Den särpräglade, biologiskt och kulturhistoriskt mycket värdefulla Skriketorps¬ravinen är belägen strax söder om Graversfors i Norrköpings kommun och skär där genom ett kuperat morän- och bergsavsnitt i skogsbygden i Kolmården. Ravinen genom¬korsas av Pjältån, som rinner söderut mellan Åby och Jursla från Näknen till dess mynning i Motala Ströms gamla mynningsområde i Loddbyviken. Ån har skurit sig ned i de mäktiga finsedimentlager som täcker dalbotten och bildat den magnifika ravinen med flera anslutande sidoraviner, avsnörda korvsjöar och topografiskt varierade omgivningar. Vattendraget är totalt 8,2 kilometer långt med en fallhöjd på cirka 58 meter och en medelvattenföring på 0,92 kubikmeter per sekund längst ned i vattensystemet.
Pjältåns naturreservat består av Skriketorpravinen och den 1,2 kilometer långa sträckan av Pjältån som rinner fram nere i ravinen som är inklämd mellan riksväg 55/56 i väster och järnvägen i öster. På den östra sidan gränsar Pjältåns naturreservat till naturreservatet Dvardala. Naturreservatet berörs av den korsande riksvägen i väster och vattnet rinner här under vägen i en trumma. Även ett litet område väster om vägen ingår i naturreservat.
Pjältån bedöms vara länets viktigaste reproduktionslokal för havsvandrande öring och eventuellt även för flodnejonöga. Åns sträckning genom Skriketorpsravinen utgör förmodligen det enskilt viktigaste lek- och uppväxtområdet för havsöringen. I den övre delen av ravinen finns korta sträckor av forsande vatten, medan vattnet i den södra delen mestadels är svagt strömmande.
I ån, som tidigt utnyttjats för kraftproduktion, finns lämningar av dammar, dammluckor, äldre brofästen och vägövergångar kvar. Den nedlagda kraftstationen Dvardala finns ännu kvar och ingår i naturreservatet. Ravinens västra sida har påverkats av anläggandet av riksvägen i senare tid och därför är den östra sidan bättre bevarad. De lövträdsbe¬vuxna ravinkanterna är bitvis så branta att erosion sker fortlöpande, delvis påskyndat av dränering från den odlade marken ovanför ravinens sydöstra del. I den södra delen av ravinen har ån i samband med anläggningen av riksvägen flyttats från sitt ursprungliga lopp och kulverterats utmed en cirka 60 meter lång sträcka.
Trots mänsklig påverkan har vattenmiljöerna i ravinen en delvis naturlig karaktär som utgör en viktig livsmiljö för en mängd organismer utöver öring och flodnejonöga. Ädellövskogen i ravinen har i stora delar en lång kontinuitet av orördhet och gott om död ved vilket gynnar bland annat mossor, lavar och svampar. Ån i kombination med ädellövskogen ger en speciell miljö med hög luftfuktighet vilket gör att många rödlistade arter från flera olika artgrupper är knutna till området.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

0, Områden som ej kan klassificeras enligt IUCN: s system.

9,41

0,00

10,14

10,10