Mitt i åkerlandskapet längs den uträtade Välabäcken norr om Kävlinge, ligger i Dagstorps mosse. Reservatet är en rest av det som tidigare var stora fuktängar och kalkrika kärr som bredde ut sig längs med bäcken. Rikkärren utgör våra mest artrika våtmarker och är samtidigt en av våra mest hotade naturtyper. Namnet till trots är dessa kärr inte rika på näringsämnen, som kväve och fosfor, men de är rika på kalk. Den höga kalkhalten i kombination med att de ofta har brukats som slåtterängar eller betesmarker gör att många speciella arter av kärlväxter, mossor och snäckor trivs här. På våren skiftar Dagstorps mosse i gult och rosa av blommande orkidéer, majvivor och kabbelekor. Flera av våra ovanliga orkidéer kräver kalkhaltig mark och den millimeterstora snäckan kalkkärrgrynsnäcka använder kalk för att bygga sitt skal. Dagstorps mosse var nära att möta samma öde som många andra rikkärr, med torrläggning och igenväxning. När järnvägen här för drygt 100 år sedan torkade delar av kärret ut och östra delen odlades upp. När järnvägen sedan drogs om kunde man 2012 gräva bort en del av den gamla banvallen och kärret fick tillbaka lite det ursprungliga vattenflöden. Ängarna slogs ända fram till 1920-talet. Idag har betande djur tagit över arbetet med att hålla markerna öppna och buskfria, något som gynnar den rika floran.

Länsstyrelsen i Skåne län

IV, Habitat/Artskyddsområde (Habitat/Species Management Area)

0,02

0,00

6,78

6,79