Skarpåskälabodarna
Beskrivning
Naturvärdesbedömning
Skarpåskälabodarna (400 m.ö.h.) är beläget 10 km sydväst om Hammerdal. Området och omgivande terräng utgörs av en nordostsluttning som utgår från höjden Håxåskälen (500 m.ö.h.). Berggrunden tillhör Jämtlands kambro-silurområde.
Skogen är i hela området grandominerad med en medelbeståndsålder på 120 år men enstaka äldre granar står spridda här och var. Granen är relativt grov och ibland rejält högväxt. Skogstypen varierar med tydlig kalkbarrskog i området östra del och mer utpräglad näringsrik granskog i dess västra del. Här finns dock ingen definitiv gräns utan bägge skogstyperna går in i varandra. Fältskiktet är tydligt påverkad av både rörligt markvatten i svagt sluttande terräng samt av underliggande kalkberggrund. Frisk mark dominerar men det finns gott om fuktiga partier.
Kärlväxtfloran är mycket artrik och många kalkkrävande arter förekommer i riklig mängd speciellt i områdets östra del. Här finns blåsippa, tvåblad, underviol, kransrams, finbräken, trolldruva och ofta på mattor av kranshakmossa. Här och var dyker även guckuskon upp. I den utpräglade näringsrika granskogen i väster domineras fältskiktet av nordisk stormhatt, tolta, kärrfibbla, ormbär m.fl.
Inslaget av lövträd, framför allt sälg och asp är påtagligt. Här och var finns solitära grova aspar utspridda inom i stort sett hela området. En av de grövsta asparna har en brösthöjdsdiameter på 90 cm. Den största mängden stående och liggande asp finns i områdets västra del. Det finns även grova sälglågor.
Död ved av gran förekommer främst i form av färska döda lågor men enstaka gamla granlågor förekommer. I områdets västra del är detta påtagligt. Skogsstrukturen är skiktad, bitvis tät och bitvis luckig. Inom området finns ett rikkärr utpekat som nyckelbiotop av SKS. I rikkärret finns arter som flugblomster, guckusko, blodnycklar m.fl.
En mindre bäck rinner genom området i öst-västlig riktning och ofta med finbräken i kantzonen.
Skogen bär spår av en relativt omfattande plockhuggning från mitten av 1900-talet och dessa stubbar förekommer frekvent inom hela området. Den höga boniteten har dock bidragit till en snabb återhämtning. En äldre körväg går genom området i öst-västlig riktning. Inga brandspår är funna i området.
Länsstyrelsens bedömning
Skarpåskälabodarna är ett synnerligen utmärkt exempel på blandningen av näringsrik granskog, rikkärr och kalkbarrskog inom Jämtlands Kambro-Silurområde. I området finns en ansenlig mängd asp och sälg och en påtaglig mängd död ved av både gran, asp och sälg. Området gränsar dessutom i öster mot ytterligare ett skyddat område av samma karaktär. Flera rödlistade arter är funna i området knutna till både asp och gran. Utpekad värdekärna har högt naturvärde på beståndsnivå med avseende på förekomsten av kalkbarrskog med arter knutna både till marknivå och trädskikt. Trots ett tidigare omfattande volymuttag är mängden död ved förhållandevis stor.
Enligt den nationella strategin för formellt skydd av skog har Jämtlands län ett nationellt ansvar för kalkbarrskogar. Objektet går även under benämningen ¿skogar med hög bonitet¿ som för Jämtlands län är en underrepresenterad skogstyp i det befintliga skogsskyddet. Skyddet av detta område har därför stor betydelse för att miljömålet levande skogar ska nås och Länsstyrelsen gör bedömningen att områdets naturkvaliteter endast kan bevaras och utvecklas genom ett formellt skydd.
Förvaltningsinriktning
Någon uttalad skötselinriktning finns inte för närvarande. Den rikliga mängden lövträd av utvecklingsbar karaktär kan dock innebära att en del gran kan behöva ringbarkas för att friställa de mest lövrika bestånden.
Skarpåskälabodarna (400 m.ö.h.) är beläget 10 km sydväst om Hammerdal. Området och omgivande terräng utgörs av en nordostsluttning som utgår från höjden Håxåskälen (500 m.ö.h.). Berggrunden tillhör Jämtlands kambro-silurområde.
Skogen är i hela området grandominerad med en medelbeståndsålder på 120 år men enstaka äldre granar står spridda här och var. Granen är relativt grov och ibland rejält högväxt. Skogstypen varierar med tydlig kalkbarrskog i området östra del och mer utpräglad näringsrik granskog i dess västra del. Här finns dock ingen definitiv gräns utan bägge skogstyperna går in i varandra. Fältskiktet är tydligt påverkad av både rörligt markvatten i svagt sluttande terräng samt av underliggande kalkberggrund. Frisk mark dominerar men det finns gott om fuktiga partier.
Kärlväxtfloran är mycket artrik och många kalkkrävande arter förekommer i riklig mängd speciellt i områdets östra del. Här finns blåsippa, tvåblad, underviol, kransrams, finbräken, trolldruva och ofta på mattor av kranshakmossa. Här och var dyker även guckuskon upp. I den utpräglade näringsrika granskogen i väster domineras fältskiktet av nordisk stormhatt, tolta, kärrfibbla, ormbär m.fl.
Inslaget av lövträd, framför allt sälg och asp är påtagligt. Här och var finns solitära grova aspar utspridda inom i stort sett hela området. En av de grövsta asparna har en brösthöjdsdiameter på 90 cm. Den största mängden stående och liggande asp finns i områdets västra del. Det finns även grova sälglågor.
Död ved av gran förekommer främst i form av färska döda lågor men enstaka gamla granlågor förekommer. I områdets västra del är detta påtagligt. Skogsstrukturen är skiktad, bitvis tät och bitvis luckig. Inom området finns ett rikkärr utpekat som nyckelbiotop av SKS. I rikkärret finns arter som flugblomster, guckusko, blodnycklar m.fl.
En mindre bäck rinner genom området i öst-västlig riktning och ofta med finbräken i kantzonen.
Skogen bär spår av en relativt omfattande plockhuggning från mitten av 1900-talet och dessa stubbar förekommer frekvent inom hela området. Den höga boniteten har dock bidragit till en snabb återhämtning. En äldre körväg går genom området i öst-västlig riktning. Inga brandspår är funna i området.
Länsstyrelsens bedömning
Skarpåskälabodarna är ett synnerligen utmärkt exempel på blandningen av näringsrik granskog, rikkärr och kalkbarrskog inom Jämtlands Kambro-Silurområde. I området finns en ansenlig mängd asp och sälg och en påtaglig mängd död ved av både gran, asp och sälg. Området gränsar dessutom i öster mot ytterligare ett skyddat område av samma karaktär. Flera rödlistade arter är funna i området knutna till både asp och gran. Utpekad värdekärna har högt naturvärde på beståndsnivå med avseende på förekomsten av kalkbarrskog med arter knutna både till marknivå och trädskikt. Trots ett tidigare omfattande volymuttag är mängden död ved förhållandevis stor.
Enligt den nationella strategin för formellt skydd av skog har Jämtlands län ett nationellt ansvar för kalkbarrskogar. Objektet går även under benämningen ¿skogar med hög bonitet¿ som för Jämtlands län är en underrepresenterad skogstyp i det befintliga skogsskyddet. Skyddet av detta område har därför stor betydelse för att miljömålet levande skogar ska nås och Länsstyrelsen gör bedömningen att områdets naturkvaliteter endast kan bevaras och utvecklas genom ett formellt skydd.
Förvaltningsinriktning
Någon uttalad skötselinriktning finns inte för närvarande. Den rikliga mängden lövträd av utvecklingsbar karaktär kan dock innebära att en del gran kan behöva ringbarkas för att friställa de mest lövrika bestånden.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Jämtlands län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
49,21
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
56,82
Areal totalt (hektar)
56,82
(Logga in för att skriva en kommentar)
