med i beräkningen när jag åkte men hade gott mod när det var snöfritt hela vägen upp ända tills skyltarna började stå kloten 10. Då kom också snön. Så på en mil byggde det nästan en decimeter med snö. Ingen höjdare... speciellt inte med tanke på att det var skare upptill och smältvatten och lera nertill under snön. Spännande kombination, men ack så besvärlig.

Men efter jag parkerat vid kloten så vandrade jag iväg med gott mod efter att ha kollat så gps och telefon hängde med så dom visste vart jag var.
Första biten var rätt tung då jag gick på halt skidspår och sen ren lössnö över ett blaskigt snårhygge. När jag väl kom ut på leden som var ett skoterspår så här års gick det lite bättre men gick igenom skaren rätt ofta ändå.
Leden går genom granskog så är faktiskt lite tråkig. Men går man den vid barmark så kan man nog hålla god fart.

Då jag hade kört rätt långt så hoppades jag nå Malingsbo första natten och övernatta i någon av kojorna där.
Halv tre på eftermiddagen började mitt lilla vandringsäventyr.

Men packningen och underlaget gjorde sitt till och jag insåg redan innan jag gått en mil att det gick på tok för långsamt.
Så en bra notering. 18 kilo är för mycket i ryggan, får försöka lite bättre att tvinga ner vikten till runt 15.

Nådde Bråtenkojan runt sex men bristen på ved och att kojan inte såg så inbjudande ut invändigt gjorde att jag valde att fortsätta och genade upp till stora haraldstorp kojan istället.
Hade fått lite förnyad energi när jag passerade dammen och lite fina miljöer några kilometer innan så efter ett kvickt samtal hem efter jag äntligen fått täckning fortsatte jag Norrut.

Mörkret han falla innan jag nådde fram till nästa övernatting men det var värt den sista kraftansträngningen. Stort vedförråd och härliga bänkar, synd bara att draget är sådär så stugan rökfylldes i huvudnivå emellanåt.

Leden hit var välmärkt tyckte jag. Passerade ett par fina fiskeställen med några vindskydd och en liten koja där med. vid ett hygge så fick man kika lite efter stigen men behövde inte lång stund innan jag hittade nästa markering. Vid ett tillfälle så avvek jag från leden och gick ut på den snöfria vägen för att spara benen lite och jag visste leden skulle strax korsa vägen ändå.

Sov gott och brydde mig inte om att hålla elden vid liv, hade fått upp värmen fint och dom stora stockarna som låg på brann länge. Vaknade några gånger men insåg att jag låg otroligt skönt och frös inte någonting. Vaknade vid åtta men låg och småslumrade lite och myste av situationen.

Funderade lite hur jag skulle göra härnäst, vända hemåt och slippa snön eller plöja vidare norrut och ta några nätter till.
När gasen tog slut lagom tills frukostgröten var klar så stod det klart att det var hem jag ville,
Åt och plockade iordning och kollade kartan. Sen bar det av. Tog leden västerut och siktade på en grusväg jag kunde ta söderut och sen gå längs med sjön "Stora djurlången" i princip hela vägen.

Strax efter St. Haraldstorp insåg jag att jag gjorde ett halvklokt val. Vända hemåt - Mycket klokt, Ta leden västerut istället för vägen jag gick igår - sämre val.
Inget skoterspår.. det hade jag visserligen lämnat bakom mig åtskilliga kilometer sen, men här hade snön inte smält alls lika mycket och underlaget var sämre.
Så några kilometer tills jag äntligen kom ut på en grusväg så fick jag bära min lilla hund genom knädjup snö med lervälling under. Det var inte den trevligaste av vägar. Tjockt med höga träd bredvid med så kände mig väldigt långt ifrån civilisation, men kämpade på.

Kom ut på vägen och då var det raskt tempo söderut, det märktes att packningen var något kilo lättare efter mat och vätska hade försvunnit.
Det blåste en del när vi kom ner till den långa sjön men var inte ett dugg kallt. Mellan 5-8 grader och växlande sol gjorde vår vandring väldigt trevlig där vi avverkade kilometer efter kilometer med vattnet på ena sida och den smältande snön på andra sidan.

Blev ingen matrast på vägen utan vi tog bara någon liten vätske och fikapaus medans vi beundrade utsikten.

Nådde bilen utan några krångligheter och redan vid halv tre var vi på väg hem igen. När jag väl kom hem så såg jag på gps's att rundan var totalt på 2.6 mil. 1,3 åt båda hållen.
Så det var väl en bra startrunda för 2017, men bara lite drygt hälften av vad hade tänkt mig.
Hemlängtan blev för stark dragning och med brist på gas och snöfyllda spår så kunde jag inte kämpa emot den. Hade med mig sprit till köket i reserv men jag ångrar inte att jag åkte hem i förtid. Eller att jag fuskade mig på grusvägar på retur vandringen.

Ska se om jag lyckas få upp några bilder, men den delen jag gick var rätt tråkig ända tills första kojan egentligen. Men tror resten av leden är mycket roligare och att gå denna på sommaren eller hösten är nog härligt.