2007-07-02 - 2007-07-20 , Genomförd

Min familj och jag seglade till norska västkusten sommaren 07. Vi startade från Göteborg en morgon och anlöpte Stavanger 36 timmar senare efter en osedvanligt lättsam seglats med vinden från aktern hela vägen. Efter en natts vila och en titt på staden fortsatte vi in i Lysefjorden som är en av fjordarna innanför Stavanger. Här finns den berömda Preikestolen (Predikstolen) som är en 600 m hög klippa som stupar rätt ner i den blågröna fjorden. Turen in i fjorden var mäktig. De branta fjällsidorna reser sig på båda sidor av den smala fjorden med grönskimrande vatten. Vi kände oss så små, så små där inne. Halvvägs in i fjorden ankrade vi och därifrån gav oss av med dagspackning uppför fjällsidan. Det fanns en markerad led att följa men den var inte särskilt vältrampad nerifrån fjorden. Högre upp kom vi förbi Preikestolshytta dit det går att köra bil och här blev det desto mer folk. En strid ström av turister från alla världens hörn strävade uppåt mot den berömda klippan. Vi fick en del vackra vyer en bit upp men sedan sveptes vi in i ett tätt moln med regn. Tyvärr såg vi i stort sett ingenting när vi väl kom upp till platån. Nåväl, efter en snabb lunch var det bara att traska ner igen. Stigen hade nu förvandlats till en bäck med forsande regnvatten och vi var rejält blöta när vi efter tio timmar var tillbaka i båten.
Några dagar senare hade vi seglat vidare norrut och in i Hardangerfjorden. Här gjorde vi flera fina dagsturer. Den jag tyckte mest om gick upp till Bondhusbrea som är en av armarna på den stora glacären Folgefonna. Första sträckan från fjorden går på en lättvandrad grusväg upp till sjön Bondhusvatnet. Sedan kan man forsätta upp utmed en markerad led till alldeles nedanför rasbranten. Där hade det nog varit klokast att vända eftersom vi hade våra inte så gamla döttrar med oss men alla fyra ville vi så gärna upp till iskanten. Vi klättrade med händer och fötter upp för den klippiga branten till den blå isen och njöt av synen när vi kom upp. Vädret var strålande denna dag och som sällskap i branten hade vi en massa nyfikna och oblyga getter. Eftersom kalla fallvindar från glaciären kylde rejält så började vi återtåget efter en kort stund vid iskanten. Vi tog det väldigt försiktigt ner för att inte falla eller dra loss stora stenar som kunde skada någon annan. En härlig dagstur!
Vi besökte även en liten ögrupp som heter Kvitsöy. Öarna ligger långt ut och är ständigt utsatta för Nordsjöns vind och vågor. De är mycket gröna och hundratals får betar överallt. Där finns även ett rikt fågelliv. Fisket är fantastiskt och vattnet kristallklart.