Naturreservatet Gö utgör Blekinges största sammanhängande ekskogsområde med förekomst av ett betydande antal rödlistade arter, främst vedinsekter. Merparten av skogarna utgörs av ekdominerad ädellövskog. Förutom ek finns i rikare skogar också ett varierande inslag av andra ädellövarter, främst ask, lind, lönn, bok, fågelbär och alm. Bok och ask förekommer i bestånd på några områden. Sumpskogar och skogskärr är rikligt förekommande inom området. Störst är Ålabokärret där al dominerar i trädskiktet och trädens socklar är väl utvecklade. Boamossen består av två delar och är glest bevuxen av gamla tallar. Andra naturtyper är betad havsstrandäng, sandhedar, sandfält och hällmarksimpediment.

De marina områdena runt Göhalvön uppvisar en mosaik av grunda mjuk- och hårdbottnar. En gradient i exponering leder till att vegetationen förändras successivt från skyddade till vågexponerade miljöer. De varierande bottenförhållandena möjliggör livsmiljöer för en mångfald av djur och växter.

Området är geologiskt intressant då det är ett av få ställen i Blekinge öster om Listerlandet som präglas av större drumliner. Halvön är typområde för Gömorän, Listerbyformationens understa enhet. Drumlinerna ligger utsträckta i nord-sydlig riktning.

En mängd fornlämningar från olika tidsepoker visar på människans långa närvaro i området. Ett stort järnåldersgravfält är beläget på Nötanabben på halvöns nordspets. Namnet Gö nämns första gången i kung Waldemars jordebok 1241 och syftar på den by som låg på halvöns östra sida invid vägen mot Gö udde.

Generalamiral Johan af Puke förvärvade i slutet av 1700-talet Göholms gård. Det var af Puke som ledde svenska flottans utbrytning ur Viborgska viken 1790 (det så kallade Viborgska gatloppet), under svensk-ryska kriget 1788-90 och han ligger begravd i ett gravkapell i nordöstra delen av reservatet.

Länsstyrelsen i Blekinge län

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

410,29

1 435,93

509,29

1 945,32