Globerget
Beskrivning
Naturreservatet ligger ca 17 km nordväst om Vidsel, på gränsen mellan Jokkmokks och Älvsbyns kommuner, och utgörs av Stora Globergets blockrika sydbrant. En stor del av naturreservatet ligger ovan Högsta kustlinjen och har där aldrig varit utsatt för havets vågsvallningar. Berggrunden domineras av tonalit och längst i väster påträffas metasedimentära bergarter. På sluttningen mot Varjisåns dalgång utgörs jordarten av morän och är i allmänhet rik- eller storblockig. I sluttningens övre del finns hällytor och i det brantaste partiet har blockmaterial skapat en talus. Markvegetationen består i huvudsak av blåbärsristyp.
Skogen karaktäriseras av en senvuxen tallskog, som föryngrats naturligt efter skogsbrand, en s.k. stavatallskog. Skogsbranden ägde rum för ca 150 år sedan och brandspår finns i form av brandstubbar, brända lågor och brandljud i gamla överståndare av tall. Hela tre brandljud finns på somliga av överståndarna. Genomgående råder ett stort inslag av 250-400 åriga överståndare med brandljud. De allra äldsta tallarna är upp emot 500 år gamla. Den flerskiktade och välslutna strukturen ger skogen en tydlig urskogsprägel.
Bitvis råder en riklig förekomst av död ved i alla nedbrytningsstadier. I huvudsak är det gamla lågor av tall, lumptoppar och brandstubbar som utgör den döda veden. En omfattande självgallring kan också urskiljas på många ställen, särskilt i de välslutna stavatallpartierna. Spår efter äldre mänsklig påverkan syns främst i form av äldre stubbar efter plockhuggning av grova tallar och torrträd. I nordväst är påverkansgraden på vissa håll något högre. Trots denna påverkan har tallskogen bibehållit en urskogsartad karaktär med bl.a. god förekomst av död ved och stort inslag av äldre överståndare med spår efter skalbaggar som reliktbock.
Den urskogsartade strukturen och rikliga tillgången på senvuxen död tallved, samt den ständigt pågående processen av självgallring, medför hög biologisk mångfald och värdefulla biotoper för hotade svampar och vedlevande insekter. Bland de anmärkningsvärda arterna kan svampar som smultronkantarell och smalfotad taggsvamp nämnas, samt insekterna Cholodkovskys bastborre och mindre märgborre.
I den västra delen framträder i bergssluttningen en lodrät bergvägg under vilken det finns en rasbrant i sydläge. Detta parti kan vara lämplig som häcklokal för en del rovfåglar. I sydost omfattar naturreservatet delar av Globergsmyran, som i Länsstyrelsens våtmarksinventering fått högsta naturvärdesklass. Myren domineras av mosse som till stora delar är skogsbevuxen. I myrens norra del rinner en stor kallkälla fram som bildar ett brett och mosaikartat dråg och medför en rik växtlighet. Mossens intakta hydrologi tillsammans med den värdefulla och rika vegetationen bidrar till myrens höga naturvärden.
Skogen karaktäriseras av en senvuxen tallskog, som föryngrats naturligt efter skogsbrand, en s.k. stavatallskog. Skogsbranden ägde rum för ca 150 år sedan och brandspår finns i form av brandstubbar, brända lågor och brandljud i gamla överståndare av tall. Hela tre brandljud finns på somliga av överståndarna. Genomgående råder ett stort inslag av 250-400 åriga överståndare med brandljud. De allra äldsta tallarna är upp emot 500 år gamla. Den flerskiktade och välslutna strukturen ger skogen en tydlig urskogsprägel.
Bitvis råder en riklig förekomst av död ved i alla nedbrytningsstadier. I huvudsak är det gamla lågor av tall, lumptoppar och brandstubbar som utgör den döda veden. En omfattande självgallring kan också urskiljas på många ställen, särskilt i de välslutna stavatallpartierna. Spår efter äldre mänsklig påverkan syns främst i form av äldre stubbar efter plockhuggning av grova tallar och torrträd. I nordväst är påverkansgraden på vissa håll något högre. Trots denna påverkan har tallskogen bibehållit en urskogsartad karaktär med bl.a. god förekomst av död ved och stort inslag av äldre överståndare med spår efter skalbaggar som reliktbock.
Den urskogsartade strukturen och rikliga tillgången på senvuxen död tallved, samt den ständigt pågående processen av självgallring, medför hög biologisk mångfald och värdefulla biotoper för hotade svampar och vedlevande insekter. Bland de anmärkningsvärda arterna kan svampar som smultronkantarell och smalfotad taggsvamp nämnas, samt insekterna Cholodkovskys bastborre och mindre märgborre.
I den västra delen framträder i bergssluttningen en lodrät bergvägg under vilken det finns en rasbrant i sydläge. Detta parti kan vara lämplig som häcklokal för en del rovfåglar. I sydost omfattar naturreservatet delar av Globergsmyran, som i Länsstyrelsens våtmarksinventering fått högsta naturvärdesklass. Myren domineras av mosse som till stora delar är skogsbevuxen. I myrens norra del rinner en stor kallkälla fram som bildar ett brett och mosaikartat dråg och medför en rik växtlighet. Mossens intakta hydrologi tillsammans med den värdefulla och rika vegetationen bidrar till myrens höga naturvärden.
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Norrbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
121,37
Areal vatten (ha)
0,00
Areal land (ha)
174,63
Areal totalt (hektar)
174,66
(Logga in för att skriva en kommentar)
