Svartberget
Beskrivning
Läge och landskap
Svartbergets naturreservat ligger 20 km sydost om Dorotea invid Sämsjöns strand. Området utgörs av toppartiet samt ost- och sydsluttningarna av Svartberget, ett väl markerat skogsberg som reser sig 150 meter ovan Sämsjön. Översta partiet av berget har fyra markerade toppar med en sma-lare fuktig platå på östsidan och i nordost är sluttningarna branta med lody-tepartier. I söder finns stråk av öppna myrar och i öster gränsar området mot Sämsjöns strand. Området ligger vid en väg och är därför lättillgäng-ligt. Höjden över havet varierar från 330 till 480 meter över havet.
Geologi
Inom reservatet förekommer huvudsakligen ett tunt moräntäcke och en del berg i dagen, särskilt i de övre delarna. Inom reservatet finns inga speciella landformer.
Skogsmark
Skogen på sluttningarna utgörs av 130- till160-årig, bitvis reslig granskog med spridda 160- till 290-åriga tallöverståndare. Äldre asp och sälg förekommer också spritt med tätare förekomst i anslutning till rikare fuktdråg.
I de övre delarna av sluttningen blir granskogen klenare och får karaktären av en hänglavsrik höglägesgranskog. Här är också trädåldrarna högre med inslag av 200-åriga garnlavsdraperade granar. En större dominans av tall förekommer i delar med tunnare jordtäcke och renlavsrik hällmarkstallskog med grova drygt 200-åriga tallar växer på toppartierna.
I bergets nordostsluttning finns ett mindre parti med ca 40-årig delvis planterad ungskog. Denna utgörs av tall med ett stort lövinslag på upp till 40-50 %, huvudsakligen asp. Död ved förekommer ojämnt i området, fläckvis rikligt men övervägande sparsamt. I de äldre tallarna finns spår efter åtminstone en brand men kolade högstubbar förekommer mycket sällsynt.
Troligen har området varit föremål för stubbtäkt för tjärframställning. Gamla mossöverväxta avverkningsstubbar efter framför allt tall återfinns i hela området. Granbestånden är troligen till stor del beståndsföryngrade efter avverkningar under andra hälften av 1800-talet.
Våtmarker
Andelen våtmark är liten och består av ett fåtal mindre utspridda myrar. Den största ligger söder om vägen i områdets flacka södra spets. Övriga ligger på högre höjd i sluttningens svackor. Myrarnas hydrologi är opåverkad av dikning.
Naturvårdsarter
Området utgör en mycket lämplig miljö för arter knutna till gammal grannaturskog. Följande naturvårdsarter har påträffats (hotkategori enligt Artdatabankens rödlista 2015 inom parentes där NT = nära hotad och VU = sårbar):
Blackticka (VU), doftticka (VU), gammelgransskål (NT), gräddporing (VU), gränsticka (NT), harticka (NT), rynkskinn (VU), stor aspticka (NT), ullticka (NT), violmussling (NT), aspgelélav sp., bårdlav, dvärgbägarlav (NT), korallblylav, lunglav (NT), skinnlav, skrovellav (NT), skuggblåslav, stuplav, grov hakmossa, vedtrappmossa (NT), knärot (NT), skogsfru (NT), stormhatt, tolta, järpe, lavskrika, spillkråka (NT), tjäder, tretåig hackspett (NT).
Svartbergets naturreservat ligger 20 km sydost om Dorotea invid Sämsjöns strand. Området utgörs av toppartiet samt ost- och sydsluttningarna av Svartberget, ett väl markerat skogsberg som reser sig 150 meter ovan Sämsjön. Översta partiet av berget har fyra markerade toppar med en sma-lare fuktig platå på östsidan och i nordost är sluttningarna branta med lody-tepartier. I söder finns stråk av öppna myrar och i öster gränsar området mot Sämsjöns strand. Området ligger vid en väg och är därför lättillgäng-ligt. Höjden över havet varierar från 330 till 480 meter över havet.
Geologi
Inom reservatet förekommer huvudsakligen ett tunt moräntäcke och en del berg i dagen, särskilt i de övre delarna. Inom reservatet finns inga speciella landformer.
Skogsmark
Skogen på sluttningarna utgörs av 130- till160-årig, bitvis reslig granskog med spridda 160- till 290-åriga tallöverståndare. Äldre asp och sälg förekommer också spritt med tätare förekomst i anslutning till rikare fuktdråg.
I de övre delarna av sluttningen blir granskogen klenare och får karaktären av en hänglavsrik höglägesgranskog. Här är också trädåldrarna högre med inslag av 200-åriga garnlavsdraperade granar. En större dominans av tall förekommer i delar med tunnare jordtäcke och renlavsrik hällmarkstallskog med grova drygt 200-åriga tallar växer på toppartierna.
I bergets nordostsluttning finns ett mindre parti med ca 40-årig delvis planterad ungskog. Denna utgörs av tall med ett stort lövinslag på upp till 40-50 %, huvudsakligen asp. Död ved förekommer ojämnt i området, fläckvis rikligt men övervägande sparsamt. I de äldre tallarna finns spår efter åtminstone en brand men kolade högstubbar förekommer mycket sällsynt.
Troligen har området varit föremål för stubbtäkt för tjärframställning. Gamla mossöverväxta avverkningsstubbar efter framför allt tall återfinns i hela området. Granbestånden är troligen till stor del beståndsföryngrade efter avverkningar under andra hälften av 1800-talet.
Våtmarker
Andelen våtmark är liten och består av ett fåtal mindre utspridda myrar. Den största ligger söder om vägen i områdets flacka södra spets. Övriga ligger på högre höjd i sluttningens svackor. Myrarnas hydrologi är opåverkad av dikning.
Naturvårdsarter
Området utgör en mycket lämplig miljö för arter knutna till gammal grannaturskog. Följande naturvårdsarter har påträffats (hotkategori enligt Artdatabankens rödlista 2015 inom parentes där NT = nära hotad och VU = sårbar):
Blackticka (VU), doftticka (VU), gammelgransskål (NT), gräddporing (VU), gränsticka (NT), harticka (NT), rynkskinn (VU), stor aspticka (NT), ullticka (NT), violmussling (NT), aspgelélav sp., bårdlav, dvärgbägarlav (NT), korallblylav, lunglav (NT), skinnlav, skrovellav (NT), skuggblåslav, stuplav, grov hakmossa, vedtrappmossa (NT), knärot (NT), skogsfru (NT), stormhatt, tolta, järpe, lavskrika, spillkråka (NT), tjäder, tretåig hackspett (NT).
Länk
Förvaltare
Länsstyrelsen i Västerbottens län
IUCN-kategorisering
Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)
Areal skog (ha)
141,70
Areal vatten (ha)
4,69
Areal land (ha)
152,85
Areal totalt (hektar)
157,60
(Logga in för att skriva en kommentar)
