Reservatet ligger ca 19 km nordväst om Vittangi och är ett upp till fem kilometer brett och en dryg mil långt stråk med gles urskogsartad skog och myrar, som sträcker sig mellan Vittangiälven i norr och Torneälven i söder. Centralt i reservatet ligger berget Vathaanvaara. Söder om berget ligger myrskogmosaikerna Purnurova och Nälkävuoma som avvattnas av bäckarna Nälkäjoki och Purnujoki. I området ingår också några mindre sjöar och tjärnar.

Skogarna på Vathanvaaras sydsluttningar utgörs huvudsakligen av urskogsartad, brandpräglad tallskog. Skogen är med tanke på sitt nordliga läge i länet förhållandevis produktiv, och tallarnas ålder ligger kring 200-300 år med inslag av äldre tallar, några upp emot 500 år. Skogen är brandpåverkad, men det är nu troligen cirka 200-250 år sedan den senaste branden. Det finns även brandstubbar som vittnar om brandpåverkan. I den gamla skogen finns gott om död ved i olika stadier av nedbrytning, både stående och omkullfallna döda träd. På bergets nordsluttning är skogen mer grandominerad och mera lågproduktiv, men fortfarande av hög ålder och urskogsartad. Uppe på den flacka toppen är skogen mer björkinblandad och att betrakta som klimatimpediment.

I låglandpartierna söder om berget samt i reservatets norra delar domineras området av mestadels mycket lågproduktiv urskogsartad barrskog och myrsumpskogsmosaik. Åldern på dessa grandominerade skogar är genomgående hög och ligger mestadels kring 200-300 år och träden är i regel mycket senvuxna och kortväxta. Den gamla skogen är draperad med mörka hänglavar, företrädelsevis manlav (Bryoria fuscescens) vilket är väldigt karakteristiskt för de gamla naturskogarna i dessa trakter.

Skogarna är till övervägande del urskogsartade och till stor del helt opåverkade av skogsbruk. Den plockhuggning som förekommit i området har skett främst på Vathanvaaras norra sluttningar och vidare norrut mot Vittangiälven. I den urskogsartade skogen trivs många rödlistade arter knutna till opåverkade skogar med lång kontinuitet, bland annat gräddporing, tallstockticka, fläckporing, vitplätt, rosenticka och liten sotlav.

Myrarna i området är opåverkade av dikningar eller andra mänskliga aktiviteter som kan påverka den naturliga hydrologin, och håller bitvis högsta naturvärdesklass i länsstyrelsens våtmarksinventering. Järnockrautfällningar förekommer rikligt i området och bitvis, speciellt i vissa sumpskogspartier, är marken roströd av järnhaltiga utfällningar som ofta bildar en gyttja mellan träden och starrtuvorna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Ib, Vildmarksområde (Wilderness Area)

994,34

47,25

2 747,54

2 794,83