Bötåberget
Beskrivning
Ett ganska flackt men iögonfallande invid Öjsjön beläget område. Det ligger i ett utpräglat extremt magert sandstenområde med relativt mycket i N-S liggande myrpartier liksom flertal tjärnar. Hela området brann förmodligen kraftigt i det stora skogsbrandåret i början av 1880-talet. Att området har haft en långvarig brandkontinuitet visar mycket talrika brandstubbar med upp till 7 brandljud. Fläckvis uppe på de övre delarna och särskilt i norrsluttningen finns markanta skarpt avgränsade grönstenskörtlar i berggrunden som åstadkommer mycket bördiga översilade stråk där asp och andra brandgynnade lövträd är talrika.
Den kraftiga branden i kombination med bördigheten och en förmodad aspkontinuitiet på platsen har åstadkommit lövbrännor som har haft en mosaikartad utbredning. Med tidens tand är nu lövinslaget mycket kraftigt tillbakaträngt och gran börjar ersätta. I början av 1990-talet bröts nya skogsbilvägar och de första hyggena uppstod söderut. Enligt information genomfördes de sista huggningarna under kriget i form av extensiv dimensionshuggning. Dessa berörde enbart de bördigare områdena och åstadkom skada i det att träd äldre än branden är ovanliga. Som helhet är hela området anmärkningsvärt orört och delar av tallområdena är, frånsett den tidiga överståndaravverkning, helt lämnade ifred. Föryngringarna har lämnats åt naturens hand. Som naturskog betraktat är det 120 år tillgodo och enstaka äldre träd finns dock kvar. Vart man än strövar får man leta ganska länge efter gamla stubbar.
De nyligen utförda gallringarna är dock ganska kraftiga och utarmande.
Bötåberget är genom sin variation och orördhet mycket artrikt. Artrikedomen berör även fåglar och framförallt insekter vilka inte återfinns i artlistorna. Speciella artfynd är skogsfrun, finporingen och koralltaggsvampen. Brandgynnade arter som läderlappslaven, Chaenothecopsis fennica, dvärgbägarlaven, knäroten och nattviolen återfinns ibland talrikt. Innan den varma sommaren 1997 fanns enorma mängder lunglav. Idag hämtar sig arten långsamt. Elementförekomsterna hänför sig till rika förekomster av brandstubbar och gamla tallågor i tallpartierna och mycket död ved, socklar gammalt löv och lokar i granpartierna. Bristfaktorer är riktigt gamla och döda träd.
Berget har en sydväxtprägel då det utgör en utpost för flera östliga arter. Det är kanske landets mest NV´liga lokal där klibbal, skvattram, pors och örnbräken återfinns annat än som enstaka relikter. Ett fynd av platticka visar likaledes på samma egenskap. I N återfinns ett stort lite brokigt område med magra tallmarker, ofta gamla och opåverkade.
Den kraftiga branden i kombination med bördigheten och en förmodad aspkontinuitiet på platsen har åstadkommit lövbrännor som har haft en mosaikartad utbredning. Med tidens tand är nu lövinslaget mycket kraftigt tillbakaträngt och gran börjar ersätta. I början av 1990-talet bröts nya skogsbilvägar och de första hyggena uppstod söderut. Enligt information genomfördes de sista huggningarna under kriget i form av extensiv dimensionshuggning. Dessa berörde enbart de bördigare områdena och åstadkom skada i det att träd äldre än branden är ovanliga. Som helhet är hela området anmärkningsvärt orört och delar av tallområdena är, frånsett den tidiga överståndaravverkning, helt lämnade ifred. Föryngringarna har lämnats åt naturens hand. Som naturskog betraktat är det 120 år tillgodo och enstaka äldre träd finns dock kvar. Vart man än strövar får man leta ganska länge efter gamla stubbar.
De nyligen utförda gallringarna är dock ganska kraftiga och utarmande.
Bötåberget är genom sin variation och orördhet mycket artrikt. Artrikedomen berör även fåglar och framförallt insekter vilka inte återfinns i artlistorna. Speciella artfynd är skogsfrun, finporingen och koralltaggsvampen. Brandgynnade arter som läderlappslaven, Chaenothecopsis fennica, dvärgbägarlaven, knäroten och nattviolen återfinns ibland talrikt. Innan den varma sommaren 1997 fanns enorma mängder lunglav. Idag hämtar sig arten långsamt. Elementförekomsterna hänför sig till rika förekomster av brandstubbar och gamla tallågor i tallpartierna och mycket död ved, socklar gammalt löv och lokar i granpartierna. Bristfaktorer är riktigt gamla och döda träd.
Berget har en sydväxtprägel då det utgör en utpost för flera östliga arter. Det är kanske landets mest NV´liga lokal där klibbal, skvattram, pors och örnbräken återfinns annat än som enstaka relikter. Ett fynd av platticka visar likaledes på samma egenskap. I N återfinns ett stort lite brokigt område med magra tallmarker, ofta gamla och opåverkade.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Dalarnas län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
105,54
Areal vatten (ha)
0,08
Areal land (ha)
110,82
Areal totalt (hektar)
110,95
(Logga in för att skriva en kommentar)
