Några hundra meter söder om Länsmansgården i Marstad ligger mjukt kuperade backar av morän och isälvsmaterial. Från höjden med gravfältet ner till den lilla Marstadsjön återspeglas en fuktighetsgradient i vegetationen, som övergår från kalktorräng till kalkkärr.
I de övre delarna av sluttningen är backarna skadade av gamla täkthålor som har koloniserats av torrängsflora. Dessa hyser tillsammans med höjden den rikaste floran. Arter som växer där är bl.a. backsippa, brudbröd, flentimotej, färgmåra, grusviva, jordtistel, småfingerört, grådådra, grusbräcka, fältmalört och fältvädd. Även den rödlistade arten toppjungfrulin och ormbunken låsbräken växer här. I de nedre delarna av sluttningen byts kalktorrängsvegetationen ut mot kalkkärrsvegetation, där fuktstråk med källdrag springer fram. Här växer arter som ängsnyckel, vaxnyckel, kärrknipprot och majviva.
Sluttningen norr och väster om Marstadsjön är även den en blandning av torrängs- och fuktängselement. På de torrare partierna finns kalktorrängsflora, liknande den tidigare. Väster om sjön ligger ett kalkkärr med älväxing och kalkkärrsarter, bl.a. det rödlistade honungsblomstret. Det växer tillsammans med bl.a. hundratals ängsnycklar, vaxnycklar, kärrknipprot, axag, majviva, tätört, kärrspira, gräsull, näbbstarr, ängsstarr och rosettjungfrulin.
Kring den näringsrika sjön finns en bård av vide, al och björk och här växer bl.a. sumpgentiana och blåsäv som är sällsynt vid sötvatten. Ett mindre, björkbevuxet kärr som domineras av tät vass och kärrfräken ligger söder om sjön. Där återfinns svarthö tillsammans med axag och kärrknipprot. Blodnycklar, tvåblad och krissla växer också söder om sjön.
Ett kalkkärr ligger i den svaga sluttningen ostsydost om sjön. Det domineras av kärr- och sjöfräken. Även svarthö förekommer i stor mängd tillsammans med honungsblomster, vaxnyckel, ängsnyckel, kärrknipprot, näbbstarr, majviva, tätört, kärrsälting, rosettjungfrulin och älväxing. En intressant landsnäckfauna med kalkkärrsarter som Vertigo angustior, Vertigo geyeri och Pupilla muscorum pratensis noterades i kärret 1979. De två förstnämnda ingår i EU:s Art- och habitatdirektiv. Nedanför en källa pågår kalktuffbildning i ganska stor omfattning.
Stora delar av området ingår i betesmark.

Kulturhistoriska värden
Äldre lämningar: Ett gravfält finns på den höga nordsydliga ryggen längst i öster.
Spår av hävd: Den geometriska kartan från 1639 visar att höjdpartierna brukades som äng och flackare områden ner mot Marstadsjön var åker medan de fuktiga partierna runt sjön var slåttermark.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Ia, Strikt naturreservat (Strict Nature Reserve)

0,05

0,01

2,04

2,08