Österplana hed och vall
Beskrivning
Vidsträckta betesmarker och lummig ädellövskog, branta klippor och vildvuxen barrskog. Kinnekulles största naturreservat, Österplana hed och vall, är en oas för ovanliga arter och märklig natur.
Landskapet här är ålderdomligt och annorlunda, rentav unikt. Ett landskap med ett växt- och djurliv som formats av betande djur och liar under många sekler. Orden hed och vall är gamla tiders namn för betesmark och slåtteräng. Området är en rest av ett landskap som var vanligt förr men som idag blivit en oas. En oas för en mängd växter och djur som inte hittar livsrum i dagens rationellt brukade åkrar och skogar.
Bete och variation ger rikedom
Stora delar av reservatet är öppna marker med spridda träd och buskar. Här betar kor och får. Djuren behövs. Deras bete håller markerna öppna och ger livsrum åt små och lågvuxna örter. Även om landskapet är flackt så är det varierat från kala kalkhällar till fuktiga ängar och kärr. Detta ger utrymme för en rikedom av fåglar, ödlor, insekter och växter. Inte minst orkidéer som det finns ett tiotal arter av. Vårens massblomning av Sankt Pers nycklar kring Österplana kyrka är en stor attraktion.
Det västgötska alvaret
Reservatets mest unika natur kallas för alvar. Alvarmarker finns på några få ställen i världen - främst på Öland och Gotland, men också här. Det kännetecknas av kala kalkhällar och tunt jordlager på kalkberget. Det är en karg miljö att leva i. Den tunna jorden växlar snabbt från översvämmad till uttorkad. Växtligheten präglas av tåliga mossor och lavar samt ettåriga örter som hinner blomma och sätta frö på kort tid. Även om miljön är karg så har den ett rikt och unikt växt- och djurliv. Alvargräshoppa, hällsnäcka och korvgulmossa är exempel på arter som har en märklig utbredning. De finns på Ölands och Gotlands alvar och här. Kalknarven finns bara på Gotland och Kinnekulle ¿ i hela världen.
Spår av istiden
Längs den en mil långa östra sidan av reservatet löper kalkstenskleven. Branten visar hur hög havsnivån var när den sista inlandsisen smälte. Kinnekulle var då en ö i ishavet. Kalkstenskleven med sina raukar och grottor har formats av vågorna. På flera ställen bildas vattenfall när bäckarna rinner ut över kleven. De mest kända är Martorpsfallet och Bratteforsfallet. Kleven är idag täckt av en lummig lövskog med ett rikt fågelliv. Ett annat spår efter inlandsisen är Stenåsen. Den är en drumlin, en ås av sten och grus som bildats av smältvatten från isen. Här möter du en helt annan sida av reservatet, en gammal barrskog med grova tallar.
Landskapet här är ålderdomligt och annorlunda, rentav unikt. Ett landskap med ett växt- och djurliv som formats av betande djur och liar under många sekler. Orden hed och vall är gamla tiders namn för betesmark och slåtteräng. Området är en rest av ett landskap som var vanligt förr men som idag blivit en oas. En oas för en mängd växter och djur som inte hittar livsrum i dagens rationellt brukade åkrar och skogar.
Bete och variation ger rikedom
Stora delar av reservatet är öppna marker med spridda träd och buskar. Här betar kor och får. Djuren behövs. Deras bete håller markerna öppna och ger livsrum åt små och lågvuxna örter. Även om landskapet är flackt så är det varierat från kala kalkhällar till fuktiga ängar och kärr. Detta ger utrymme för en rikedom av fåglar, ödlor, insekter och växter. Inte minst orkidéer som det finns ett tiotal arter av. Vårens massblomning av Sankt Pers nycklar kring Österplana kyrka är en stor attraktion.
Det västgötska alvaret
Reservatets mest unika natur kallas för alvar. Alvarmarker finns på några få ställen i världen - främst på Öland och Gotland, men också här. Det kännetecknas av kala kalkhällar och tunt jordlager på kalkberget. Det är en karg miljö att leva i. Den tunna jorden växlar snabbt från översvämmad till uttorkad. Växtligheten präglas av tåliga mossor och lavar samt ettåriga örter som hinner blomma och sätta frö på kort tid. Även om miljön är karg så har den ett rikt och unikt växt- och djurliv. Alvargräshoppa, hällsnäcka och korvgulmossa är exempel på arter som har en märklig utbredning. De finns på Ölands och Gotlands alvar och här. Kalknarven finns bara på Gotland och Kinnekulle ¿ i hela världen.
Spår av istiden
Längs den en mil långa östra sidan av reservatet löper kalkstenskleven. Branten visar hur hög havsnivån var när den sista inlandsisen smälte. Kinnekulle var då en ö i ishavet. Kalkstenskleven med sina raukar och grottor har formats av vågorna. På flera ställen bildas vattenfall när bäckarna rinner ut över kleven. De mest kända är Martorpsfallet och Bratteforsfallet. Kleven är idag täckt av en lummig lövskog med ett rikt fågelliv. Ett annat spår efter inlandsisen är Stenåsen. Den är en drumlin, en ås av sten och grus som bildats av smältvatten från isen. Här möter du en helt annan sida av reservatet, en gammal barrskog med grova tallar.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västra Götalands län
IUCN-kategorisering
V, Skyddat landskap/havsområde (Protected Landscape/Seascape)
Areal skog (ha)
304,70
Areal vatten (ha)
0,44
Areal land (ha)
611,00
Areal totalt (hektar)
611,34
(Logga in för att skriva en kommentar)
